Trots att vi befinner oss i den nionde generationen av spelkonsoler råder det ingen brist på retro. Jag skulle vilja påstå att utbudet, förutom givetvis under just 8 och 16-bitserorna, aldrig varit så omfattande som nu för den som vill spela saker som både känns och ser klassiska ut. Det går ingen nöd på den som vill finna pixlar och vill man ha något som påminner en del om exempelvis Castlevania och samtidigt vill sättas rejält på prov så kommer Volgarr the Viking 2 som mjöd på posten. Det är ett spel som flörtar rejält med den "gamla skolans" spel och för den som suktat efter just något sådant finns här en hel del roligt att hämta.
Volgarr är ett klassiskt sidoscrollande actionspel på alla vis. Jag nämnde Castlevania ovan men spelet kan nog närmast liknas vid exempelvis klassikern Ghosts 'n Goblins som nog mången spelare slitit sitt hår till. Volgarr är väldigt svårt och det är dessutom djävulskap på det viset att ens viking bara tål en enda träff innan den dör. Det handlar alltså mycket om att memorera de långa banorna och dessutom jaga rätt på power-ups som finns att finna i kistor. Dessa adderar inte enbart någon form av egenskap utan varje man utrustar sig med gör att man också tål en träff till. Bara på första banan fick jag lära mig fler partier som dräpte mig om och om igen och det kändes stundtals rätt orättvist, som det alltid har en förmåga att göra när man måste skylla på något. Men, en del hitboxar och trial and error-moment kändes lite väl jävliga men som jag skrev i inledningen; om detta är något man längtat efter så bjuder då Volgarr II på detta i stor grad.
Pixlarna är många och trevliga.
Jag vet inte ifall jag riktigt är överens med viset som Volgarr II vill utmana mig på. Det känns lite för "hardcore" för egen del och trots att jag nyligen spelade Black Myth: Wukong så är det där med att en simpel träff betyder död en spelmekanik jag aldrig riktigt kommer överens med. Visst, här finns en del checkpoints och man får då vara bered på en hel del trial and error för att ta sig genom banorna på ett tillfredsställande vis. Men spelutvecklarna har även gjort något lite märkligt gällande med att dö om och om igen. För, efter ett antal "continues" så förvandlas din viking till en osårbar sådan. Spelet talar helt enkelt om för dig att du var för dålig och gör dig till zombie och osårbar så att du kan spela vidare. Det är lite märkligt detta istället för att bara ha ett system att man tål några fler träffar eller något liknande.
Det gäller att tajma precis varenda hopp och slag i detta spel.
Allting är väldigt arkad-aktigt med attacker som utförs åt en riktning och förutom ens svärd har man också ett spjut man kan kasta. Förutom att det kan dräpa fiender på håll så kan man också använda det för att skapa plattformar. Oftast behövs detta göras för att nå en avsats där en kista finns. En del plattformande förekommer också gällande att tajma hopp och det är överlag en ganska stel kontroll som inte alltid känns särskilt följsam.
Pixlarna är väl det som lockar eller extra med det här. Spelet ser charmigt ut med ett härligt bombastiska soundtrack och det är absolut ingenting del på presentationen som sådan. Det märks tydligt att man försökt återskapa forna tiders sidoscrollande actionspel i allt ifrån grafik till speldesign. Fem liv får man innan en "continue" kastar en tillbaka till början av en nivå och som tidigare nämnt är dessa ganska långa så utmaningen pågår ett bra tag. Checkpoints är visserligen ganska friskt utsprida men jag hade hellre sett att banorna var uppdelade i flera undersektioner istället får såpass långa som de är.
Det är lite som att kika på och spela ett spel från 90-talet.
Volgarr the Viking II känns som ett ganska nischat spel gällande att man främst försöker tilltala de som vill ha denna typ av utmaning i denna skrud av pixlar och hela kombinationen känns absolut retro på alla vis man kan tänka sig på precis rätt vis. Så, vet man med sig att man är den spelaren så är det säkerligen värt att spana in men för mig nådde det inte direkt fram.