De senaste åren har jag fått en djup respekt för den kanske mest extrema genren av alla: panikshoot'em up. Vi snackar pyrotekniska uppvisningar som utklassar vilket fyrverkeri-VM som helst när man i ett litet skepp (eller flygande häxa eller insekt eller praktiskt taget vad som helst) frenetiskt duckar mellan de cirkus 5860 skotten på skärmen och samtidigt sprider lika explosiv död omkring sig. Vi snackar en genre där Ikaruga, brutalsvårt som det är, bara är en nervattnad upplevelse, ett första steg på vägen mot de riktigt sjuka spelen som Dodonpachi Daiohjou och Espgaluda. Vi snackar strider där slowdown är en hett efterlängtad faktor och ofta det enda sättet att ha en sportslig chans att reagera. Vi snackar spel där man alltid i slutändan hamnar hos en boss som vräker ur sig så vansinniga mängder skott i ogenomträngliga formationer att man hinner tänka "men alltså snälla nån..." innan man förintas.
Tänk dig då att själv vara den där bossen som fyller skärmen med eld och död. Senko no Ronde, eller Wartech som den något mer intetsägande västerländska titeln lyder, fungerar med ungefär samma regler som den genomsnittliga panikshootern kryddat med en aning Virtual On eller Zone of the Enders, men i dueller en mot en. Just det, två smidiga robotar sprayar varandra med skott på avstånd i mer eller mindre oundvikliga mönster, vilket ger det hela en helt ny känsla. Var och en av de åtta robotarna har två olika varianter, vilket i slutändan ger en himla massa attackmönster att hålla reda på. Utöver det shooter-liknande pangandet kan man också dyka in i närstrid för att fäktas lite, men fokus ligger ändå på avståndsstrid.
Just ja, att vara boss var det ja. Som i klassiska fightingspel bygger man upp supermätare, som här innebär en extra energimätare (mums i knepiga situationer) men också att ens robot förvandlas just till en sån där härlig skärmstor värstingmecha, som visserligen är smidig som pansarkryssaren Potemkin men i gengäld sju gånger så välbestyckad. Taktiskt användande av bossfunktionen blir helt avgörande för matchen.
Senko no Ronde är ursprungligen ett arkadspel byggt på Naomi-hårdvaran, alltså snäppet mäktigare än Dreamcast. Därför är det knappast något grafiskt mästerverk som japanska G.rev bjuder på. Visserligen är kameran oftast långt borta från kombattanterna, men när man zoomar in nära känns spelet minst en generation gammalt. I gengäld är ljudet maffigt med läcker musik och tunga effekter.
Den stora frågan är förstås varför man ska köpa Wartech: Senko no Ronde till fullpris när Xbox Live Marketplace kryllar av gammaldags shooters i lyxförpackning som Geometry Wars och Jetpac Refueled och exempelvis Ikaruga är på väg, alltihop till ett betydligt lägre pris. Men samtidigt är det onekligen helt unikt att få slåss mot varandra i den här typen av spel och det kan bli det som gör spelet köpvärt. Och så är vi, trots enstaka Playstation 2-budgetutgåvor som direkt försvinner i reabackarna, inte direkt bortskämda med japanska shooters på de här breddgraderna...