WRC

Rally måste alla älska brukar jag tänka. Grus, fart, vansinne... ja, allt det som är bra här i livet. Vissa föredrar kanske kvällspromenader, språkkurser eller rent och ogenerat videovåld, men jag älskar rally. Om jag fick välja vad jag skulle vara bra på så skulle det bli Längdhopp och rally. Att hoppa långt som fan måste vara riktigt bra att kunna, praktiskt framförallt. Och att kunna krocka sanslöst dyra bilar och varken behöva skämmas eller be någon om ursäkt måste vara ljuvligt. Ibland brukar jag låtsas vara rallyförare när jag är ute och söndagsåker i min nya bil. Det går för det mesta riktigt dåligt, tyvärr. En gång sladdade jag in i ett enormt träd och den bilen jag då ägde intog formen av en ostkrok. Jag har även bekantat mig med ett krondike liksom flera andra mindre farliga träd. Allt eftersom jag egentligen, helst av allt skulle vilja vara skäggig och duktig på att köra rally. Därför är rallyspel bra för mig. Förnuft, nöje och nytta sammanstrålar och får mig att lämna bilnycklarna på bordet när  det kliar ihärdigt i handbromshögern.

WRC är Sonys eget tillskott till genren som styrs, ägs och förvaltas av en viss kompromisslös skotte och hans dedikerade, engelska kodmästare. Spelet är rent spelmekaniskt nästan identiskt med Colins interaktiva framfart på Playstation, något  som snabbt blir uppenbart. WRC är en förkortning för det pågående, årliga, officiella världsmästerskapet i rallysport, något av det absolut manligaste som finns. Självklart är WRC ett till fullo licenserat spel med allt vad riktiga förare och bilar heter. (förutom Colin då som utelämnad och sur)

Som jag sade är detta, rent spelmässigt och till sitt upplägg väldigt likt Colin McRae Rally. Spelkontrollen och de fysiska grunduträkningarna för bilarnas beteende har till fullo inspirerats av Codemasters storslägga. Något som givetvis är positivt, då 1997års rallydräpare rent allmänt , helt skandaliserat spelgenren. Samtliga bilar är precisa i sitt uppförande och responsen är total när  jag slänger Mäkkinens Evo runt hårnålarna. Skillnaden mellan de olika driftteknikerna är kanske aningen anonym medan viktskillnaderna mellan exempelvis den snärtigt korta 206:an och den breda Imprezan är tydliga. Fysikmotorn arbetar på samma premisser som vi sett i Colin Mcrae rally likväl som i delar av Segas senaste Rally. (Rally2) Fyrhjulsdriften har överdrivits rejält för att de längre, lite tyngre ekipagen ska få en mer attraktiv spelbarhet. Dessvärre återfinns fysikproblem mellan däck och underlag där friktion saknas, precis som i SegaRally 2, trist nog.

Jag kan många gånger tycka att WRC kanske överdriver sin fokus på spelbarhet då bilarna nästan svänger av sig själv och när blodröda hårnålskurvor på isig asfalt i Monte Carlo känns problemfria. Men som jag alltid brukar säga, vad fan i helvete. Alla ska kunna spela detta utan att det blir tråkigt, något som Evolution Studios lyckas med, precis som Codemasters gjort i omgångar. Tyngdfördelning i bilmodellerna vill jag också gnälla lite på då det ibland känns lite fattigt. Bilarna reagerar som de ska på fart, g- och tyngdkraft men ibland är de för lätta och inte så välbalanserade som de riktiga rallybilarna är. På det stora hela är WRC dock ett förutsägbart, självklart rallyspel men ett bra sådant.

Grafiken är klart godkänd. Jag anser att det skulle kunna vara betydligt snyggare på Playstation2, men så säger jag ju nästan alltid. Bilmodellerna är bra, inte alls som de i Gran Turismo 3 men fortfarande bra. Dessvärre är realtidsdeformeringen av bilarna lite av en besvikelse. Bilarna går sönder på de mest märkliga ställen och ibland inte alls, trots enorma påfrestningar. Omgivningarna är godkända, inte mer. Texturarbetet och färgsättningen är bra liksom variation och ljusarbete. Därmed är omgivningarna ofta stendöda så till vida att åskådare helt uteblivit och området utanför vägbanan känns som död mark, fylld med papperstunna, lågupplösta träd. En rolig detalj som dock gör att jag glömmer avsaknaden av  människor vid vägkanten är att jag kan se Carlos Sainz växla sin Focus till ren förbannelse genom bakrutan när jag plågar den uppför en av Portugals grusfyllda backar. Sånt gillar jag.

Innan jag slänger ur mig någon välväntad klyscha till avslut vill jag prisa presentationen i WRC. (Trots att det ibland blir lite väl många menyklick för att ta sig dit man vill). Presentationsfilmerna inför varje rally är tagna från TV och gör att atmosfären omedelbart luktar grovgrus och varm motorolja, precis som det ska vara.

Om jag fick önska mig saker som jag vill se i ett framtida rallyspel säger jag såhär. Jag skulle vilja ha mer dynamiska miljöer med åskådare, riktiga träd, terräng och mer frihet. Jag skulle vilja ha mer interaktivitet, följa bilen in i stop, se killarna meka, träffa stallchefen mellan loppen. Jag skulle vilja pratsmed kartläsaren, köra nollsträcka, dricka läsk i pauserna och helt enkelt bara känna  mig ännu mer som en rallykung, på låtsas. Till dess, och i min otåliga, fortsatta väntat på Colin McRae Rally 3.0 fungerar WRC jättebra... och jag har riktigt roligt.