Wii Fit

Överviktig står det. En liten Mii-Love tar chockad emot beskedet. Därefter bestämmer han sig för att skala av en rejäl portion fett från sin kropp. Mitt BMI är alldeles för högt för en i övrigt hyfsat hälsosam tjugosjuåring. Så det är bara att sätta igång. Balansbrädan kallar.

Själva brädan är ett litet under. Den ligger där man lagt den utan att halka runt. Den känns dessutom hyfsat gedigen. Till på köpet är den exakt i sina mätningar och väldigt snabb. Genom olika plattor mäter den exakt var min tyngdpunkt ligger. Denna tyngdpunkt lägger grunden till hur de flesta träningssessionerna byggs upp.

Balansbrädan fungerar även som en våg. Så fort du ställt in din längd räknar den ut ditt BMI (Body Mass Index). BMI bör inte jämföras med andras, eftersom det inte tar hänsyn till hur kroppen är byggd i övrigt. Men om du vill jämföra dig med dig själv över tid är det perfekt. Ställ upp ett mål för dig själv och se om du kan nå det. Wii Fit håller reda på dina mål och ger dig diagram över dina framsteg och bakslag. Det går inte att gömma sig.

En rolig upplevelse eller något som ger fysiska resultat? Eller får man vara fräck nog att kräva båda? Wii-Fit är inte ens i sina bästa stunder något som konkurrerar med ett vanligt spel när det gäller underhållning. Men det är väldigt mycket roligare än att svettas på gymmet till hemsk eurotechno.

Fyra olika huvudkategorier bjuds. Yoga är lika ansträngande som jag måste ha insett tidigare, eftersom jag alltid vägrat testa det. En rad balansövningar där mittpunkt, andning och lugn är i fokus. Det visar sig snabbt att Nintendos version av Yoga är en träningsform som passar mig utmärkt.

Spelaren väljer mellan en manlig och en kvinnlig personlig tränare. Det hade varit betydligt roligare att välja personlighet istället för bara kön. I så fall skulle jag skapat en virtuell kopia av min gympalärare från högstadiet. En ondskefull jävel. "Det ska sviiiida pojkar, det ska sviiiida"

Min personliga tränare står ståndaktigt vid min sida och ger instruktioner på brittisk engelska. Yoga och muskelträning är hennes speciallitet. Kategorierna balansspel och aerobics är mer lekfulla. Favoriten just nu är slalomåkning. Det är faktiskt smått fantastiskt på balansbrädan. Bara att böja på knäna, luta sig framåt för att få fart och åt höger eller vänster för att svänga. Intuitivt och underhållande.

En annan träningsgren jag fastnat för är underligt nog jogging. Det är omöjligt att förklara nöjet med att jogga på stället i tio minuter med en Wii-mote i fickan. Ändå är det märkligt tillfredställande att springa runt i parken och vinka åt Mii-figurer man känner igen. Samt att man känner sig sjukt duktig efteråt.

Användandet av Mii-figurerna i vissa av träningsspelen känns otroligt rätt. Om det är stor-Love som svettas på brädan ska det självklart vara en tjock och skäggig lill-Love som svettas på TV:n. Hur jag och lill-Love sköter oss och vilka mål vi sätter upp för träningen kommer presenteras på min blogg på hemsidan.
Resultat av träningen går tyvärr inte att redovisa efter en så kort stund med spelet.

Precis som ett onlinerollspel skulle Wii-Fit må bra av flera månaders test. Men svetten och träningsvärken talar klarspråk, Wii-Fit ger mig fysisk träning. Utan gym-musik, utan att lämna lägenheten och utan att behöva investera mer pengar än den initiala kostnaden för brädan och spelet. Det är faktiskt riktigt bra nyheter för en stackars överviktig spelare som undertecknad.