WWE 2K22

WWE 2K-serien är tillbaka och bättre än på länge. WWE 2K20 var så utomordentligt dåligt och buggigt. Det var inte bara jag och resten av spelarbasen som ansåg det utan även utvecklarna och utgivarna verkade ha fått mardrömmar om de groteska karaktärerna, ibland helt utan ansikten. De valde därför att helt enkelt skippa att släppa en version förra året för att istället satsa allt krut på att få till ett bra WWE 2K22. Konami försökte med samma sak med Pro Evolution Soccer-serien, men släppte istället eFootball, spelet som vi utsåg till förra årets sämsta spel. Med tanke på det och hur mediokra wrestlingspel varit under ganska många år hade jag inte alls några höga förhoppningar på WWE 2K22. Men så fel jag hade.

Det krävdes inte många sekunder för mig att se att detta verkligen är ett stort framsteg. Borta är de där ansiktena som kan skrämma små barn och istället ser de flesta karaktärerna faktiskt bra ut. Visst, det finns så klart några missar, men det är en uppställning med över 160 personer och de flesta är väldigt välgjorda. Samma kan sägas om själva brottningen också. Det har gjorts om nästan helt och hållet från fiaskot vi såg för ett par år sedan. Allt flyter på mycket bättre och borta, för det mesta, är alla de där problemen där attacker missade helt eller där din brottare gjorde nåt extremt buggigt. Visst, de klättrar fortfarande upp i ringhörnan när jag inte vill att de gör det eller slänger en dropkick bredvid motståndaren. Men det är svårt att beskriva vilken förbättring det här är från 2K20. Det är som natt och dag. Nu är det faktiskt kul att spela. Borta är också de flesta av de små minispelen vid pinfalls och submissions till exempel. De har ersatts av gammalt hederligt knapphamrande, vilket jag faktiskt föredrar.

Fajterna bygger nu på en combomekanik, tänk en långsammare version av Tekken eller Street Fighter. Den sista knapptryckningen bestämmer vad för typ av combo det blir. X, X, X, A (på en Xbox-kontroll) betyder till exempel tre lätta attacker följd av en avslutande tyngre attack. Även B-knappen kan blandas in då denna används för olika grepp. Det som stör mig lite grann, men absolut inget större problem, är att varje gång jag går för en greppattack med B-knappen för att sedan följa upp det med ytterligare en knapptryckning för att välja typen av attack är att varje greppattack har i princip samma animation. Jag måste alltid gå in i en så kallad lockup innan jag kan göra nästa attack. Detta gäller också en Irish Whip där jag slänger iväg min motståndare mot repen eller ringhörnan. Detta kräver nu först en lockup innan jag kan göra det. En något onödigt ändring och jag tror att detta kommer göra att spelarna föredrar sparkar och slag istället för grepp, vilket är tvärtemot vad wrestling ska vara. Det är ju inte Fight Night.

Att kontra motståndarnas attacker kan nu göras på tre olika sätt. Den första är den klassiska kontringen där vi ska trycka på en knapp precis när attacken kommer. Den andra är att förutspå vilken attack motståndaren kommer använda. Genom att trycka på X eller A vid motståndarens attack kan du kontra om denne använder motsvarande attack. Det sista sättet är att helt enkelt rulla iväg från attacken likt Aloy i Horizon-serien. Jag har inte sett någon anledning att använda något annat än det första sättet. Troligtvis eftersom det är samma sätt som används i wrestlingspel sen urminnes tider. Det finns i år ingen gräns för antalet kontringar (eller reversals om du så vill) vi kan använda. Rätt tajming är allt som behövs. Ibland kan det leda till en kontringsfest där allt blir kontrat från båda kämparna.

