Wii Music

Det är kul att vara musikälskare och TV-spelare nuförtiden. Klockrena spelserier som Guitar Hero, Singstar och Rock Band har lyckats med att få ung som gammal, TV-spelare som patiensläggare att sammanstråla och rocka så att glädjen sipprar ur porerna. Aldrig kommer det att komma ett musikspel som får en att må uselt, tänkte jag en kväll när jag trummade loss till Reptilia i mitt Rock Band-band.

Snopet, det spelet är numera släppt och den dagen är kommen. För ett mer värdelöst musikspel än Wii Music, det är i princip omöjligt att finna. Det känns svårt att ens låtsas få till en vettig motivering till varför Nintendo ens försökte sig på ett musikspel, när Wii faktiskt har fått ta del av bra sådana.

Men vad är det som gör Wii Music så uselt? Till att börja med är det inte ett egentligt musikspel även om det görs tappra försök att intala oss det. Det är mer som ett teknikdemo som påminner om Wii Sports än ett musikspel a'la Guitar Hero. Lite på samma sätt som du bowlar, spelar tennis eller boxas i Wii Sports testar du de otaliga instrumenten i Wii Music och åstadkommer egentligen ingenting. Låtarna i Wii Music är nämligen oberoende av dig och din prestation, oavsett vilket instrument du spelar och vilket spelläge du pinar dig igenom. Du utmanas aldrig, eftersom du alltid gör rätt enligt spelet.

Wii Music har ett stort antal musikinstrument som du kan traktera, som är indelade i fyra kontrollscheman. De olika instrumenten spelas antingen som en gitarr, ett piano, en trumpet eller en fiol, på så vis är det enkelt. Synd är väl det att spelkontrollen består av ett sjujäklars frenetiskt viftande med Wiimoten och nunchucktillsatsen i poser som påminner om när man spelar ovanstående instrument.

Det känns liksom larvigt, i brist på ett bättre ord. Istället för att få gedigna gitarrer eller en pianotillsats att leka med, uppstår de där låtsaslekarna man lekte på fritids som liten. Ett badmintonracket blev en ashäftig gitarr med lite fantasi, men Wii Music erbjuder inte ens det eftersom du luftgitarrspelar, luftpianospelar och så vidare. Allt med Wiimoten vinande i luften.

Wii Music har diverse truminstrument att dutta på, om du har Wii Fits balansbräda. Att spela trummor är dock ett riktigt snurrigt projekt där du använder dig av balansbrädan, nunchucken, Wiimoten och knapparna C, A och Z. Som om inte det vore nog är även analogspaken på nunchucken samt Wiimotens D-pad obligatoriskt för att få ljud ur tummorna. Fatta vad ljusår från intuitiva Rock Band det här är.

Musiken i Wii Music är av blandad kompott när det kommer till genreblandningen. Barnlåtar som Blinka lilla stjärna och Broder Jakob finns med, några mer poppigare toner som Material Girl och Every Breath You Take likaså och naturligtvis de obligatoriska Nintendolåtarna som temat från The Legend of Zelda och Animal Crossing. Dessvärre är samtliga låtar riktigt usla och gjorda i ett simpelt midiformat för att bättra på den redan överväldigande känslan man får av detta spel. Visst förstår man varför eftersom det är lätt att lägga till och ta bort instrumentkanaler i midifiler, synd att de låter så frånsedda och rent av trista.

Förutom att spela höjdarlåtar som Blinka lilla stjärna, Broder Jakob och La Cucaracha i diverse arrangemang och spellägen finns en hel del minispel som faktiskt är avsevärt mycket roligare än det som utgör stommen av Wii Music. Exempelvis kan du, med koskällor som instrument, spela låtar genom att tajma dina snärtar med Wiimoten och nunchucken på ett Pop 'n Music-liknande sätt. Favoritminispelet är dock det som kallas för Perfect Pitch, där ditt gehör testas på olika sätt genom att matcha ljud, tonlägen och annat med varandra.

Nej, vette katten (för visst kan du spela kattinstrument i Wii Music också!) vad Nintendo tänkte sig med Wii Music, egentligen. Var det ett försökt att hoppa på musikspelståget med ett platt fall från perrongen som följd, eller hade de i sina vildaste drömmar rent av trott att de skulle omdana musikspelsgenren med en viftande plastfjärrkontroll och bräkande midilåtar? Wii-ägare gör sig själva en tjänst genom att inte ens överväga detta spel, förutom till lilla Kajsa på tre år. Så mycket bättre alternativ finns där ute. Faktiskt.