Will: Follow the Light

Den typ av spel som vi brukar bunta ihop som "walking simulators" kan skilja sig ganska ordentligt åt. Men jag skulle vilja påstå att det gemensamt finns något som de ofta kräver av spelaren. Det är tålamod. De är ofta ganska långsamma och kräver att man gillar att, inte helt oväntat, färdas genom miljöer. De senaste åren har vi fått ett gäng titlar som alla lyckas bjuda på väldigt bra underhållning. Bland de nyare har vi exempelvis Still Wakes The Deep och Herdling och bland lite äldre och även väldigt omtyckta sådana finns ju exempelvis Firewatch och What Remains Of Edith Finch.

Vill man tänja lite på ramarna kan man ju också hävda att Death Stranding-serien rör sig i detta territoriet. Även om jag personligen tycker det är att gå lite väl långt med jämförelsen.

Will: Follow The Light är hurusom så mycket walking simulator som det egentligen kan bli. Även om vi då inte enbart går utan faktiskt tar oss fram med segelbåt lika mycket. Men vi väntar lite med att prata om just det. Viktigast här är iallafall att förkunna att indie-studion TomorrowHead skapat ett stillsamt äventyr där du färdas framåt och löser pussel för att komma vidare.

I skorna som titelkaraktären Will ger du dig ut på en resa för att leta rätt på din son. Det hela startar på en liten ö där du jobbar som fyrvaktare. En stundande storm är på snabbt intåg och du rycks snabbt från din arbetsdag kring beskedet att din hemstad drabbats av en katastrof.

Med denna start börjar sedan Wills sökande efter sin son. Det är en ganska osammanhängande berättelse som snabbt påvisar det kanske största problemet med spelet - och det är att det är just osammanhängande och opolerat. Men under den lite grova, men ändock tjusiga, ytan så finns det faktiskt ganska mycket att tycka om.

Unreal Engine 5 målar upp, om än lite platta, så åtminstone stundtals riktigt fina miljöer att ta sig genom. Det är en visuell stil som visserligen saknar ganska mycket karaktär - men för att vara ett spel där du rör dig framåt genom olika miljöer så lyckas den också ibland imponera. Saker som vatten, vädereffekter och en del inomhusmiljöer är fantastiskt tjusiga medan mycket dock känns väldigt tillrättalagt. Det blir väldigt anonymt och känslan av det är mer av ett teknikdemo infinner sig i flertalet stunder. När något i miljön exempelvis rör på sig är det mer som att animationen är en filmsekvens som känns helt frånkopplat från det övriga. På samma vis är karaktärerna man möter stela som dockor. Man får helt enkelt vara med på att det är just mer som en kuliss man tar sig genom. Men det finns ändå flertalet tillfällen som ser rätt visuellt slående ut.

Förutom berättandet - som tyvärr haltar och är rätt ointressant så bjuds det på många pussel. Jag skulle nog gå så långt som att säga att det är minst lika mycket ett pusselspel som just en walking simulator. Här finns det tyvärr också en övergripande känsla av att saker inte direkt polerats tillräckligt. På konsol fungerar handkontrollen rentav uselt ibland när man ska plocka upp bitar för att sätta ihop något. En del pussel känns dock ganska finurliga men de flesta är samtidigt väldigt snabbt avklarade. Det är också en del pussel som handlar om att bara försöka tills man listat ut rätt sekvens som löser det. Det är alltså inte direkt genrens bästa pussel som det bjuds på - men det finns samtidigt en bra variation i att man inte bara färdas genom miljöer utan faktiskt får klura lite emellanåt.

Jag nämnde att man förutom att traska också tog sig fram genom att segla. Dessa två färdmedel är faktiskt inte de två enda i spelet men jag låter dig få reda på den tredje som dyker i en kortare sekvens. Man tillbringar rätt mycket tid ombord sin båt Molly - som är den som tar en mellan flertalet av resans mer avlägsna platser. Jag gillar faktiskt sekvenserna ombord på båten. Mest för att det finns lite nerv och fart. Man kan till och med gå ner i den lilla hytten. Här kan man bland annat kika in de samlarföremål, däribland små modellbåtar, som finns att finna runtom i spelets kapitel. Ett simpelt vis att dryga ut speltiden litegrann om man så önskar.

Spelet är bara några timmar kort. Men det ryms ändå förvånansvärt mycket inom den speltiden. Det känns helt enkelt lagom långt och dessutom som att man hinner uppleva ganska mycket så spelet står verkligen inte och stampar något särskilt.

Sitt lite medelmåttiga betyg till trots så måste jag ändå poängtera att WILL: Follow The Light som upplevelse faktiskt är bra. Men det är samtidigt lite för opolerat gällande flertalet delar och har en del andra bekymmer för att riktigt kunna motivera en högre siffra. det är i grund ett okej spel där lite tekniska fadäser, oinspirerade pussel och en anonym berättelse delvis skuggar den ändå underhållande resa man ger sig av på. Det finns ögonblick som känns väldigt filmiska, där atmosfären ligger tät och där resan verkligen känns underhållande. Men det är lite för mycket saker som stör de höga ambitionerna. Det känns som nämnt tidigare också lite väl ofta som ett, stundtals, tjusigt teknikdemo - men å andra sidan kan det också vara en rätt stor fördel under en linjär upplevelse som detta.

Så, om du redan kört genom storheterna - eller bara älskar denna typ av spel och är sugen på något nytt så är det ändå ganska enkelt att rekommendera detta för oss som gillar denna form av upplevelse. Framförallt eftersom det bjuder på riktigt fina vädereffekter och att man får segla - och bara sådana saker gör det faktiskt till ett äventyr som är värt att mysa ned sig med under de timmar det tar att klara.