WWE 2K23

WWE 2K20 har satt sina spår psykiskt hos mig. Det är bland det absolut sämsta och buggigaste jag någonsin spelat. Det stämde väl egentligen kanske ihop med verklighetens WWE och hur de verkade tappa något otroligt däromkring. WWE 2K-serien behövdes byggas upp igen och därför skippades 2K21 av utvecklarna. Fast ur det onda kom något gott, både i spelvärlden och i verkligheten. Det riktiga företaget stötte på en riktig praktskandal som fick ägaren Vince McMahon att lämna sin vd-roll och därmed också lämnade dörren öppen för någon annan att att börja boka showerna, något han länge gjort. In kom Triple H och vände skutan till en mycket bättre produkt. Samtidigt har också Visual Concepts lyckats ta tag i sitt spel och efter ett lyckat WWE 2K22 är de tillbaka med ett ännu bättre WWE 2K23.

Det fanns en väldigt lång tid när jag trodde att slutet hade kommit för serien, som aldrig riktigt levt upp till de gamla Smackdown!-spelen Here Comes The Pain, Know Your Role och Shut Your Mouth. Det skreks länge, länge efter att General Manager-läget skulle komma tillbaka, något som saknats sedan Smackdown vs. Raw 2008. I fjol var det tillbaka, men det var inte helt perfekt. Det verkar som att utvecklarna lyssnat på mycket feedback och har lagt till många förbättringar. Däribland nya matchtyper, möjligheten att ha midcard-mästare (varje show har sin egen titel) och det går att spela med upp till fyra spelare/general managers. Ett annat stort tillskott är att det efter varje stor pay-per-view, eller premium live event som de väljer att kalla det nu för tiden, ges en möjlighet att välja en av tre slumpmässiga bonusar. Dessa kan vara passiva eller omedelbara och kan ge en otrolig boost till ditt lag. Tyvärr är mitt kanske största problem från förra året kvar och det är att det bara går att boka fyra matcher per show (ej inkluderat PPV). Det gör att det kan bli svårt att boka alla matcher och rivaliteter jag vill göra.

På tal om att boka matcher och rivaliteter är så klart sandlådeläget Universe Mode. Här är det fritt fram att boka precis som du vill och påverka resultaten om du känner för det. Det är på det stora hela samma som förra året där det går att spela antingen som en enda brottare eller ha hand om vilka shower du känner för. Nytt är ett rivalsystem som ger ett bättre djup till spelläget.

Alla spellägen i världen, och jag kommer nämna fler här nere, kan inte räddas om brottningen i ringen inte är bra. WWE 2K20 hade varken bra spellägen eller bra brottning. Usch, skräckbilderna på vissa buggar får mig att vakna upp mitt i natten med ett skrik. Det är då tur att WWE 2K23 gör det alldeles utmärkt på alla fronter. Spellägena känns varierande och det finns något för alla typer av spelare. Inne i ringen känns det som en blandning av simulation och arkad, men på ett bra sätt. Det flyter på bra och det är enkelt att komma in i för nykomlingar. En knapp är lätta slag, en annan lite hårdare och en tredje leder till grepp. Vilket grepp eller kast det blir bestäms sedan genom att följa upp med ytterligare ett tryck på någon av knapparna och styrspaken i en riktning. Detta ger en bra mängd olika "moves" att leka med. Det känns däremot svårare att kontra en attack och matcherna blir inte lika mycket en reversal-fest, vilket jag tycker är bättre. En rejäl förbättring när det gäller matcherna är att vi inte längre behöver hamra av oss fingrarna för att ta oss ur ett pin-försök (även om den versionen finns i inställningarna och du hellre känner för den. "It's all about the game and how you play it", som en vis man sjöng). Nytt för i år är att tajma en tryck uppåt med höger styrspak när pekaren är över en ruta. Ju tröttare och mer skadad du är desto snabbare och mindre är denna ruta. Brottningen är kul att spela, men det finns fortfarande några mindre problem. Karaktärer kan teleporteras en bit för att träffa sina slag och ibland slår de hål i luften utan anledning. Det händer dock ganska sällan och stör inte helhetsupplevelsen.

Någon som alltid störst upplevelsen i WWE är John Cena. Jag har aldrig varit ett fan av honom (i brottningsvärlden) och kommer aldrig att vara. Det är givetvis mer hans karaktär än han som person. Men jag är helt och hållet mer i team Cena Sucks än team Let's go Cena. Så därför kan jag i år njuta av Showcase-läget som handlar helt och hållet om John Cena. Men istället för "Cena wins lol" som det i princip varit genom hans karriär fokuserar de endast på stora förluster. Här finns allt från debuten mot Kurt Angle till ECW-matchen mot Rob Van Dam till Undertaker på Wrestlemania. Det finns dock några förluster som jag tycker saknas. CM Punk finns så klart inte med av uppenbara anledningar, men inget från hans långa fejd mot JBL finns till exempel. Dessutom är matcherna inte ens i ordning utan hoppar fram och tillbaka i tiden. Den extra lilla twisten här är att vi inte spelar som Cena, utan som hans motståndare i matcherna. Oväntat lär sägas, men jag har inget emot att puckla på olika versioner av honom. Det blandar spel och filmsekvenser på ett bra sätt, men även om det här är ett underhållande läge tycker jag inte att det når upp till förra årets version med Rey Mysterio.

Något som når upp till förra året är det spelläge som möjligtvis är det bästa, MyRise. Detta är spelets karriärläge och fortsätter i samma anda som förra året med att kunna prata med folk backstage och föra berättelsen vidare eller gå på sidospår. I år är det två olika berättelser, en för din egenskapade manliga brottare och en för din kvinnliga. The Lock heter versionen som fokuserar på männen och handlar om en karaktär som tävlar runt om i världen på indiescenen och nu tagits in till WWE. Där får han karaktären The Lock, något som han inte alls är förtjust i. Berättelsen är sedan om att antingen följa vad management tycker att du bör vara eller att bryta upp låset. Motsvarigheten på den kvinnliga sidan heter The Legacy. Där har vår karaktär tagit sig till WWE genom att hennes faster/moster (aunt på engelska) var en superstjärna och är med i Hall of Fame. Det är inte speciellt populärt hos andra som kämpat sig till toppen att hon bara kommer in via familjen. Följa i familjens fotspår eller göra sig sitt egna namn är frågan. Båda berättelserna är underhållande och det finns många sidospår som låses upp via mobilmeddelanden eller att prata med folk. Vissa konversationer låser dessutom upp innehåll, som den gamla WCW-versionen av Triple H, kallad Jean-Paul Levesque. Det enda problemet jag har med läget är att jag inte är helt såld på den kvinnliga röstskådespelaren.

Något jag inte alls är såld på är det rätt onödiga försöket till ett Ultimate Team-läge. Köp kortpaket och lås upp brottare i MyFaction. Förra året gick det inte ens att spela mot andra riktiga spelare. Det går i år, men bara i vänskapsmatcher. Jag förstår inte för vilka, förutom kortsamlare, detta spelläge är för.

WWE 2K-serien är tillbaka på riktigt. Årets version är flera ljusår bättre än katastrofen WWE 2K20 och även ett steg upp från förra året. WWE 2K23 är riktigt underhållande med en bra blandning av spellägen och bra action i ringen. Fans av wrestling har väntat länge på detta.