Yoshi and the Mysterious Book

Den gröna lilla dinosaurien och jag har känt varandra i många år och varit på otaliga plattformsäventyr tillsammans där vi först stiftade bekantskap i Super Mario World på 90-talet. Yoshi har sedan dess blivit en allt mer central karaktär i Nintendos bibliotek av klassiska profiler med sidoberättelser och avknoppningar som tagit sig olika uttryck i såväl genrer som visuell inramning. Från 2D-pixlar till 3D-polygoner, från lekfullt tecknade miljöer till världar som bestått av garn. Med Yoshi and the Mysterious Book står Yoshi återigen i centrum, och det bjuds på en spelupplevelse som är smått unik även denna gång. För om det är något Nintendo ofta lyckas göra med sina plattformsikoner så är det att sätta spinn på förväntningar, upplägg och design för att gång på gång - kanske inte alltid uppfinna, men åtminstone få hjulet att snurra i nyskapande riktningar. Faktum är att jag aldrig har spelat något liknande någonsin, där Yoshi and the Mysterious Book framförallt kittlar en nerv av upptäckarlust och står för svindlande variation. Men det gör mig också stundtals förvirrad.

Bowser Jr. har i vanlig ordning hittat på dumheter och ställt till det efter att ha öppnat en egendomlig bok på pappa Bowsers vind - en magisk encyklopedi av mystiskt ursprung. Det läggs i vanlig ordning inget större krut på berättelsen i sig, och helt ärligt, det är sällan därför vi spelar Nintendos plattformsspel. Historien finns där i grunden och agerar mellanspel genom nivåerna, där Bowser Jr. och Kamek letar efter en mytomspunnen fågel. Den lilla odågan kraschlandar i sitt sökande på Yoshi Island, där en konfunderad och nyfiken skara Yoshis i alla dess kulörer upptäcker Mr Encyclopedia på stranden. Boken kan prata, är minst lika förvirrad som alla andra kring vad som sker, men inser också att sidorna numera är blanka och saknar innehåll. Så vad göra?

Jo, sidorna ska naturligtvis fyllas med nya uppslag av fynd och iakttagelser, då en tom bok fyller få syften här i världen. Det är här du kommer in i bilden, då Yoshi and the Mysterious Book uteslutande handlar om äventyrande, utforskande och att se det unika i vad omgivningen har att erbjuda; vare det rör sig om egendomliga djur eller fascinerande plantor och dess potentiella användningsområden, samt vad de fyller för syfte inom sin hemvist när du undersöker och interagerar med dem. Världarna i spelet utgörs av levande, handritade och oerhört mysiga teckningar där man navigerar ett förstoringsglas över sidorna och letar efter spelets olika nivåer. Nivåerna är i sin tur de besynnerliga växter och varelser som populerar landskapet på Yoshi Island - vars grafiska profil även denna gång är charmigt iögonfallande med en stilig form av stop motion-animation som är fullkomligt bedårande och rullar fläckfritt, både på TV:n och handhållet.

Att undersöka växter och djur närmare under lupp kastar därefter in dig i dess livsmiljö där fokus ligger på att interagera med dem på olika vis. Du har ingen hälsomätare, det finns inga fiender och du kan heller inte dö - så var ligger då utmaningen? Det här var inledningsvis det största frågetecknet för min del, då jag någonstans förväntade mig en mer traditionell transportsträcka genom banorna, men så fungerar det inte denna gång. Bortse därför från det mesta du känner till inom 2D-spel av plattformskaraktär - istället bottnar det i utforskning. Eller kanske snarare din vilja och ditt driv att leka med och utvärdera vad du ställs inför, där du också belönas för det mesta du hittar på.

Hela idén bygger primärt på nyfikenhet. Är det då ett barnspel som vi betraktar ur ett barns ögon? Nej, det skulle jag heller inte påstå - då jag utmanas högt och lågt i mina interaktioner. Den där maskrosen (som jag döpte till Joel), vad händer om jag springer in i den eller hoppar på den, och hur smakar den? Dess pollen sprids för vinden - fäster vid allt, och påverkar sin omgivning. På en sten? Den spricker tids nog och kan krossas med den klassiska ground pound-attacken efter att ett flertal slagit rot; men om samma pollen landar i vatten? Då suger de upp vattnet åt dig så du kan navigera dolda gångar och passager under marken - som i sin tur leder till nya hemligheter, upptäckter och händelseförlopp. En grodliknande godisnapp blåser bubblor av olika slag, varpå nya områden ger sig tillkänna beroende på typ av bubbla den blåser - vilket kan bero på om du matar den med majrova, äpple eller om du badar i lera tillsammans med den. Med ett knapptryck svingar jag min svans och kan få så gott som vad som helst att rida på min rygg, där varje djur eller växt ger nya förmågor, och som går att modifiera ytterliggare genom att interagera med din omnejd. Charles Darwin hade kliat sig i huvudet - men samtidigt frågvist undrat vad som stundar härnäst med plirig blick.

