WarioWare: Move It

Jag älskade WarioWare redan vid debuten till Game Boy Advance år 2003, och betraktar alltjämt Gamecube-versionen WarioWare Inc.: Mega Party Gamessom ett av de bästa partyspelen genom alla tider. Konceptet är lika enkelt som genialt, runt 200 mikrospel på ett par sekunder vardera som ska klaras av i ultrahögt tempo, där den enda instruktion jag får är sådant som "Jump", "Play" eller "Cut".

Mikrospelen i sig är så enkelt utformade att de bara kräver en enda knapp och ett styrkors för att kunna spelas, tack vare detta är det intuitivt till tusen, och tack vare helknäpp japansk humor står det sig som tidlös briljans. Kombinerat med direkt genialiska multiplayer-lägen (bäst är superhjälten) har det hållit i 20 år och är än idag orsaken till att jag aldrig packar ner Gamecuben, till skillnad från alla andra retroformat. Spelet följdes sedan upp av det fenomenala WarioWare: Twisted (som dock aldrig släpptes i Europa) till Game Boy Advance och därefter WarioWare: Touched till Nintendo DS.

Men... sedan dess är det som att Nintendo helt glömt vad som gjorde WarioWario så briljant när det begav sig. När serien kom till Wii i form av WarioWare: Smooth Moves så hade de krånglat till allt. Grenarna var forcerat rörelsekänsliga och det elegant ultrasnabba upplägget saktades ner rejält av grenar som fungerade dåligt eller var otydliga. WarioWare: Get It Together till Switch var tyvärr inte bättre och led av samma brister, samt en väldigt långsam presentation och olika sätt att använda Joy-Cons på som gjorde spelet svårspelat och ledde till att mikrospelskonceptet fungerade sämre eftersom det inte var tillräckligt intuitivt för att man direkt skulle fatta galoppen.

Med allt detta sagt så är det nu dags för WarioWare: Move It, ett spel jag på förhand såg väldigt mycket fram emot eftersom det trots allt är ett spel i en serie jag i grunden gillar, och som förhoppningsvis skulle återställa grunderna från de tidigaste delarna samt bjuda på nya gapskratt tack vare vrickad humor.

Så... levererar det? Svaret på den frågan måste tyvärr bli ett tveksamt "nja"". Det som möter dig är en ny kampanj, vilket i grund och botten bara är ett sätt att lära dig spelets grunder. Så har det förvisso alltid varit, och även om WarioWare-spelen sannerligen inte lever på sina kampanjer - är detta förmodligen det svagaste försöket i serien hittills. Någon story finns nämligen inte ens, och följaktligen blir det spretigt och osammanhängande, och en väldigt lång tutorial.

När du slår dig ihop med några vänner för lite lokalt skoj är WarioWare som bäst. Det är ljuvligt att lira och eftersom Joy-Cons ska användas på de mest bisarra sätt blir det ofta ofrivillig komik när någon står med en Jon-Con mot näsan och en mot röven för att spela ett mikrospel. Men komiken kommer ofta även från det faktum att många grenar inte fungerar särskilt bra, med resultatet att panik uppstår medan man försöker utföra den enkla grej som visas på skärmen, vilket kan vara allt från att fixa hål i en koalas tänder, krossa ballonger genom att sitta på dem, näspetande och mycket annat? Move It har dock mer begränsat multiplayer-stöd än tidigare WarioWare-spel, vilket är en stor besvikelse med tanke på att det vanligtvis är här serien briljerar.

Ett klockrent exempel på hur tveksam spelkontrollen är, är att spelare två får chansen att klara ett minispel spelare ett missat i något som kallas andra chansen, men bara om ni lyckas imitera en enkel position som en datorkontrollerad person gör. Och det kan alla göra utan problem, men lite för ofta klarar inte Joy-Cons ens av att fatta de enklaste grejer och ni kan missa trots att det bara handlar om att stå rakt upp och hålla händerna i sidan. En annan brist är de grenar då den infraröda sensorn ska användas för att exempelvis räkna det antal fingrar man håller upp. Mycket av detta fungerar så dåligt att det känns som ren slump om man klarar det eller ej.

Minispelen är annars underbart presenterade, som vanligt med flera olika grafikstilar. Mest gillar jag såklart de som baseras på Nintendos andra serier och varumärken som att gräva upp fossiler i Animal Crossing, besegra Koopas som en 8-bitars Mario och spela kyckling som flyr undan Link. Det dräller av hyllningar som värmer ett gaming-hjärta och som dessutom visar på briljansen och bredden i Nintendos projektportfölj. Men även i dessa minispel är det spelkontrollen som effektivt sätter stopp för underhållningsvärdet - i en serie som blev känd för att vara enklaste tänkbara, där varje gren bara krävde att man tryckte på en knapp och/eller gjorde något enkelt med styrkorset.

I slutändan är WarioWare: Move It därför en stor besvikelse för min egen del. Jag älskar serien och lirar som sagt fortfarande dess tidigaste delar, men ända sedan de började baseras på rörelsekänslighet har kvaliteten dalat, och det blir allt mer frustrerande för varje gång eftersom Nintendo vet om detta, men vägrar åtgärda bristerna. Detta är i princip exakt samma sak som WarioWare: Get It Together, men lite sämre, och det räcker såklart inte på långa vägar för ett företag som Nintendo.