Wario Ware Touched

Den tryckkänsliga skärmen är både styrkan och svagheten i efterlängtade uppföljaren till Wario Ware. Samtidigt som den ger helt nya dimensioner, har Nintendo valt att helt skippa styrkryss och knappar. Det har resulterat i ett underhållande spel, men med en klart sämre variation i grenarna än hos föregångaren. Man får känslan av att Nintendo förlitat sig på att det ska vara så kul att gnugga stylusen mot skärmen att man inte riktigt ansträngt sig för att göra alla minispel så bra som de var i originalet.

Lyckligtvis är de flesta minispelen lika genialiska som alltid och man bombarderas i hektiskt tempo av närmare 200 nya grenar. Inom den korta tidsramen av några få sekunder gäller det att göra oväntade saker som att rulla toapapper från en toarulle eller skiva gurka och dra i giraffhalsar. Precis som i föregångaren finns också gott om Nintendo-nostalgi med minispel baserade på allt från Zelda och Metroid till min favorit Punch-Out. Tyvärr får man inte heller spela dessa med styrkrysset och knappar, utan får upp en NES-kontroll på den tryckkänsliga skärmen som man sedan får använda. En både konstig och inte helt lyckad lösning.

Några grenar nyttjar också den inbyggda mikrofonen. Istället för att göra något skoj av det som i till exempel Segas fenomenala Project Rub gäller det dock bara att blåsa. I de allra flesta grenar ska man bara blåsa en himla massa och ingen form av timing eller liknande krävs. Det tär såklart på variationen och gör just dessa grenar näst intill värdelösa och resulterar inte sällan i huvudvärk.

Precis som i sin föregångare är grafiken i Wario Ware Touched att betrakta som ren konst. Medvetet har man gått in för att ge allt ett riktigt primitivt utseende med animationer som lockar till skratt. Musiken som spelas är modell helknäpp och passar spelet som den klassiska handen i handsken. Till grenarna finns åtskilliga ljudeffekter som låter hur galna som helst. Hur låter det till exempel när man skär av droppande snor? Nintendo och Wario Ware Touched har svaret på det med.

Spelets drygt 200 grenar är fördelade på en massa personers miniäventyr. Till skillnad från i originalet har storyn fått en klart framskjuten roll, vilket är en väldigt märklig prioritering. Allra konstigast är att varje persons flera minuter långa intro måste kollas på den första gången. Det är ett fantastiskt knäppt val och gör att man drar sig för att spela en figur man inte spelat som förut, eftersom man vill slippa få genomlida deras abnormt långa intro. Annars är det fantastiskt vad mycket saker man kan låsa upp i Wario Ware Touched. Allt från en talande papegoja som repeterar det man säger till en miniräknare och ett primitivt bordtennisspel för två personer finns att få fram. Det såklart spelet ett mervärde och gör att man hela tiden fortsätter att pessa rekord så man får fram fler märkliga föremål.

Visst har Wario Ware Touched! sina stunder och det är väldigt underhållande framför allt de första timmarna. Det kommer dock aldrig att bli samma klassiker som originalet. Man tröttnar helt enkelt för snabbt på den bristande variationen där runt en tredjedel av grenarna går ut på att man ska gnugga stylusen lodrätt eller vågrätt. Om bara en dryg månad kommer Wario Ware: Twisted till Gameboy Advance och ska du bara ha ett Wario Ware i år så satsa på det. Det är mycket bättre.

--
Läs vår recension av Ridge Racer DS till Nintendo DS

Läs vår recension av Polarium till Nintendo DS

Läs vår recension av Sprung till Nintendo DS

Läs vår recension av Super Mario 64 till Nintendo DS

Läs vår recension av Project Rub till Nintendo DS

Läs vår recension av Pokémon Dash till Nintendo DS

Läs vår recension av Zoo Keeper till Nintendo DS

Läs vårt beta-test av Yoshi's Touch & Go till Nintendo DS

Läs vårt beta-test av Castlevania DS till Nintendo DS

Läs vårt beta-test av Lost in Blue till Nintendo DS

Tävla om en Nintendo DS + två spel!