Viva Piñata: Pocket Paradise

Jag har knappt hunnit hämtat mig från den sockerchock som Viva Piñata: Trouble in Paradise till Xbox 360 innebar, och med ens är det dags igen för att få insulinet att svaja. Rare nöjer sig inte med att få ut ett spel på marknaden med de färgglada pappersdjuren i blickfånget, utan bestämmer sig för att hela upplevelsen ska bli bärbar också.

Viva Piñata: Pocket Paradise är en nedbantad version av det första Viva Piñata-spelet som kom ut till Xbox. Rare har försökt att behålla så mycket de kunnat från det, men de har även ansträngt sig rejält för att knyta samman det datoranimerade TV-serien om de godisproppade djuren med Nintendo DS-titeln. Att Rare går in för att tilltala den målgrupp som Xbox 360-spelet kanske gick förbi är uppenbart, nämligen de allra yngsta.

Viva Piñata: Pocket Paradise börjar ganska segt och sävligt, och förklarar nästan lite för ingående vad som ska göras och vad som krävs av dig som blivande trädgårdsmästare. Precis som i den stationära versionen ska du utöka din trädgårdsplätt, locka till dig piñator av allsköns slag och få dem att göra nya små piñator. Självklart ska du hålla din trädgård i trim, plantera frön och pimpa till den så att den blir attraktiv nog för de allra kräsnaste av pappersdjuren.

Spelkontrollen i Viva Piñata: Pocket Paradise är som klippt och skuren för ändamålet. Med stylusen kan du med lätthet navigera runt i din trädgård och bland djuren och till och med klappa dem för att få dem på bättre humör. De enda egentliga nackdelarna med spelkontrollen hör samman med skärmens begränsningar, för om exempelvis tre smörblommor är planterade lite väl nära varandra är det näst intill omöjligt att välja ut den man tänkt sig. Helt plötsligt blir spelkontrollen skrämmande klumpig istället för att vara klockren, men endast när det kommer till finliret, eller finpetet, bland alla växter och djur.

Denna klumpighet som spelkontrollen medför gör det svårt att få djuren att hålla god ton med varandra i trädgården. Alla som spelat Viva Piñata vet att vissa arter lätt bråkar med varandra, och om du har en ganska välbefolkad trädgård blir det stundtals svårt att snabbt komma åt de djur som är mitt i ett svettigt handgemäng. För de yngre spelarna tror jag att spelkontrollen kan bli ganska frustrerande, eftersom den ofta är för långsam för att hinna avstyra bråk och ogrästillväxt med sjuka piñator som följd.

Grafiken i Viva Piñata: Pocket Paradise är förvisso mycket enklare än den som finns i Xbox 360-spelen, men den är ändå imponerande. De många piñatorna och den prunkande växtligheten ser riktigt trevliga ut, trots att Viva Piñata: Pocket Paradise inte är lika gulligt som sina stationära storebröder. Just den skyhöga snuttegullfaktorn är dessvärre något som Rare inte verkar ha kunnat överföra till det bärbara spelet, utan piñatorna framstår istället som ganska opersonliga och skulle i princip kunna vara karbonkopior av varandra i olika kostymer.

Viva Piñata: Pocket Paradise är i mångt och mycket en lightversion av de stationära konsolspelen, vilket inte behöver vara negativt. Men när jakten efter enkelheten nallar på kvaliteten känns det surt. Ett av de största målen i Viva Piñata-spelen är att få djuren att skapa nya piñator, och mycket av utmaningen låg i att komma på vad som krävdes för att man skulle få djuren att nå ett stadium av parningssug. I Viva Piñata: Pocket Paradise har just denna charmiga punkt förenklats såtillvida att allt du behöver göra är att ha ett artspecifikt hus i trädgården samt proppa djuren fulla med romanskarameller. Med ens har den pilliga och underhållande funktionen underminerats.

Visst har Rare gjort ett bra försök att pitcha Viva Piñata: Pocket Paradise till en yngre skara, men jag tycker ändå att de inte räcker ända fram. Viva Piñata: Pocket Paradise är, precis som sina konsolsläktingar, ganska intensivt. Trots att Rare har försökt få Viva Piñata: Pocket Paradise mer barnvänligt med utförliga förklaringar och klämkäcka filmklipp från den animerade TV-serien, känns det som om barn kan komma att bli överväldigade av hastigheten som spelet stundtals kommer upp i.

För oss äldre känns Viva Piñata: Pocket Paradise avskalat och utan samma finess som Xbox 360-spelen. Visst är det ett underhållande spel som gör sitt jobb, men den där magiska touchen som Rare så omsorgsfullt lagt ner massor av tid på i Xbox 360-versionerna har inte lyckats överleva klivet till ett mindre format. Nej, om Viva Piñata ska avnjutas, görs det bäst med en redig handkontroll i näven istället för en liten pekpenna.