Det här är filosofin bakom upplägget, nämligen att utmana genom att tänka utanför boxen - där de mest skruvade idéerna ofta leder till de mest inkomstbringande belöningarna och inslagen. Det för tankarna till Super Mario 64 till viss mån - med en ledtråd om vad du bör göra, men med en spelplan i två dimensioner och mängder av scenarion som ska hittas och lösas. Att lyckas upptäcka ett scenario genererar stjärnor, som i sin tur låser upp nya världar med nya fantasifulla möten med en fauna du aldrig hade räknat med att träffa på. Designen är rakt igenom strålande, med kreativitet som tycks vara bottenlös. En del av problematiken jag upplevde är däremot att många utfall ofta löser sig av sig själva, av för mig ren slump. Att springa igenom en nivå och hoppa på en märklig figur, skjuta ett ägg på den alternativt mata med olika frukter skapar nya förutsättningar - som leder till nya funderingar kring vad som skulle hänt om jag gjort det i omvänd ordning. Mycket riktigt leder även detta till egenartade belöningar och fler stjärnor som låses upp. Det är en sandlåda av olika moment beroende på hur du beblandar dig med dem, där du hälften av gångerna knappt förstår vad som egentligen just skedde eller gav upphov till effekten. Alla iakttagelser registreras i Mr Encyclopedia, likt avklarade uppdrag, vilket underlättar om man behöver betrakta dem på nytt framöver om du behöver upprepa dem.

Det rör sig därför om en sorts fysik-, kemi- och biologilektion på samma gång, alltid och hela tiden, men med en japanskt busig ton. Det finns alltid en struktur, men som inte nödvändigtvis är helt logisk på förhand - men faller ut förhållandevis naturligt när du snubblar över den. Att hitta de mest unika interaktionerna sker däremot sällan genom slump då det kräver en del tankeverksamhet och förmåga för att det ska utspela sig. Det går även köpa ledtrådar för spelets "tokens" (mynt) för att belysa vad du bör sträva efter för att hitta den där sista reaktionen för floran eller faunan du vill maxa upptäckten kring, som därefter registreras som en skiss i realtid på nivån du befinner dig på. Det går även att fästa upp dessa lösningar som bokmärken i Mr Encyclopedia för att underlätta inför framtiden då mängden interaktioner med miljön är snudd på oändlig där något nytt sker när du minst anar det. Och det är återigen det som är mitt största problem här, att jag inte alltid inser vad det är jag precis gjort, men samtidigt är det svårt att ifrågasätta en biologisk reaktion jag aldrig såg komma - men som någon annan kanske finner helt logisk.

Det går inte att sätta betyg på en förväntning, men det går att belysa dess art. Om du tror att det här rör sig om ett traditionellt plattformsspel, då tror du nämligen helt fel, men det utspelar sig inom dess perspektiv. Istället är det en uppvisning i nytänk och karismatisk design, som utmanar på helt egna premisser där utforskning och uppenbarelser står högst i kurs. Det blir därför också en högst märkvärdig upplevelse som heller inte kommer passa alla med sitt särpräglade koncept. Jag är helt övertygad om att det här kommer bli en vattendelare, då det ligger i dess natur. Att aldrig riktigt veta vad en spetsnäbbad, vinglös fågel kan leda till om du spottar den mot en sten - det är mycket av tänket och tjusningen här. Och spoiler: den studsar som en projektil mot hårda underlag, men klipper även gräs om den avfyras mot det istället. Mata den med en chili och den får adderade egenskaper och användningsområden.

Yoshi and the Mysterious Book är en uppvisning i vad vetenskapen försökt sig på att klassificera i alla år, men som här tas till nya lekfulla höjder där ett öppet sinne kommer bära dig långt. Förutsatt att du är öppen för kartläggning av en påhittig miljö där du står inför en oupptäckt uppsjö av uppfinningsrikedom. Det är stundtals lite udda, men också väldigt rogivande och avkopplande. Precis som att blicka ut över en nyklippt gräsmatta med tillhörande tillfredsställelse, även om andra mer actionorienterade sysslor kanske pockar om ditt engagemang. Det är i slutändan en trivsam underdog alla oavsett ålder kan uppskatta och gav mig en upplevelse jag inte såg komma eller ens trodde var i antågande - vilket ju på alla sätt och vis är klassiskt Nintendo.