Warframe

Framtiden i Warframe är stöpt i stålgråa korridorer, smutsbruna industrilokaler och sterila laboratorium. Här och där sticker lite växtlighet fram, likt hårtestar på en i övrigt kal hjässa, men för det mesta handlar det om olika nyanser av grått och brunt i korridor efter korridor. Nej, världen i Warframe känns verkligen inte särskilt spännande. Den något organiska designen på karaktärerna väger upp miljöerna till viss del men i överlag är Digital Extremes gratisshooter så nära den digitala motsvarigheten till mellanmjölk som vi kan komma.

Du har sett exakt allt som spelet har att erbjuda i cirka femhundratusen andra titlar. Det gäller alltifrån miljöer till spelmekanik och "handling", som här kretsar kring att du är en sorts futuristisk ninjakrigare av rasen Tenno. Onda, utomjordiska Corpus och Grineer (som båda lever efter den föråldrade devisen "run and gun") sprider död och elände i solsystemet. Som futuristisk ninjakrigare är den sortens vårdlösa beteende inte alls acceptabelt och istället för att bemöta de slemmiga våldsverkarna med frågor som "Hur mår du egentligen? Varför gör du såhär?" så brassas det på med katanasvärd, maskingevär och allsköns andra vapen i onlinematch efter onlinematch.

Den solidariska utrensningen för oss över hela solsystemet. Varje bana har sitt eget mål. Har du spelat någon som helst form av multiplayertitel av sorten "sikta, skjut och lyssna till arg britt som svär" tidigare så kommer du att känna igen vartenda spelläge i Warframe. Vi talar om gamla hederliga Extermination (döda allt och alla), Defense (försvara något), Capture (fånga någon), Sabotage (sabotage) och så vidare. Det finns en tilltagen mängd olika matchtyper, även om de flesta i praktiken spelas på exakt samma sätt.

Även om det går att kriga mot andra spelare så handlar Warframe huvudsakligen om samarbete. Upp till fyra spelare kan ta sig an ett uppdrag samtidigt. Det går att lira helt själv också men underhållningsvärdet är då likvärdigt med att fylla i en blankett hos valfri myndighet. Jag vet att jag att låtit väldigt kritisk mot spelet såhär långt men det är faktiskt inget dåligt spel vi talar om. Visst, det är supergeneriskt, rätt fult och erbjuder inga nyheter, men spelar du tillsammans med ett gäng vänner eller tar dig an ett utmanande uppdrag med din klan så fungerar det som ett riktigt hyggligt tidsfördriv.

Själva striderna rullar på som i vilket actionspel sett ur tredjeperson som helst. Min Tenno-ninja har två eldvapen och ett närstridsvapen. Därtill kan jag utrusta min karaktär med diverse specialförmågor med fräsiga namn som Super Jump, Slash Dash och liknande. Kombinationen av eldhandsvapen, svärd och specialattacker ger både liv och fart åt fighterna. Att glida fram över golvet samtidigt som jag tömmer ett magasin i kroppen på en tjockis med pappåse på huvudet (i brist på bättre beskrivning) för att sedan klyva honom i två delar med mitt svärd är en väldigt tillfredsställande känsla.

Alla vapen går förstås att uppgradera. Genom att samla på sig föremål som döda fiender tappar så går det att hitta både den ena och den andra häftiga förbättringen till sin utrustning. Att aktivt använda sina vapen under banorna gör också att de blir bättre.

Titeln Warframe anspelar på min karaktärs dräkt. Det finns massor av olika så kallade Warframes att bygga/samla/köpa i spelet; var och en anpassad för sin egen unika spelstil. Vissa är ämnade för storoffensiv á la Tyskland 1939, andra lämpar sig bättre för smygattacker, inte olikt dem min forne rumskompis brukade göra när han smög upp bakom mig för att snabbt slag över nacken. Det snabbaste sättet att införskaffa en ny Warframe är att (helt enligt klassisk freemium-modell) köpa en för riktiga pengar.

Det är inget krav att öppna plånboken för att få ut allt vad spelet har att erbjuda men precis som i många andra titlar som tillämpar den här betalningsmodellen så kräver det tid och tålamod hos spelaren för att kringgå den. Det går att samla ritningar och material för din Warframe-dräkt under banorna istället, vilket är en väldigt, väldigt lång process som kräver att du spelar samma banor om och om igen. Detta - tillsammans med spelets allmänt standardiserade utseende och spelmekanik - är Warframes största svagheter. Det är ett hiskeligt nötande, en förbannad repetition, bana efter bana. För mig blir det svårt att motivera 60 timmars maniskt samlande när hela upplevelsen känns så generisk.

Ända sedan jag startade Warframe för första gången har jag spelat det med insikten att jag gör det i väntan på andra titlar. Det är en ganska tråkig känsla i sig, att ägna tid åt något i brist på bättre alternativ. Warframe är som sagt inget dåligt spel; det är både stort, omfattade och erbjuder underhållande strider i sällskap med andra spelare, men det finns ingenting uppseendeväckande med det. Ingenting som känns fräscht och det eviga prylsamlandet för att kunna uppgradera sin karaktär blir till slut till en ren transportsträcka.

Om ett år från och med nu kommer jag inte att ha ett enda riktigt minne av Warframe. Det är ett av de där spelen som hamnar i mittfåran, som inte sticker ut åt något särskilt håll. Med det sagt ska Digital Extremes ändå ha en eloge för att de bjussar på en så pass saftig gratisupplevelse som de gör. Äger du en Playstation 4 och är nyfiken så finns det egentligen ingen anledning att inte ladda ner det. Prova åtminstone. Vad är det värsta som kan hända? Att du håller med den här recensionen?