I årets återkomst för serien har också ett par högintressanta spellägen lagts till. Det första är MyGM, ett läge som jag velat ha sedan Smackdown vs. Raw 2006, 2007 och 2008. Varje år har jag förgäves hoppats att det ska komma tillbaka. Nu är det äntligen här igen... och är en enorm besvikelse. Det är tunt som ett papper. Det börjar bra med att vi får välja en GM eller skapa en egen och sedan drafta ett gäng till Raw, Smackdown, NXT eller NXT UK och motståndaren gör detsamma. Men glädjen varar inte längre än till att boka första showen. Det går bara att boka tre matcher per show. Jämför det med Smackdown vs. Raw 2006 där det gick att boka det dubbla. Hur ska jag kunna boka in alla mina brottare med bara tre matcher? Lösning på detta, tyckte utvecklarna, var att skrota nästan alla titlar. De enda bältena som finns att kämpa för är huvudbältet för män och kvinnor. Alltså inga titlar som Intercontinental Championship och inte heller några tag team-titlar. Frågan är varför jag ens ska intressera mig av att sätta ihop nån duo när det inte finns några bälten att slåss om. Inte hjälper det heller att det bara finns singelmatcher och tag team-matcher tillgängliga. Inga triple threat eller multipersonsmatcher överhuvudtaget. Det går inte ens att spela ett helt kalenderår. Valen är 15, 25 eller 50 veckor i längd. De försöker göra saker intressanta med olika saker som Power Cards för varje GM som ger olika bonusar och att boka olika typer att brottare mot varandra för att få bästa matchbetygen. Men det faller platt som den plattaste pannkakan. Det här var verkligen inte vad jag ville ha.

Det andra nya läget är MyFaction, vilket är WWE:s motsvarighet på NBA 2K-seriens MyTeam (eller Ultimate Team från EA). Det var ingen överraskning att detta lades till med tanke på vilka pengar de tjänar på dessa lägen. Japp, det är kortpaket som gäller även här. Som går att köpa för riktiga pengar. Därför var det en rejäl överraskning att märka att läget inte går att spela online mot andra. Det är ett Ultimate Team-läge mot datorn. Vilket ju helt och hållet tar bort anledningen att spela dessa lägen. Innehållet är i princip kopierat helt och håller från NBA 2K22 med olika utmaningar, kortsamlingar och liknande.

Tillbaka är Universe Mode som väl är det bästa spelläget i spelet. Det är kort och gott en sandlåda där du kan skapa din egen show och boka den precis som du vill. Här går det att tillbringa mängder av timmar och antingen simulera showerna och kanske se någon underdog klättra hela vägen upp eller spela alla matcher själv. Nytt för i år är att det också går att spela som en specifik brottare, något utvecklarna kallar "player lock". Det är Universe Mode, men vi spelar bara som en av karaktärerna. Showcase Mode fokuserar detta år på Rey Mysterio och hans karriär. Det är välgjort och blandar video från de riktiga matcherna till att sömlöst gå över till att fortsätta i den elektroniska matchen. Det finns totalt tolv matcher att spela från 1997 till nutid. Det är svårt att säga emot valet av Mysterio här med tanke på hans långa karriär. Genom att klara olika uppdrag i matcherna låses också saker upp, som karaktärer och arenor.

Till slut har vi MyRise som är spelets berättelseläge. Förra gången vi kunde spela detta var det som att det var skrivet av en 11-åring där Samoa Joe fick en robotarm och vi halkade på matbrickor i skolan. Den här gången är det mycket mer fokuserat på att kämpa sig in i rampljuset. Det börjar i NXT:s Performance Center och allt utspelas genom konversationer med andra karaktärer. Valet är ditt, svara som ett riktigt svin eller som en trevlig jäkel. Detta leder till olika grenar av berättelsen och det går att få helt olika upplevelser från en genomspelning till en annan. Dessutom skiljer sig berättelserna om du väljer att spela som en man jämfört med en kvinna. Ett steg i absolut rätt riktning.

WWE 2K22 är inte perfekt, men jämfört med fiaskot för två år sen är nu wrestlingserien äntligen på rätt spår igen. Detta är det bästa spelet i serien på många år.