För mig tog det ända fram till 2024 års fantastiska Like a Dragon: Infinite Wealth innan jag på allvar var fast i Yakuza-galenskaperna. Ichiban Kasugas fantastiska och tokiga äventyr på Hawaii fick mig att se denna serie med helt andra ögon och plötsligt kändes tidigare halvt genomspelade eller rentav helt ospelade delar i serien betydligt mer intressanta. När så en remake på 2009 års Yakuza 3 dök upp för att recenseras så var peppen alltså stor enbart tack vare att äventyret på Hawaii lämnat sådant stort avtryck. Dessutom så blev detta (tidig spoiler av omdömet) såpass enormt lyckat att denna remake blev ytterligare ett skäl som bidragit till att jag numera kan säga att jag på allvar börjat älska denna spelserie.
Det ska sägas direkt att Yakuza Kiwami 3 är en väldigt ambitiös remake. Kanske inte riktigt av det där slaget som Square Enix gjort (och gör) med innehållet i sitt Final Fantasy VII. Berättelsen här är ändå, hyfsat, intakt från originalet. Även om flertalet mellansekvenser och aktiviteter broderar ut det hela rejält. Kärnan finns ändå kvar till stora delar. Men berättelsen är också ordentligt utökad och i vissa fall även helt omstrukturerad. Flertalet sidouppdrag har helt bytt karaktärer eller är omgjorda hur de är utformade. Detta skrämmer säkerligen bort en del men gjorde det hela betydligt mer intressant för mig som då aldrig upplevt berättelsen i sin helhet. Som tidigare nämnt så har jag doppat tårna i den här serien och flertalet av dess titlar - men faktiskt aldrig klarat ut ett enda av de tidigare spelen förutom Infinite Wealth. Förrän nu.
Alltifrån miljöerna, men framförallt detaljerna, är fantastiskt vackra.
Detta är på många vis något som kan beskrivas som en helt ny upplevelse. Så, nu när vi vet om förutsättningarna så är det alltså dags att gräva djupare kring varför det är ett riktigt lyckat sådant. För den som inte kört, eller bara vill fräscha upp sitt minne kring, föregångarna - så startar Yakuza Kiwami 3 tacksamt nog med möjligheten att se kortare sammandrag av händelserna från de två tidigare delarna. Vår huvudperson Kazuma Kiryu får efter sina tidigare hårdknackade maffia-eskapader nu en helt ny mening i livet i att ta hand om ett barnhem i det stillsamma Okinawa. Det lugna livet vid havet hade såklart inte gjort ett särskilt spännande spel i sig- så maffiavärlden knackar oundvikligen på dörren återigen. Berättelsen tar Kiryu mellan stillheten och solen i Okinawa och den mer livliga och neondränkta stadsdelen Kamurocho. Kontrasten mellan stillhet och mer hektiskt storstadsliv fungerar väldigt bra. Det finns så otroligt mycket att göra, se och uppleva. Tacksamt nog så presenteras allting i en lagom stadig takt. Det bjuds såklart på mängder av minispel, över hundra sidouppdrag. Sedan ska man ju även ta hand om ett barnhem och så blir det förstås massor, massor utav action.
Något som jag verkligen gillade med Infinite Wealth var faktiskt förändringen till helt turbaserade strider. Jag förstår att man har olika smak kring detta. Men jag föredrar generellt de framför den typ av action som återfinns här som ju i grunden är ren button-mashing. Som tur är så är striderna följsamma, snabba och underhållande. Om än alldeles för enkla. Man hamnar som oftast i strid mot flertalet bad-guys men pucklar på dem med lätthet. Föremål som cyklar, koner, bord och annat i omgivningen blir, liksom olika vapen, dödliga tillhyggen som delar ut ordentlig med skada och Kiryu kan byta mellan två distinkta fighting-stilar. Den klassiska Dragon of Dojima Style innebär att han pucklar på med nävarna och Ryukyu Style gör att man plockar fram olika sorter av vapen. En kraftmätare fylls på som när den är full ger Kiryu enorm styrka som avslutas med en kraftig och förödande attack.
