Jag har alltid haft ett intresse att kika på vilka spel som släpps under årets månader. Det är en nödvändighet när man spelar så mycket som jag för att kunna planera för både tid och plånbok även om dessa faktorer oftast slängs bort och jag skaffar det som ser intressant ut så fort det har release. Withering Rooms har dock passerat mig helt obemärkt förbi, detta trots att det varit ute via Early Access sedan slutet av 2022. Nu är det dock redo att släppas i fullversion om några dagar och helt ovetandes om vad det var för upplevelse som väntade mig hamnade jag då i den viktorianska herrgården vid namn Mostyn House och fick ta del av ett atmosfäriskt äventyr.
Huvudpersonen Nightingale vaknar upp, fast i en dröm, och måste försöka finna sin väg ut och lösa de mysterier som finns på herrgården. Jag ska ärligt talat säga att det första intrycket inte var toppen, då detta skräckäventyr i mångt och mycket bjuder på en del saker som känns lite "billiga". Både huvudpersonens animationer och det första röstskådespeleriet jag hörde gav ett rätt dåligt intryck, men som tur är så kryper stämningen tätare inpå och räddar upp detta första intryck. Åtminstone lite grann. Direkt i inledningen trodde jag man enbart skulle gömma sig för de läskiga figurer som finns på herrgården. Detta då man kan gömma sig bakom, under och i en massa möbler och annat och vänta på att de ska gå förbi eller vända ryggen till. direkt Från början är detta också en nödvändighet för att överleva men Nightingale utrustar sig snart med olika vapen, upptäcker möjligheten att skapa besvärjelser och kan tillverka andra hjälpmedel för att ta död på de allsköns monster och annat som står i hennes väg. Att dräpa blir också något som måste göras då olika typer av kroppsdelar behöver samlas av olika skäl, både för att kunna tillverka föremål men också för att komma vidare i den långsamt uppnystade berättelsen. Spelet har en mycket bra variation på hemskheterna som man kämpar emot och det är alltid lika roligt att upptäcka en ny fiende och se dess säregna design.
Nightingale kan finna massor av olika vapen för att försvara sig mot fienderna som hemsöker herrgården.
Ett element som man fort uppdagar att det tar stor plats är att det är av en Rogue-liknande natur. Varje gång man "dör" och vaknar upp igen så förändras herrgården och man tappar sina föremål, något som dock delvis kan förhindras. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om just detta inslaget i detta äventyr. För mig skapar oftast bara något sådant här en frustration om det inte handlar om en titel där man gör klassiska "Dungeons"-run. Här blir det mer ett "tillbaka till ruta ett"-moment som mest känns irriterande. Dock skapar det lite en försiktighet att inte vilja dö, något som man annars kanske inte hade brytt sig så mycket om. Med tiden kan man också välja olika föremål att minnas så att man har de kvar när man vaknar upp igen. Så, att man tappar sina föremål och får leta upp dessa på nytt kan jag ändå tycka fungera. Värre är det d omå med det faktum att herrgården förändrar sig. En stor del av tjusningen kring att utforska finns i den att jag lär mig platsen jag är på. Här försvinner liksom den charmen när platser byter rum, och även om det finns en smidig karta som kan klickas upp på skärmen medan man spelar så är även herrgårdens och dess omgivningar layout i sig lite rörig då man inte riktigt ser hur rum och annat hänger ihop riktigt. Det är mycket gömda gångar och trappor till andra våningar och svårt att få en bra översikt över helheten. Dessutom är det i mångt och mycket uppbyggt på en lång korridor som leder in till ett antal mindre rum så det blir mest att man springer in och ut ur dörrar under utforskandet.
Mycket mörker blir det. Med det är bara mysigt.
I utforskandet av herrgården möter man många udda karaktärer och det är också här jag finner en av de större tjusningarna i detta. De olika rummen är ganska små, vilket är synd, jag hade gärna sett en mer sammanhängande skärm att utforska än att behöva springa in och ut ur mindre rum konstant. Men designen och atmosfären är bra och det är ett sant nöje att utforska varenda vrå och upptäcka allt som finns. Däremot tycker jag då som sagt det är ganska synd att rummen inte var lite större samt att herrgården kändes mer sammankopplad och det här med att den förändras efter varje natt gör också att den inte riktigt får den karaktär den kunde haft. När man liksom lär sig dess layout och den sedan förändras, så blir det mest ett irriterande moment att man måste hitta vissa specifika rum på nytt istället för att lära sig var saker låg i förhållande till varandra. Eller att kartan var uppdaterad med det man utforskat när man påbörjade en ny dröm. Det hade fungerat bättre enligt mig.
Jag nämnde tidigare att Nightingale kunde försvara sig och förutom diverse vapen och besvärjelser finns här även ett litet enklare rollspelssystem med att gå upp i nivå, olika sorters utrustning och hjälpmedel att finna som hjälper dig mot olika saker som att bli förgiftad. Ett ganska unikt inslag är en form av förbannelse som kan komma över en och då förändras olika saker i huset i takt med att den blir starkare. Det är ett litet roligt inslag som adderas till den hög av ganska unika saker som Withering Rooms ändå bjuder på. För även om spelet upplevs som lite simpelt i sitt utförande så bjuder det ändå på en del inslag som fungerar riktigt väl. Några pussel är ganska kluriga och jag gillar också den spänning och atmosfär som finns här till stor del. Det är också förvånansvärt många platser att besöka och även om Withering Rooms inte är särskilt skrämmande, även om dess visuella stil och ett stämningsfullt soundtrack bidrar till en kuslig stämning, så är är det mestadels mysigt. En del inslag känns som något från en mardröm men det skrämmer liksom aldrig slag på en. Här finns en del riktigt bisarra rum och fiender men perspektivet och grafiken gör att det känns lite småläskigt, om ens det. Jag tycker dock inte detta är någon särskild nackdel där spel som exempelvis Little Nightmares också har mer den där mysiga kusliga känslan där det mer är designen på vissa karaktärer som känns lite mardrömslika.
Designen är småkuslig och väldigt fin.
Allt som allt så lyckas Withering Rooms fängsla med en bra atmosfär, men bakom detta finns det en del beståndsdelar som också tyvärr känns lite väl simpla. Det blir mycket ränna in och ut ur rum som inte bjuder på mer en någon fiende och föremål att finna och spelets bästa pussel och andra klurigheter dyker upp alldeles för sällan. Jag gillar heller inte riktigt det faktum att varje gång jag låst upp en stor del av kartan men dör så tvingas jag besöka massa rum på nytt för att finna föremål. Jag hade helt enkelt, personligen, önskat att man gett herrgården ett bättre sammanhang som man utforskade bit för bit istället för att det nollställs. Dessa svagheter till trots är det ett äventyr med en del unika inslag och suktar man efter något i skräckgenren, trots att det då är betydligt mer stämningsfullt mysigt än någon skräck, så finns här absolut några höjdpunkter som gör det värt att uppleva.