Min kunskap om aerodynamiska äventyr medelst bevingade järnåbäken, börjar och slutar med det jag kan om Röde Baronen (och allt det lärde jag mig från Snobben). Att ha burit pilotbrillor från Rayban, även äkta sådana, gör en heller inte till en flygplansafficinato i min mening. Men jag desto mer om spel. Och att flyga i spel är oftast lättare än att göra det på riktigt - World of Warplanes inkluderat.
Konceptet är enkelt - bemanna ett flygplan, ge dig ut tillsammans med ditt lag, ta sikte på närmsta fiendeplan (eller bas) och skjut vilt. Samtidigt som du undviker motståndarna, vars strategi ser likadan ut. En match är kort, intensiv och består oftast av tre, fyra områden som måste tas över (vilket görs genom ovannämnda tillvägagångssätt). Detta är vanligtvis rätt roligt. Jag säger "rätt roligt" då jag misstänker att det här kommer tilltala olika spelare i olika grad. Kan man inget om flygplan (Moi) men uppskattar den klassiska teambaserade dösmatchen, kommer man ha roligt med det här. Kan man dock mer om flygplan, är chansen stor att man uppskattar det ännu mer.
För under ytan finns en uppsjö av plan, med tillhörande historier och tillbehör. Och då denna recension inte är av spelet i sin helhet, utan är menad att fokusera på nyheterna, är det just det vi är intresserade av; Undersidan. Vad är nytt sedan sist? Enligt pressmeddelandet ska man ha stoppat in nya klasser, ett nytt läge (Conquest), genomfört en total ommöblering av flygplanstyper och dess egenskaper, och slutligen, sett över tekniska aspekter.
Om vi börjar med läget Conquest så finns det inte så mycket att säga. Det är Conquest för tusan: ett tävlingsinriktat läge där två lag kämpar om vem som kan erövra ett antal punkter. Och när alla punkter är erövrade så står det laget med mest mark under sig som segrare. Det fungerar som vanligt och är det som jag spelat mest av under min tid med spelet. Vad gäller justeringen av flygplanstyper och dess egenskaper, kan jag säga att de känns välbalanserade jämte varandra och varierande att flyga. Känslan när jag sitter i en liten "multirole fighter" (som enligt utsago, ska vara lätta och som gjorda för att sänka luftburna fiender) kontra att glida fram i en enorm bombare, skiljer sig markant och motiverar mig att mixa och matcha fordonsflottan i hangaren.
En aspekt som jag definitivt inte är nöjd med är grafiken och skärmuppdateringen. Ja, jag vet att det är gratis och därför ska jag nog inte bedöma det på samma sätt som jag skulle göra om det rörde sig om en fullpris-blockbuster, men ändå. Det hela känns, uppskruvat på högsta inställningar, rätt... Mja... Inte fult, nej, nej. Men på samma gång inte särskilt snyggt heller.
Flygplanen är helt okej detaljerade, men övrig miljö lämnar rätt så mycket att önska. Träd, åkrar och baser hinner inte djupanalysernas när man svischar förbi i 250 knyck, det är jag medveten om, men de sticker mig ändå i ögonen ganska rejält. De är lågupplösta, fattigt utsmyckade och liknar ibland platta kulisser än faktiskt mark. Hand i hand går skärmuppdateringen. Alla som någon gång spelat i 60 bilder per sekund kan nog hålla med om att det är att föredra, när möjlighet finns. I onlinespel kan minsta bildruta innebära skillnaden på liv eller död (något generaliserande) och därför lägger jag här extra vikt vid flytet än om det hade varit ett enspelaräventyr.
Dipparna är tyvärr hyfsat frekventa, vilket i ett onlinespel är allt annat än välkommet. Som tur är väger både kameran och spelkontrollerna upp. Kameran ligger strax bakom flygplanet (eller runt om då du väjer och kränger) och beter sig för det mesta som den ska. Navigation är också en dans på rosor. Höger- eller vänsterväjning och uppstigning eller nedgång görs genom att dra musen åt respektive håll. Kulsprutan avfyras med hjälp av vänster musknapp, och ett mer precist sikte ligger blott ett högerklick bort.
Innan jag går vidare och summerar nyhetslasset, vill jag också prata lite kort om menyerna och hur lätt det är att spatsera runt dem. Vid första anblick känns de, med tight staplade rutor och kryptiska symboler i överflöd, lite svårtolkade. En så enkel sak som resultatlistorna efter varje match krävde lite funderingar innan jag visste vilket fält som var vilket (dra muspekaren över ikonen i fråga så får du en förklaring), men något som jag gärna hade sett mindre av. Det är tydligt vem som kom på vilken plats och vad man åstadkommit under omgången. Ingen total katastrof med andra ord.
Så, för att summera - spelet sitter på många timmars underhållning för den hugade spekulanten, och är lagom komplicerat för att plocka upp och slå ihjäl en kvart eller två. Men samtidigt kan det bli lite långrandigt och de tekniska farthindren (som i min mening inte är åtgärdade) står i vägen för de riktigt höga betygen. Värt att återvända? Frågar du mig känns tilläggen inte som solklara anledningar, men om du gillade den första omgången är svaret ja. Sen får man inte heller glömma att det trots allt är gratis, och med det i åtanke är relativt bra. Trots allt.