WrestleQuest

Precis som film stundtals kan kännas urvattnat med sitt överflöd av vissa genrer (Superhjältar... host... host...) så kan spelklimatet ibland också kännas lite stagnerat. Jag kan såklart förstå att det är svårt att finna en helt unik vinkel, revolutionera en genre eller uppfinna hjulet på nytt, men ofta känns en hel del spel som versioner, eller värre - rena kopior, av varandra. Jag skulle överdriva om jag påstod att WrestleQuest är något helt nytt, för det har ett axplock från sådant vi sett tidigare, men det känns åtminstone som något fräscht, annorlunda och framförallt väldigt underhållande.

Eftersom jag inte har någon särskild relation eller kunskap till de legendariska wrestling-ikoner som figurerar i spelet så är vare sig namn som Jake the Snake och Randy Savage, eller spelets tunna story, något som jag engageras överhuvudtaget av. Däremot är den rollspels-skrud som spelet förvånansvärt klädsamt anammar något som definitivt passar mig, och utförandet är på många vis helt fantastiskt. Detta märks framförallt i ringen, där matcherna är turbaserade med klassiska attacker, fast såklart i en version som passar wrestling. Vid sidan om att nöta ner sin motståndare så att man kan pinna den, så finns det även en hype-mätare för publiken. Gör man samma attacker så sjunker den och din motståndare blir starkare, men underhåller man publiken så får man själv styrka av det. Just denna biten känns lite gimmick-artad och påverkar inte utfaller nämnvärt, men är ett roligt inslag som framförallt belyser hur mycket denna lek är ett spel för just åskådarna. Andra saker som tag-teams och galna specialattacker finns, liksom att det gäng av karaktärer som man får med sig i sitt team alla har sina unika förmågor.

Jag tycker att just dessa strider på många vis är en bra sammanfattning för hela spelet. De är väldigt charmiga och underhållande i utförandet, både visuellt och hur de är upplagda. Detta går sedan vidare genom resten av upplevelsen, där pixelgrafiken framförallt är väldigt fin att se på men jag gillar också hur mycket fokus animationerna faktiskt fått. Charmen och humorn ligger i många detaljer och egentligen vill jag inte avslöja dessa, men låt mig bara säga att det mesta man förväntar sig av wrestling på något vis finns inbakat här. Det märks att utvecklarna är stora fans av hela spektaklet och verkligen fått med allt man kan tänka sig. Även om storyn då inte är något att hurra över så är åtminstone spelets övergripande design lysande.

Just mötet mellan wrestling och rollspel är som sagt det mest unika här. Det senare märks, förutom de redan nämnda turbaserade striderna, i andra klassiska saker som en världskarta, att få nya färdigheter, att vinna matcher som ger en erfarenhetspoäng och att man går upp i nivå. Utforskandet av spelets miljöer känns också väldigt klassiskt, och man har verkligen lyckats fylla varje unik miljö med roliga saker att upptäcka. Inte sällan vandrar jag runt i miljöerna bara för att se vad som finns att finna och på tal om miljöer är just designen också värd att skriva några ord om. Allting är gjort med en lekfullhet i ordets bemärkelse där just leksaker och blandningen av allsköns actionfigurer har en plats i detta galna universum och precis som mixen av spelgenre och sport fungerar det alldeles utmärkt. Här finns många spännande miljöer att utforska och dränkt i den fantastiska pixelgrafiken blir varje ny upptäckt av en plats något roligt.

Jag gillar väldigt mycket med detta spel men det finns några få saker som drar ner upplevelsen lite grann. Förutom att spelets story och karaktärer lämnar mig totalt oberörd så är också ljudbilden på sina håll lite platt. Här finns en hel del musik som passar spelet bra, men de tjatiga rösterna och töntiga uttrycken som florerar blir mest irriterande med tiden. På samma vis blir spelets upplägg också lite väl upprepande när man spenderat ett antal timmar med det. Jag vet inte om man kunde gjort så mycket annorlunda här, mer än kanske en ner engagerande berättelse, men för mig mådde spelet bäst av att spelas i kortare doser. Varenda omgång med spelet kändes dock väldigt underhållande och ofta log jag stort åt utvecklarnas förmåga att få ihop denna mix av galenskap.

Jag brukar ofta bedömma ett rollspel efter hur minnesvärd själva resan är och även om detta äventyr saknar lite av den episka känslan som andra spel i genren erbjuder, så gör det inte så mycket. Det är istället lite skönt att det bryter av från den klassiska fantasy-formel och ger en något annat. Här finns ändå det mesta som genren brukar erbjuda och utvecklarnas brinnande intresse för både rollspel och wrestling smittar av sig. En sådan enkel sak som att striderna hålls fräscha tack vare att man ska utföra specifika händelser, eller bara det faktum att de är roliga överlag och att man inte suckar högt för att ytterligare en kamp sker (något som i allra högsta grad skett mig i många andra rollspel med turbaserade strider) gör detta till något extra.

WrestleQuest är definitivt årets mest unika spel för egen del. Men jag skulle också vilja belysa det lite extra just för att det lyckas så bra med allt det gör. I sann rollspels-anda finns det mycket att se och upptäcka, och i sann wrestling-anda tar man det som sker i och utanför ringen och får det att kännas som en naturlig del av upplevelsen, hur extremt och galet det än må vara. Det saknas verkligen inte välgjorda indiespel och även om WrestleQuest inte når riktigt upp till de allra bästa, så är dess humor, charm och framförallt unika koncept något som verkligen bör premieras.