Voyage

Det är många gånger nu senaste åren som jag blivit golvad av indiespel. Jag är oerhört imponerad av hur mycket utvecklarna allt som oftast lyckas göra trots avsaknad av miljoner i budget och andra begränsningar. Därför blir jag alltid lite extra glad när jag får sätta tänderna i någon ny spännande titel och den stora frågan är såklart om Voyage lever upp till den standard jag börjat vänja mig vid?

Sent på kvällen startade jag upp Voyage för första gången, elpriserna är ju vad dem är och eftersom varken TV eller Xbox hör till det mest energisnåla jag har så är det primärt kvällstid som gäller för den här typen av nöjen just nu. Inte mig emot ändå, det är inte helt utan charm att sitta i mörkret och mysa med ett nytt spel och Voyage visade sig vara väldigt passande för ändamålet.

Det börjar inte jättebra, jag kastas in i äventyret per omgående utan någon närmare förklaring och tillbringar första kvarten med att bara gå i cirklar. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag fattade nästintill ingenting och började allvarligt fundera både på min egen förmåga och på vad det var för sorts spel jag fått till mig egentligen. Efter vad som kändes som en evighet där jag plaskat runt i vattnet i mörkret så upptäckte jag att det gick att flytta på saker med hjälp av A-knappen och då klarnade bilden och den berömda polletten ramlade ner utan ett ljud. Så med ett aningen sargat ego så började jag ta mig an Voyage på riktigt, spelet har då två huvudpersoner, man kan välja vilken man vill styra och även växla mellan dessa när man vill, den man då inte styr följer då per automatik efter en. Samarbete är A och O och utan sin partner kommer man inte särskilt långt. Det är ofta man behöver hjälpa varandra upp på klippor och andra avsatser, eller låsa upp någon passage som den andre kan krypa igenom och låsa upp något åt den andre exempelvis. Det är fokus på samarbete och jag utgår ifrån att det är roligare att spela igenom med en vän, men det går alldeles utmärkt att ta sig an äventyret på egen hand.

Det ska erkännas att pussel kan vara något av en akilleshäl för mig i spel, jag saknar inte förmåga att tänka logiskt men när min första logiska tanke visar sig vara fel eller om det inte finns någon synbar logik överhuvudtaget så blir jag snabbt frustrerad. Kalla mig gärna otålig för det är en av mina sämre egenskaper. Då blir det till att lägga ifrån sig kontrollen en stund, kanske gå en snabb promenad runt huset eller bara ut i köket och knäppa en energidryck eller någon annan passande dryck. Med det sagt så är pusslen man ställs inför i Voyage inte alls svåra eller komplexa, min pinsamma första kvart där jag inte lyckades klura ut spelets mest grundläggande mekanik hade då såklart inget med pusslen att göra. När man väl förstår hur det är tänkt så är det inte utmanande alls, det blir rentav lite väl självspelande stundtals. Det handlar för det allra mesta om saker som ska flyttas på eller dras lite i, så skulle man köra fast är det egentligen bara att känna sig fram lite i omgivningen så hittar man snart någon stenbumling eller liknande som det går att interagera med och på så vis lätt komma vidare i spelet.

Det är inget stort spel, inte ens en gigabyte tar det av ens utrymme och det är därmed inte så svårt att räkna ut att det är väldigt kort. Strax över två timmar tog det att klara ut det hela och då plockade jag även samtliga achievements utan några som helst problem under den resan. Det räcker att klara spelet så har man plockat alla 1000 poäng, vilket ju är väldigt tacksamt om man vill ha lite lätta achievements till sin samling. Det gör ju tyvärr att det inte finns något direkt värde i att spela om det. Efter en omgång har man sett i stort sett allt som går att se och det finns inga egentliga möjligheter till utforskning, inte heller finns det några samlarobjekt att plocka upp längs vägen.

Det må vara kort men det är samtidigt en ganska förtrollande och avslappnande resa det bjuds på. Det är för det allra mesta väldigt vackert, det känns lite som att man springer runt i akvarell eller oljemålningar och det är väldigt detaljrikt. Det gör att Voyage hela tiden känns lite som en saga. Man har också klämt in förvånansvärt mycket variation i miljöerna på bara åtta väldigt korta kapitel. Det är förstås en historia som berättas med i bilden men det är inget som förklaras ens det minsta så man får gissa sig till vad de två huvudpersonernas syfte med deras gemensamma resa är. Faktum är att det faktiskt inte avslöjas alls vad det slutgiltiga målet är förrän vid spelets slut och inte heller då är det särskilt mycket som man egentligen får veta, det finns inte heller någon dialog så får man lägga ihop pusselbitarna själv. Det gör det hela än mer mystiskt och lämnar väldigt mycket till ens egen fantasi, också något jag gillar. Men precis som i exempelvis Journey så är det i det här fallet för min del inte destinationen som är det viktiga i slutändan, utan det är resan dit. Jag hade en väldigt mysig och angenäm resa med Voyage och det är en hel del som påminner om just Journey och det är verkligen ingen nackdel.

Jag gillar för det allra mesta det jag får uppleva med Voyage, det gör dock inga djupare intryck och det berör inte men det är samtidigt inte särskilt förargligt heller. Men det är ett väldigt mysigt litet äventyr som inte kräver någon större ansträngning och inte heller särskilt mycket av ens tid. Det passar perfekt om man vill ha ett lättsamt litet äventyr som inte kräver så mycket varken för att komma igång eller för att klara av. Vill man däremot ha en utmaning, svårlösta pussel och flera timmar av speltid med en öppen värld att utforska så gör man nog bättre i att spela något annat.