Wildstar

Det var ett tag sedan jag såg dagsljus. Lång tid har förflutit sedan jag hittade en bortglömd grottöppning och min nyfikenhet tog överhanden. Så mycket utforskande att göra. Jag ser ett glimrande ljus i fjärran. Kan det vara...? Vis av erfarenhet närmar jag mig med försiktighet, men det visar sig att jag äntligen funnit min väg ut ur mörkret. En smal spricka i bergväggen blir min välsignelse. Jag tar mig ut och befinner mig på en hyllkant högt över fälten nedanför. Mina ögon anpassar sig långsamt till ljuset, och här, dit endast de mest äventyrliga spelarna når ser jag Planet Nexus i all dess briljans.

Nexus är både underbart och konstigt. Här finner vi en hel del kreativitet både när det gäller monster och miljöer. Rent visuellt påminner Wildstar om Ratchet och Clanks universum med pastellfärgade, lekfullt designade områden och varelser. Dock ska man inte ta det som något tecken på att detta är ett mindre seriöst spel, utan det är avsett att sätta en skoj prägel. Som producenten Jeremy Gaffney uttrycker det:

"Om du ska tillbringa hundratals timmar med ett spel kommer du att tröttna om precis allt ska vara så allvarligt hela tiden."

Det är svårt att argumentera emot, även om jag personligen föredrar en mer seriös ton i ett spel som jag tänkt lägga ner en hel del tid på.

Innehållsmässigt bjuder Wildstar på en del godsaker som gamla MMO-fans kan ha saknat i de senare spelsläppen, som att det mesta av innehållet står att finna i listan med uppdrag, med några gruppuppdrag i varje zon. En bit in i spelet får man också ta del av räder.

Spelarna får välja sin egen väg genom spelet, baserat på dennes spelstil. När du skapar din karaktär väljer du anledningen till att du kommer till Planet Nexus: utforskande, strid, forskning eller bosättning. Jag är en sådan om gillar att söka igenom varje vrå och skrymsle i spelvärlden, och som Explorer fick jag utmaningar och belöningar som var anpassade till den spelstilen, då Carbine Studios insett att olika spelare har olika önskemål.

Dock spelar det ingen roll hur skräddarsytt innehållet är, om spelet misslyckas med att underhålla. Med andra ord så måste stridssystemet fungera. Först var jag lite orolig för en gammaldags inriktning även här, men det hade jag ingen anledning till att vara. Striderna är väldigt roliga och fokus ligger på rörelse och placeringar. Flera av mina attacker gav en bonus om jag träffade fienden bakifrån, och alla attacker kunde användas medan man var i rörelse. Det enda som jag upplevde som negativt med striderna var att ingen av mina attacker kändes sådär jättemäktig.

Jag fick enbart positiva första intryck av Wildstar. Genom att behålla många traditionella grepp inom MMO samtidigt som stridssystemet verkar stabilt och varierat tror jag att man kan karva ut en egen nisch för de spelare som gillar en gammaldags känsla utan att vilja tulla på framstegen inom genren. Det beror dock naturligtvis helt och hållet på slutproduktens kvalitet, och det är fortfarande en del att göra i utvecklingen av spelet.