Winter Burrow

Så var det då dags för Winter Burrow, ännu ett spännande uppdrag i den allt mer trivsamma världen av indie-spel och det är en ganska klassisk historia jag möts av i grund och botten. Det handlar om en icke namngiven liten mus (jag kallar honom för Britt-Johan) som med sin familj flyttar till storstan med med hoppet om att få ett bättre liv, han trivs dock inte med det och bestämmer sig för att återvända till vildmarken och barndomens boning i en trädstam när föräldrarna avlider. Men barndomshemmet visar sig vara i mycket dåligt skick och mitt i den kalla vintern får han börja bygga upp det på nytt och försöka överleva och där börjar vår resa med den bedårande lilla varelsen. Det är också till största delen det det handlar om, att återställa boet till sitt forna skick, men musens faster spelar också en central roll i handlingen, utan att avslöja för mycket.

Det beskrivs som det mysigaste överlevnadsspelet någonsin och jag är beredd att hålla med. För även om det är tufft på sina håll så ser det ju oerhört oskyldigt ut, lite som en gammal tecknad barnbok rent utseendemässigt. Den estetiken gillar jag och den är verkligen utförd med bravur, väldigt trevligt att vila ögonen på är det också, inte bara för att det då är vackert men också för att det är en ganska mörk palett i och med det vinterland vi befinner oss i. Jag är vanligtvis inget stort fan av vintern, men det är trots allt en fin årstid när snön kommer, det kan jag inte neka till.

Men det vackra vinterlandskapet är emellertid ganska ogästvänligt på sina håll och faror lurar, särskilt eftersom vår mus inte är högst upp i näringskedjan. De primära fienderna är skalbaggar och myror som blir allt aggressivare ju längre man kommer. Till en början är det bara ett par fredliga skalbaggar som inte söker konfrontation överhuvudtaget, men de kommer att försvara sig vid attack och även om de inte är särskilt svåra att fälla så kan de ändå orsaka viss skada. De skalbaggar som dyker upp längre fram i spelet är avsevärt tuffare dock och de kommer att attackera om man kommer nära, snabba är de också och tål mer stryk. Myrorna är heller ingen lek, de är nästan lika stora som vår lilla mus och springer lika fort, som tur är så kommer de inte i tusentals utan i regel max två eller tre stycken åt gången, vilket kan vara illa nog. Men det finns också ställen där de är uppåt tio stycken och då kan det bli problem, men som tur är så är de inte särskilt smarta och det går i regel att fly undan ganska enkelt.

Det är till stor del väldigt trivsamt att gå runt i det sagolika vinterlandskapet och plocka kvistar och annat användbart med min lilla mus, men det är också lite av ett heltidsjobb att hålla honom vid liv. Man måste hålla koll på samtliga hälsoparametrar då han ganska snabbt kan frysa ihjäl och svälta till döds. Är han hungrig så går det mycket snabbare att... dö. Eller, han dör ju inte egentligen utan han svimmar av som det så fint påpekas och så får man helt enkelt börja om ifrån hans lilla bo. Det gäller att tänka sig för, också. Det är kallare på nätterna och då kan musen vara ute mycket kortare vändor. Det lärde jag mig den hårda vägen. Det hela sker dock inte i det tysta utan man blir varnad i tid då skärmen sakta frostar igen och den stackars lilla musen börjar huttra högljutt. När läget är kritiskt hör man även hjärtslagen som sakta blir färre. Då är det bara att släpa sig in i värmen igen och hoppas man inte vandrat alltför långt bort från hemmet. För att gå vilse är lättare än man tror, trots att ytan som finns att röra sig på inte är den största.

Min främsta kritik här är att det blir en väldig massa brunkande. Visst, så är det väl antagligen att överleva i det vilda men i spelform så kan det bli lite det tröttsamt. Det är hela tiden saker som ska hämtas, något man ska leta efter baserat på ofta ganska vaga instruktioner och plötsligt mitt i allt så börjar den där lilla musen förstås huttra frenetiskt och då är det bara att vända hemåt igen. Många gånger har man dessutom gått ganska långt bara för att tvingas ge upp. Det kommer små checkpoints längs vägen i form av eldstäder, men de är ganska få och de kräver att man har ett litet kit till hands för att kunna tända dessa, annars är de inte till mycket nytta. De går att hitta några färdiga kit och de går också att tillverka egna efter ett tag, men vart måste man göra detta? Jo, i boet och det går förstås att samla på sig ordentligt med det som behövs så att man slipper springa i panik tillbaka, men det går samtidigt inte att ta med sig hur många som helst ut heller. Det gäller att vara strategisk och använda sina resurser klokt, det är ju överlevnad det handlar om trots allt, på gott och ont.

Spelkontrollen kan jag tycka är lite omständlig och ologisk på sina håll. Visst, den är simpel på så vis att man bara använder ett fåtal knappar, men det hade inte skadat om fler utnyttjats kan jag känna. Det främsta exemplet är att X-knappen (fyrkant ifall du spelar på Playstation 5) är den knapp du gör allting praktiskt med utöver att styra musen. Med sig ut har man fem platser till godo och ytterligare fyra i musens ryggsäck (som förvisso kan utökas, men det tar sin lilla tid att komma till den punkten) för förvaring av mat, material och annat man hittar, det blir fullt väldigt fort och när man då har en hacka, en yxa och en spade som alla behövs frekvent så blir det lite frustrerande att dels samla material men också att behöva skifta mellan dessa stup i kvarten. Jag hade gärna sett att det gick att tilldela till exempel då yxan till högra triggern istället så att den alltid finns nära till hands, istället för att behöva bläddra bland lagerplatserna när till exempel då en blodtörstig myra fått korn på en och det börjar bli lite bråttom. Varken den högra eller vänstra nyttjas alls och det känns som en miss kan jag tycka. Eftersom musen kan sticka allt möjligt annat så hade det väl inte vart helt orimligt om han också kunnat sticka fodral till sina verktyg.

Något som jag både uppskattar och till viss del frustreras av är att spelet inte håller en i handen särskilt mycket. Du får instruktioner om hur saker och ting ska göras och vad som behövs men inte mycket mer än så och någon karta eller kompass är det heller inte fråga om när det kommer till att navigera. Man får därmed förlita sig på landmärken och om man inte sprungit runt för kaotiskt (det gör man förvisso rätt ofta) så går det också att följa sina egna små fotspår tillbaka. Den aspekten gillar jag, det gör det hela utmanande men samtidigt är det också frustrerande, i synnerhet när man råkar på icke spelbara karaktärer längs vägen som behöver hjälp med något. Instruktioner i form av "jag har lagt den vid ett träd någonstans, men jag minns inte vart" är inte ovanliga och med tanke på hur många träd som finns i skogen. Där vi ju befinner oss.

Det var väldigt svårt för mig att landa i ett betyg här i slutändan, för när det är som roligast så är det uppe och snuddar på en nia, men i sina mest frustrerande ögonblick farligt nära en sexa. Men ser vi till helheten så är det ändå ett stabilt och framförallt väldigt mysigt spel som inte egentligen är särskilt svårt i de allra flesta avseenden, men samtidigt är det också ganska svårt, men kanske inte på de sätt en är van vid. En unik upplevelse minst sagt och speltiden är även förvånansvärt lång, men alla dessa promenader ute i skogen som ofta inte leder till något annat än att man måste springa hem och värma upp gnagaren förstås bidrar lite till detta. Men ändå, det är svårt att inte rekommendera detta.