Wild Wild Racing

Med en klar gul huvudfärg, den stiliserade röda vargen och glansen från dess tänder har Wild Wild Racing ett fodral som verkligen fångar konsumentens blick i spelhyllan. Ett fodral som på något sätt utlovar attityd och, får vi förmoda, häftiga körupplevelser. Men en ball yta har alltför många gånger använts för att dölja ett mer magert innehåll, faller Wild Wild Racing i samma fälla?

Buggyracing är sannerligen ingen överetablerad genre, faktumet är att det egentligen inte finns ett enda riktigt framgångsrikt spel baserat på att köra buggy. Vad detta beror på kan man spekulera i hur länge som helst, men det ska jag låta bli här och nu. Hursomhelst så handlar det om att köra bil på vägar vars standard mest av allt påminner om ett slitet månlandskap (eller varför inte som norrländska landsvägar under tjällossning) i alldeles för hög fart, körandes en bil som får en ordinär jeep att verka vara graciös som en grizzlybjörn på enhjuling.

Det väldigt begränsade startutbud av buggys man får välja på när man startar Wild Wild Racing känns lite väl snålt. Att ha några fler även i starten hade väl knappast skadat. Hursomhelst så fungerar de enligt standardprincipen. Någon har bra styrförmåga och bra acceleration men sämre toppfart medan andra har omvänd prestanda. Sedan finns de gyllene medelfordonen med halvbra prestanda i alla kategorier. Som tur är så krävs det inte en särskilt stor insats av dig som spelare innan du får ett betydligt mer vidlyftigt sortiment av kärror att välja på. Detta med att ha flera bilar att välja på är nästan nödvändigt för att spelets 2-spelarläge ska kännas riktigt roligt. Annars resulterar det i att båda väljer samma bil, och på något sätt känns det lite tråkigt.

Även antalet banor är något som från start känns tunt. Att få kunna välja på ynka tre banor som utspelar sig i länderna USA, Indien och Island är verkligen inte alltför fett. Även här gäller dock principen att man kan spela fram fler banor, och när man väl spelat och klarat allt så har man hunnit avlägga en visit i Australien och Mexico också. Dessutom har varje land mer än en bana. Trots det får nog även det avslutande antalet banor sägas vara lite för begränsat, och detta är dessvärre något som drar ner spelets livslängd. Jag tackar dock för att Rage så bra lyckas fånga känslan av de olika länderna man spelar. Inte de vanliga isbjörnarna/pingvinerna på vägarna i Island och inga groteska mängder kängurus i Australien alltså.

Rage skulle mycket väl ha kunnat nöja sig med det som hittills nämnts i Wild Wild Racing och släppt det. Det hade då varit ett halvhyfsat, halvgodkänt spel och därmed ändå varit köpvärt för fans av genren. Men de rara människorna på Rage har gjort sin hemläxa och vet att lite extra godis gör köparen av spelet glad. Jag syftar på andra spelvarianter. Här finns ett ganska väl utvecklat stuntläge, där man på väldigt pressad tid ska ta sig igenom en snirklig bana dekorerad med alltför mycket hinder. Faktumet är att jag nog spenderat nästan lika mycket tid med att försöka ta guld i stuntläget som med själva körandet. Som grädde på moset finns också en gren som kräver lite mer insats av dig än de övriga. Du ska med hårfin precision knuffa en boll framför bilen, genom en bana på tid. Och de tidsramar man får är inte alltför väl tilltagna.

Som alltför många PS2-spel som hittills släppts för konsolen i Europa, är detta spel inte något grafiskt mästerverk. Visst är det skarpt och flyter på bra, men det räcker liksom inte. Åskådare ser ut som något som möjligtvis hade varit godkänt om detta varit PSone, träd ser alltför enkla ut och bakgrunderna är vanliga 2-dimensionella bilder som rullar. PS2 verkar i sanning vara en konsol som tar ett tag att lära sig behärska. Kanske skulle Rage ha behövt mera tid på sig innan detta spel släpptes, nu ser det dessvärre lite väl simpelt ut. Och för de som enbart kommit i kontakt med spelet via demoskivan som följde med den första utgåvan av Playstation 2 kan det kanske till och med verka avskräckande fult. Musiken är absolut inget extra. Vanlig hissmusik som rullar på i menyer och i spelet hamnar i skymundan av vägljud och motorljud. Ljudet är helt funktionsdugligt och gör sitt jobb tillfredställande.

Detta är absolut ett spel att rekommendera för fan av denna genre inom bilsporten. Tack vare de extra spelvarianterna kan det också ha åtminstone funktion som hyrspel för gemene man. Dock så har jag hela tiden en gnagande känsla av att spelet nog borde ha stannat hos programmerarna någon månad till. Låtit grafiken finslipas, lagt till ytterligare något land att åka i samt ett fyrspelarläge. Men det är som sagt inte alls ett dåligt spel, men det innehåller inte det där extra som får det att sticka ut från mängden och Wild Wild Racing lär dessvärre vara ett av de spel vi kan finna i rea-lådor framåt hösten.