Även om det då är lite för lätt, och ganska repetitivt, så är det tacksamt nog ändå smidigt och kul. Att striderna sker sömlöst både innan och efter utan några laddningstider ger det hela ett bra flyt och de är som tur är då också ganska underhållande. Det blir dock lite mycket av denna varan och jag upplever också att de under utforskandet är lite väl svårt att undvika att hamna i fight om man heller bara vill strosa fritt i miljöerna.
Ena stunden så tar man hand om ett gäng barn för att sedan köra sin motorcykel rakt in i ett gäng, Living the life.
Givetvis så ska slagsmål såklart vara en stor del av denna serien. Men det är tur att det varieras med mycket annat. Både Okinawa och Kamurocho är livliga platser med otroligt mycket att se och göra. Även om kartorna i sig är ganska små så är det trevligt att traska omkring och bli förstummad över alla fantastiska detaljer. Man kan delta i så mycket sidoaktiviteter att det går att dryga ut tiden tillsammans med detta ordentligt. Detta är saker som alla gör Yakuza Kiwami 3 till något fantastiskt. Allting är, förutom några måsten i form av introduktioner till sakerna, helt valfritt att sysselsätta sig med.
Ta till exempel då barnhemmet vid namn Morning Glory. Det är ett av många områden som fått sig ett ordentligt lyft i denna remake gällande innehåll. Kiryu kan hjälpa barnen med läxor, laga mat, sköta om trädgården och till och med sy söta små broderier. Allting för att gå upp i "Daddy Rank" ju bättre man presterar i alla minispelen. Barnhemmet är den perfekta avkopplingen från det hårda livet med Yakuza-affärer och adderar djup, underhållning och massor av speltid. Sedan finns det så såklart nya, eller helt omgjorda, sidouppdrag i mängder. Detta tillsammans med en myriad av arkadspel, karaoke, bowling, biljard , fotoutmaning och mycket mer. Även tolv stycken Game Gear-titlar återfinns att roa sig med - bara en sådan sak liksom.
Mycket action blir det. Som tur är så är striderna snabba och underhållande.
Kiryu möter också tidigt ett tjejgäng vid namn Haisai Girls som slåss mot andra rivaliserande gäng i Okinawa. Detta nya inslag vid namn "Bad Boy Dragon" är som ett helt eget omfattande inslag i sig där man ska finna allierade på gatorna, uppgradera gängets utrustning och så givetvis slåss i massor. Det huvudsakliga inslaget är att man tar sin motorcykel till olika fiendebaser och slåss mot stora gäng. Precis som med allting annat som är en sidosyssla så är det mesta valfritt här förutom då själva början som introducerar gänget. Det märks att man hämtat in mycket från nya delar i serien och lagt till det här. Det förändrar givetvis tonen, tempot och upplevelsen på flertalet vis. Så, även om jag kan förstå att den som kanske hellre bara sett ett visuellt lyft och mindre ändringar kan bli besviken kring att detta känns såpass annorlunda från originalet - så är faktiskt alla dessa delar enligt mig bara till det bättre
Som ni förstår finns det helt enkelt massor att göra och se. Jag tycker då personligen att allting som går att roa sig med vid sidan av är ett väldigt skönt avbrott och ger en otroligt bra variation mot alla strider och den ofta allvarliga och ganska tunga berättelsen i sig.
Här finns mängder med fantastiska minispel.
Allting som lagts till och förändrats är ju också sådant som gör Yakuza Kiwami 3 till en väldigt omfattande remake - förutom det uppenbara kring visuella och rent storymässiga förändringar. Den till synes mest tydliga "remake"-faktorn är ju dock givetvis vid en första anblick det visuella. Yakuza Kiwami 3 skulle kunna, rent grafiskt, vara ett helt nytt spel som släpptes idag. Eller ja, det är det ju - men ni fattar poängen. Borta är all form av kantighet från originalet, detaljerna är ofta makalösa och även om det saknas en del liv och rörelse som återfinns från Like a Dragon: Infinite Wealth (och som helhet heller inte riktigt når upp till dess visuella klass) så är det himla tjusigt. Jag märkte några hack i bilduppdateringen vid de allra mest storslagna striderna och när det är mycket effekter. Men i övrigt är flytet fint.
