Yakuza 0: Director's Cut

Yakuza-serien sträcker sig så långt tillbaka som 2005 och har banat vägen för en strid ström uppföljare sedan dess. Yakuza 0 lanserades 2015 till Playstation 3 och nu är det alltså dags för en uppdaterad utgåva till Nintendos senaste format i form av ursprungshistorien. Titeln ifråga ställer inga krav på att du spelat någon tidigare del i följetongen, vilket får anses vara ett ypperligt tillfälle att stifta bekantskap med Kazuma Kiryu och Goro Majima när den undre världen drabbar samman i 80-talets Japan.

I rollen som Kiryu får jag tidigt i uppdrag att driva in en skuld genom en lånehaj, något som sätter igång en härva som ställer till det för klanen jag arbetar för. Mannen jag pucklade på hittas nämligen snart död - skjuten, på en plats av strategiskt värde i staden som syndikaten vill lägga beslag på. Någon är ute efter att sätta dit mig, där ringarna på vattnet skapar bekymmer för både mig och min arbetsgivare. Spelet spelas genom två karaktärer vars öden sammanflätas under berättelsens gång med olika kampsportsstilar som kompletterar och bjuder på variation i den öppna världen, utöver otaliga minispel som karaoke och sidouppdrag som är lätta att förlora sig i. Det är storytungt med många (och ibland långa) mellansekvenser, men är det värt att spela även idag?

För en mer ingående analys hänvisar jag till vår tidigare recension då grundspelet är detsamma och kommer istället belysa nyheterna i Yakuza 0 Director's Cut nedan.

Vad som utmärker denna version är vad som särskiljer den och huruvida det är värt att spela på nytt eller för första gången. Lyckligtvis kan jag slå fast att det absolut finns anledningar, inte minst då titeln utökats med engelskt röstskådespel som är genomgående bra där branschveteraner som David Hayter och Matt Mercer anslutit tillsammans med Yong Yea som legat bakom Kazuma Kiryus stämma tidigare, utöver en extra halvtimme mellansekvenser inom spelets huvudberättelse som är nya för utgåvan. Men allt är inte guld och gröna skogar som hägrar.

Spelet är gammalt i grunden, vilket också syns. Rent tekniskt ser det aldrig mer än godkänt ut med de insatser som gjorts här, det är nämligen inte frågan om en remake utan snarare endast högre upplösning med stabil och låst bilduppdatering. I dockat läge flyter spelet i 4K med 60 bildrutor i sekunden och HDR - där framförallt karaktärerna är skarpare än miljöerna som ser ut som högupplösta sådana från en två generationer äldre epok, där källmaterialet tydligt bryter igenom i varje scen. I bärbart läge är det 1080p som gäller med bibehållen nämnd bilduppdatering.

Nytt är även spelläget Red Light Raid som kan spelas ensam eller med upp till fyra spelare i co-op eller online via matchmaking där det gäller att tackla vågor av fiender fördelat över sex nivåer med ökande motstånd. Till förfogande står ett karaktärsgalleri på 60 kämpar att välja på utöver en jakt på Yen som agerar valuta för att uppgradera karaktärerna och deras förmågor precis som i huvudberättelsen. Att hitta matcher och lobbys är inga problem då AI-spelare fyller i om spelarna uteblir, spelläget utmanar framförallt i de högre vågorna men antalet nivåer är få till antalet och har allihop lyfts direkt från grundspelet. Jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av utfyllnad och något man lagt till i sista minuten, även om mängden karaktärer imponerar för den som vill bemästra dem alla genom att nöta och uppgradera, något som för min del snart blir uttjatat trots mängden fighters på de få arenorna.

Med Yakuza 0 Director's Cut kan man argumentera för huruvida det är en snabb portning till en rimligare prislapp än många andra spel till Switch 2, men det är också ett sätt för Sega att sondera terrängen på formatet då endast Yakuza Kiwami finns tillgängligt på Nintendos plattform sedan tidigare. Vad som erbjuds här är seriens ursprungliga fokus på realtidsstrider som fungerar bra även idag då grundspelet fortfarande håller måttet. Ett lättillgängligt fightingsystem gör det enkelt för alla att hoppa på tåget med en berättelse som är lika delar drama, humor, allvar och hjärta. Att det här dessutom är en ursprungshistoria utan krav på seriens historia med utökat innehåll är i min mening ett bra sätt att ge sig i kast med Yakuza-serien om man aldrig testat den tidigare. Spelet riktar sig framförallt till nya spelare, där de som redan spelat originalet har en marginellt vässad upplevelse med några bonusinslag att se fram emot. Red Light Raid å sin sida utgör en del av upplevelsen men framstår totalt sett som påklistrad utfyllnad i sammanhanget och lämpar sig bäst för kortare sessioner eller entusiaster av spelets stridssystem.