World of Tanks: Xbox One Edition

Jag har precis blivit avsläppt i det garage som ska bli min hemvist och utpost under de kommande dagarna. Här finns det pansarvagnar. Utanför garageportarna finns det pansarvagnar. Faktum är att det enda som verkar finnas är just pansarvagnar i olika former och storlekar. Ett främmande land, med metallburkar som enda inneboende. Det syns inte till en människa, men jag vet emellertid att de sitter där innanför metallen och trycker febrilt på knappar och drar i spakar för att snabbast möjligt kunna spränga mig i bitar.

World of Tanks bjöd på ett minst sagt informationsrikt första intryck. Det finns massor av tips och förklaringar tillgängliga redan från start, och det är tacksamt för den som inte är familjär med spelet. Utöver det kan du även rulla iväg till ett träningsläger där du får lära dig hur du ska manövrera klossen till stridsvapen samt få lite generell kunskap kring hur spelet går till. Positivt, mycket positivt. Det är ett lättbegripligt spel men en kort introduktion är bra att ha gått igenom eftersom du annars kastas direkt in i matchens fulla stridshetta. Ett problem med detta träningsläge är dock att du precis som i de riktiga matcherna kan få slut på ammunition och då måste starta om. Det går inte heller att pausa för att omgruppera med dig själv, allt körs i realtid. Två mindre problem, men inte så nybörjarvänligt tänkt.

När jag väl lämnat träningen i backspegeln och börjat utforska spelet blir jag positivt överraskad. Designen är riktigt snyggt. Laddningsskärmen innan matcherna pryds av ritade illustrationer av speltips och designen där du väljer vilken pansarvagn du vill använda i strid är snyggt stilren precis som alla menyer. Allt är väldigt snyggt utformat.

Inför din strid kan du välja fordon från sju nationer och inom var och en av dessa nationer finns det fem olika typer av pansarvagnar - Light Tanks, Medium Tanks, Heavy Tanks, Tank Destroyers samt Artillery. Inom dessa finns det i sin tur en uppsjö av olika fordon. Är du intresserad av pansarvagnar eller av krig generellt är det här guld. Det är som en historielektion där du får lära dig om när pansarvagnarna användes, vilka nationer som hade vilka vagnar samt hur de skiljer sig från varandra. Det finns även möjlighet att klä in dina vagnar i olika kamouflage, vilka även de är autentiska och kommer med en beskrivning över vilka de användes av samt när de användes. Inför varje match kan du köpa förbrukningsvaror som reparationsutrustning eller första hjälpen men du kan också köpa utrustning som ger dig fördel i striderna, bland annat bättre chans att upptäcka fienden samt större chans att hålla dig själv gömd. Dessa kostar silver som du får genom att spela matcher.

För att skaffa dig en bättre pansarvagn måste du samla erfarenhetspoäng som du sedan kan använda som betalning. Du kan även ta genvägen, skaffa premium och köpa vissa fordon för guld vilket införskaffas genom att öppna upp din riktiga plånbok. Det är mikrotransaktioner som gäller, det är ju trots allt ett gratisspel, men det är inget krav. Du skulle kunna ta dig till toppen utan att spendera en enda krona. Att köpa premium innebär dock att du får en större summa erfarenhetspoäng efter varje match, vilket bara det kan vara en vettig anledning att skaffa det för den som har ett bristande tålamod. Det tar nämligen lång tid att tjäna ihop tillräckligt med erfarenhetspoäng för att ha råd med de riktigt bra pansarvagnarna. Som sig bör, men det kan ändå leda till viss frustration och otålighet.

Något som även skapade frustration var svårighetsgraden i de första matcherna, då jag åkte på totalt råspö. Jag hann inte rulla många meter innan jag blev flankerad från alla håll och söndersprängd till en brinnande skrothög. Jag insåg därefter att det inte bara är att köra på ensam och skjuta vilt, här krävs det samarbete. Att åbäket till pansarvagn även är snorsvår att kontrollera kan också ha varit en bidragande faktor. Den är inte bara seg att styra, den stannar nästan helt om du råkar stöta på en mindre kulle. Den tenderar även att fastna i stenar samt köra in i betongväggar och självklart då fastna. Oftast när man äntligen har fått upp lite fart och faktiskt kan känna vinden svischa längs pipan. Till min belåtenhet var det inte bara jag som hade detta problem, pansarvagnar kraschade hej vilt runt omkring mig med jämna mellanrum.