De olika miljöerna är också inbjudande på olika vis och Kamurocho nattetid är såklart extra mäktigt när neonljusen lyser. Att kika in i allsköns butiker eller restauranger, besöka Okinawas fantastiska marknad, vandra nattetid i Kamurocho eller slå om till första-person för att detaljgranska adderar till en otrolig visuell upplevelse. Bara att strosa runt hyllorna i närbutikerna är en upplevelse i sig där alltifrån kyldisken till tidningar är återskapade med makalösa detaljer. Tillkommer gör också en välarbetad ljudbild och även om mycket dialog utanför mellansekvenser saknar röster förstår man givetvis att den enorma mängden dialog hade varit omöjlig att spela in. Det blir istället lite klassiska sådana bekräftade "ah"-läten och andra korta ljud under dessa men annars bjuds vi då på bara text.
Förutom de lite för enkla striderna så finns det egentligen bara ett enda större minus som jag kan komma på. Spelet är lite väl story-tungt. Eller snarare så är storyn ofta lite i vägen för ett perfekt tempo. Man kan ibland traska bara några meter för att det ska brytas av med någon sekvens och även om det är roligt att det sker mycket så blir upplevelsen lite avig när sekvenser bryter av ens egna utforskande. Det låter en helt enkelt inte alltid uppleva saker i egen takt och även om detta med tiden ger med sig, när det mesta är presenterat, så blir ofta ständiga mellansekvenser och till synes oändliga rader av dialog lite väl tröttsamt i tid och otid.
Dark Ties bjuder på en helt ny berättelse.
För den som lagt märkte till och klurat lite över den långa titeln så innefattar alltså detta ett helt nytt äventyr vid namn Dark Ties. Här får man en ny berättelse med karaktären Yoshitaka Mine som Kiryu korsar vägen med i själva huvudberättelsen. Jag ska vara helt transparent här och säga att jag på grund av tidsbrist tyvärr bara hann köra de första timmarna av detta, enligt vad jag förstått, dryga tio timmar långa äventyr. Det bjuds på en del nyheter här rent spelmässigt. Yoshitakas fighting-stil är lite annorlunda än Kiryus med mer fokus på rå boxning. Sen är det såklart då en helt ny berättelse. Vi får även inslag som en rouge-liknande Hell's Arena. Men det är som sagt främst fokus på att Yoshitaka Mine får en egen ordentlig karaktärsutveckling som känns spännande här. Jag ser fram emot att fortsätta denna berättelse till slutet och även om jag då bara hann köra de första timmarna så är detta extra tillägg ändå välkommet på alla tänkbara vis.
Framme vid sluttampen av omdömet så kan jag inte göra så mycket annat än att buga inför vad man som helhet ger oss här. Jag stod och velade lite mellan betyg och var ganska säker på en finfin åtta. Men så startade jag Dark Ties för att åtminstone uppleva de första timmarna och det går inte göra annat än att höja betyget ett snäpp tack vare att man lagt till detta extra äventyr. Det är helt enkelt ett otroligt paket som man bjuder på och även om jag tycker att ekvationen "pris kontra speltid" inte behöver vara relevant kring hur bra en upplevelse i slutändan ska bedömas efter så är Yakuza Kiwami 3 & Dark Ties inte bara ett fenomenalt spel utan även ett otroligt prisvärt sådant som helhet.
Det är personligen inte en riktigt lika omvälvande upplevelse som när Like a Dragon: Infinite Wealth helt förändrade min syn på denna serie. Men det är ett, nej förlåt, två, helt fantastiska äventyr och jag kan inte sammanfatta det bättre än att säga som jag gjorde i början - att detta då på alla vis är ytterligare ett skäl som bidragit till att jag numera kan säga att jag på allvar börjat älska denna spelserie. Missa inte!