Virtual Boy till Switch/Switch 2

Ända sedan Virtual Console-konceptet lanserades till Wii har folk efterfrågat möjligheten att spela Virtual Boy, och efterfrågan fanns kvar även under Wii U, och Switch. Sanningen är dock att det här inte är en helt enkel sak att lösa. Virtual Boy var egentligen bara bra på en sak, och det var tredimensionell grafik.

Och Nintendo, sin vana trogen, såg såklart till att nyttja detta maximalt. Det betyder att spelen ofta kräver 3D-kapacitet för att alls fungera, till och med ett plattformsspel som Wario Land har hinder som svingar ut och in ur bilden, vilka blir i stort sett omöjliga att undvika om du tar bort 3D-effekten. Kanske är det också därför det dröjt så länge för Nintendo att lägga till Virtual Boy-stöd i sina konsoler.

Nu har det i alla fall kommit, och som du förstått betyder det speciallösningar för att det ska fungera att spela. Den ursprungliga Virtual Boy (som du kan läsa mer om i vår bastanta artikel) bestod av ett stativmonterat headset som påminde lite om sådana där turistkikare som brukar finnas i höga byggnader och liknande. I den fanns sedan inbyggda skärmar. Här har Nintendo valt en billigare lösning och den Virtual Boy de säljer (det finns även en betydligt billigare i kartong) via My Nintendo Store är egentligen bara ett tomt skal.

Den har ingen egen handkontroll (mer om det senare) och innehåller ingen elektronik. Den till synes identiska prylen har alla uttag och reglage kvar - man bara som utsmyckning och det är inget som fyller någon funktion. Tanken är istället att du ska öppna överdelen på denna enhet och peta ner din Switch- eller Switch 2-skärm (där förstnämnda kräver ett enkelt byte av en fastskruvad hållare), vilken sedan fungerar som din Virtual Boy. Enhetens ikoniskt röda grafik - Virtual Boy hade endast en färg - kommer sedan från de färgade glasen som du tittar igenom.

Jag har förmånen att själv äga en Virtual Boy och har jämfört dem sida vid sida. Jag kan meddela att de är så snarlika att jag inte kan se skillnad på dem annat än genom att vända på dem och kolla undersidan. Det är verkligen en i det närmaste prefekt replika Nintendo bjuder på med detaljer som de där märkliga svarta gummiskydden på sidorna och det där halvrappliga stativet som det aldrig går att få bra höjd på. Det enda som möjligen skiljer är att jag tycker det är en marginellt mindre varm rödton på den nya enheten jämfört med originalet.

Att spela Virtual Boy är fortfarande en smått surrealistisk upplevelse. 3D-effekterna är faktiskt riktigt bra än idag och liknar inget man kan uppleva utanför VR-världen eller moderna 3D-glasögon. Här får du justera 3D-effekten med mjukvara snarare än hårdvara, vilket fungerar utmärkt, även för mig som har brytningsfel och glasögon. Det mjuka höljet är ännu bättre här än på originalenheten (möjligen beroende på att det gamla materialet hårdnat något) och sluter om på ett sätt som effektivt håller ljus ute.

Var jag än sitter i mitt hem är det dock svårt att hitta en plats som ger god ergonomi. Det här var ett problem med originalet och det är fortfarande ett gissel. Man måste liksom försiktigt trycka fram huvudet för att hålla tätt, vilket är oskönt för nacken, och eftersom det inte går att höja/sänka enheten på ett bra sätt är risken stor att inte heller just dina stolar och bord kommer ge exakt den höjd som krävs för att spela bekvämt.

Originalet spelades med en ganska unik handkontroll som på flera sätt var före sin tid med tydliga grepp, dubbla styrdon och triggerknappar. Det hade varit fenomenalt om Nintendo även erbjudit möjlighet att spela med en sådan, men detta är inget de erbjuder i dagsläget (men kanske kan de tänkas omvärdera detta om denna Virtual Boy-lösning blir väldigt populära). Lyckligtvis fungerar det väldigt bra att ersätta detta med analogspakar i de flesta spel, och jag skulle rent av argumentera för att det fungerar bättre i ett spel som Red Alarm, medan jag tycker Teleroboxer blir lite fladdrigare.

Precis som tidigare får jag dock lite kramp i armarna av att spela med armarna liggandes för länge framför enheten, det är ingen bra position, men i princip den bästa eftersom handkontrollen i knät gör att du måste luta dig ännu mer framåt för att titta in i Virtual Boy. Det är ju givetvis inget jag kan belasta denna näst intill identiska enhet för, och det är ett designfel från 1995. Switch erbjuder dock en lösning. Jag upplever nämligen att spelande med en Joy-Con i varje näve med armarna avslappnade längs sidorna, gör att jag för första gången på drygt 30 år slipper värk i armar och axlar av gaming med denna enhet.

Även ögonen har det faktiskt lite trevligare. Den ilsket röda grafiken fick alltid mina ögon att rinna och kunde ge huvudvärk om jag spelade en timme Virtual Boy. Den här lösningen emulerar grafiken och använder som sagt röda glas för kulören, och det är inte alls uttröttande för ögonen på samma sätt (även om det fortfarande känns som att tända lampan i ett mörkt rum efter att ha slutat spela) som när de knallröda dioderna bombar ögonen med den riktiga enheten.

Ljudet tar såklart lite stryk av att Switch-enheterna sitter i en liten röd plastlåda (även om det finns smala öppningar nedåt), men det är ju inte som att originalenheten var någon kulmen på hi-fi när det kommer till ljud, och de betydligt mer kompetenta högtalarna kompenserar mycket väl för detta.

Så... ska du skaffa dig en sådan här (eller den billigare kartongvarianten)? Det finns två svar. Är du inte något fan av retrospel, inte så intresserad av virtual reality och tycker spelande ska vara en avslappnande och gemytlig grej - så är detta definitivt inget du behöver överväga. Det finns en god anledning till att Virtual Boy blev Nintendos största flopp någonsin. Redan efter en timme kommer du vara trött i ögonen och känna av axlarna, och det finns bättre spel än såhär till övriga format till Switch Online + Expansion Pack.

Är du däremot intresserad av spelhistoria och älskar Nintendo, så kan jag ändå rekommendera det. Det är bökigt att spela, svårt att få till ergonomin och oerhört primitivt - men här finns bra spel att upptäcka. Teleroboxer och Wario Land är båda väldigt underhållande, och lätt värt kostnaden för åtminstone kartongenheten. Dessutom finns inget som riktigt liknar denna märkliga och på flera sätt mytomspunna upplevelse, som många har åsikter om men få ändå har testat. Dessutom är det ju en rätt tjusig pjäs att ställa i spelhyllan.