Inte nog med detta är det även en sekunds fördröjning från det att du kommenderat ut en sväng till att skrothögen faktiskt svänger. Särskilt ovälkommet är detta när fienden upptäcker dig, ammunitionen börjar hagla och du försöker ta dig utom skotthåll. Eller i alla fall försöker backa in bakom en sten som ligger en meter bort. Lycka till, särskilt om du styr en pansarvagn av tyngre kaliber, jag skall salutera dig under begravningen.

Banorna är dock bra planerade och möjliggör för många olika strategier och det är nog det som gör att spelet håller sig åtminstone någorlunda intressant, för det blir ganska snabbt långtråkigt. Det finns väldigt lite variation och det hade inte skadat med några fler banor. Samma gäller spellägena. Det finns fyra stycken, plus ett minispel som du kommer åt i menyn innan du rullar in din pansarvagn i garaget. Multiplayer, där du själv strider med och emot främlingar i andra pansarvagnar. Platoon, som låter dig bjuda in fyra spelare till att slåss vid din sida under en match. Team Training, där du kan delta i (eller med premium skapa egna) träningsmatcher för sex till trettio spelare, och till slut Proving Grounds, som är det träningsläge jag tidigare nämnt.

I teorin kan det låta som att det är lagom många spellägen men i praktiken är alla i princip likadana, bortsett från Proving Grounds. Du ger dig in i en match mot andra pansarvagnar och försöker kontrollera din vagn samtidigt som du försöker skjuta ner alla dina motståndare. Alternativt kan du försöka ta över motståndarnas bas genom att ställa din massiva metallkropp i en cirkel belägen på deras sida av kartan. As simple as that. Tyvärr blir det långdraget efter ett tag.

Något som piggar upp i spelet är dock grafiken, som är snygg för att vara ett gratisspel. Den är inte magnifik men den är inte dålig, ljuset faller vackert över landsbygder och sönderbombade städer. Trots lite ruffiga kanter här och där är det behagligt att glida fram i World of Tanks. Vädret förändras från match till match och det är särskilt mysigt när små moln lätt flyger förbi och kastar små skuggor över marken, eller när regnet piskar backen och himlen hotfullt tornar upp sig över dig. Det finns dock ett mindre element här som infekterar upplevelsen. I ett spel som i de flesta andra aspekter siktar på att vara realistiskt, i allt från spelkontroll till pansarvagnsmodeller, går en del effekter inte riktigt i samma linje. Om du skulle känna för att stöta till ett skjul lite lätt, inte på långa vägar dundra in i det, så försvinner hela byggnaden i ett enda stort moln. Detta gäller även staket, träd, murar, fordon och andra föremål som står i vägen för din mördarmaskin.

Onlinespel är för mig starkt förknippat med att kunna kommunicera med andra människor under spelets gång. Tyvärr fungerar det inte så bra som det borde i World of Tanks, inte på konsol i alla fall. Vissa förutsättningar finns där, det existerar ingen chatt men det finns en slags uttryckslista med förinställda formuleringar som man kan använda sig av. Det blir dock stelt och dött i praktiken med något enstaka "Affirmative" och "Flank left" då och då. Det är sällan som någon faktiskt verkar använda sig av funktionen på ett vettigt sätt. Möjligheten finns också att föra dialog via mikrofon men även den funktionen används sparsamt. Med undantag för vissa brittiska fäder som glömmer att stänga av den när de ska lära sina söner att lira, samt vissa förmågor som känner sig manade att prata sina lagmedlemmar igenom varje tanke de har under matchen.

Det är synd att just kommunikationen inte blivit någon succé eftersom det är ett spel där man verkligen skulle kunna utnyttja den för att forma starka strategier med övriga spelare. Att spelet är så samarbetsväsentligt är nämligen ett av spelets starkaste attribut, utan hjälp från lagkamraterna är du mer eller mindre chanslös. Både spelets upplägg och banor är gjorda för samarbete och just samarbetet är nog uteslutande det roligaste med hela spelupplevelsen, särskilt eftersom de olika pansarvagnarna är gjorda för att komplettera varandra.

World of Tanks är historiemässigt givande och det är utmanande. Det har sina brister och är inte för alla, men det finns ändå mycket bra här. För mig personligen faller det dock på konceptet i slutändan. Det är ganska intetsägande, en aning själlöst och lite ansträngt. Pansarvagnar, pansarvagnar, pansarvagnar och inget mer. Finns dock intresset för dessa fordon brinnande i ditt hjärta är det här ett spel som inte bör förbises i en välgjord version.