Yoshi Touch & Go

Trots att Touch & Go är ett både nyskapande och underhållande spel, inser jag att de allra flesta köpare kommer bli besvikna. Tvärsemot vad allt tyder på är det faktiskt ett pusselspel som spelmässigt inte har något gemensamt med klassiska Yoshi's Story. Touch & Go går ut på att ta hand om baby-Mario genom att hålla honom vid liv trots faror som hål i marken och lömska fiender. Det är allt, men naturligtvis finns en stor hake. Man får nämligen aldrig kontrollera Yoshi själv. Han springer av sig själv från väster till höger och ditt jobb blir att se till att skärmen hålls fri från fiender samt att Yoshi ständigt har mark under fötterna.

När spelet tar sin början kommer baby-Mario flygande med en stork, hängandes i ett litet knyte från näbben. Storken tappar dock Mario som därmed faller mot marken. Här gäller det som spelare att rita upp moln som baby-Mario studsar mot, så han inte krockar med de fiender som finns överallt. Dessutom finns mynt i olika valörer och helst ska man även plocka dessa. Det känns riktigt fiffigt och nyskapande. Trots att jag egentligen börjar känna mig skittrött på att aldrig få spela "normalt" med min DS och alltid tvingas gnugga stylus och rita streck är exakt just streckritandet kul i Touch & Go.

Sedan Mario landat tar det verkliga spelet vid. Baby-Mario klarar sig naturligtvis inte på egen hand, men tas mirakulöst om hand av ingen mindre än Yoshi. Allas vår favorit-dino springer på från vänster till höger i bilden och man ska, som ovan nämnt, aldrig styra honom i traditionell bemärkelse. Du ska istället snarare lotsa honom framåt, se till att han hela tiden har nog med ägg för att kunna pulverisera motståndet och helst samla på dig mängder av mynt. Allt detta gör man med sin stylus samt enkla och intuitiva handgrepp. Det låter så enkelt men spelet blir snabbt oerhört stressigt och pulsen går på högvarv. Helst skulle man haft tre armar för att kunna hänga med i svängarna när det dyker upp höga kullar, hål i marken och fiender samtidigt som äggen tryter.

Rent grafiskt hör Yochi Touch & Go till toppskiktet (vilket dock säger mer om hur dålig konkurrens det är på den fronten till Nintendo DS) på Nintendo DS med sin krispigt läckra tvådimensionella grafik. Animationerna är silkeslena, allt är charmigt färgglatt och det händer saker hela tiden. Rent tekniskt är det såklart oerhört enkelt för Nintendo DS att hantera, vilket tyvärr lär skrämma bort en hel del potentiella köpare som vill ha tredimensionella spel.

Så långt allt väl men tyvärr har Yoshi Touch & Go en starkt begränsad hållbarhet. Redan i spelets menyer anade jag oråd och hittade inget att spela som kändes som huvudalternativet. Istället, skulle det visa sig, är Yoshi Touch & Go ett poängjaktspel där det antingen gäller att ta sig så långt fram som möjligt eller samla mängder av pengar. Någon annan djupare mening finns inte. Spelet känns närmast som ett, visserligen välgjort, minispel till fullpris och avsaknaden av ett riktigt Yoshi-äventyr infinner sig snabbt. Det gör att man på grund av bristen på variation samt den korta hållbarheten inte orkar spela några längre sessioner och tröttnar på spelet som sådant ganska snabbt.

Jag och många andra hade såklart hoppats på att Yoshi Touch & Go skulle följa upp den gamla superklassikern Super Mario World 2: Yoshi's Island. Så blev det alltså inte, annat än att de båda har konceptet att man ska rädda baby-Mario. Istället har Nintendo valt att göra ett pusselspel med mycket högt tempo som går ut på att samla poäng snarare än att få en mysig historia berättad för sig. Zoo Keeper håller fortfarande ställningarna som enhetens bästa pusselspel och vill du spela med Yoshi på Nintendo DS gör du det allra bäst i Super Mario 64 DS.