
Det var varken stormar eller maneter som var simmaren Trudys största hinder när hon bestämde sig att slå världsrekord - det var det patriarkala samhället som ständigt ville sätta henne på sin plats, precis som många andra kvinnor under det dystra 1920-talet. Att simma medströms låg dock aldrig riktigt i Ederles karaktär och under 1926 blev hon vad journalister kallade för "Vågornas drottning" efter att ha motbevisat världen.
Young Woman and the Sea är den verklighetsbaserade historien om Gertrude Ederle, en halvdöv simmare som gjorde det omöjliga möjligt när hon blev den första kvinnan att simma över den Engelska Kanalen. Star Wars-stjärnan Daisy Ridley spelar den historiska figuren med glöd och gnista, där varje hinder snarare stärker hennes mål att simma järnet. Det är en klassisk sportfilm på alla sätt och vis: det är peppigt och eldigt, men det är också förutsägbart och så by-the-numbers som det möjligen går att bli. Det finns egentligen inget behov i att förnya det framgångsrika sportfilmsreceptet, då Young Woman and the Sea inte utger sig för att vara mer än just det: en välgjord och hygglig film som inte riktigt lyckas sticka ut från mängden.
Problemet är att filmskaparna inte tillåter någon som helst spänning då historien är uppenbar från början. Det finns inget i denna film som får tittaren att tvivla på att Trudys eventuella triumf eftersom vi redan har sett samma historia tusentals gånger. Man kan argumentera för att detta är väntat i den här sortens sportrulle och att målet med filmen snarare är att inspirera än att bryta sig loss från den välbekanta biografi-mallen. Må så vara - här finns det gott om upplyftande ögonblick som inte bara behandlar Ederles livshistoria, utan också kvinnors kamp att tas på allvar i ett samhälle som såg ner på kvinnans sanna potential. Det finns en positiv energi som genomsyrar berättelsen för den som söker något uppfriskande och hoppfullt. Särskilt engagerande är det dock ej och jag kan känna att den sentimentala filmen tar lite väl många genvägar för att segerns sötma ska smaka som det ska.
Det är långt ifrån en dålig film, dock. Som historiskt drama är detta en synnerligen snygg återgivning av 20-talets smådeppiga New York och norrmannen Joachim Rønning kan ju bevisligen det här med att iscensätta historier till havs efter filmer som Kon-Tiki och Pirates of the Caribbean: Salazar's Revenge, där man snabbt rycks med i Ridleys plaskande väg till seger. Tempot är lika högt som Trudys simfötter, och även om flera bifigurer kan kännas lite väl platta i längden är det svårt att inte heja på film-Trudy. Om något är filmen en trevlig påminnelse om verklighetens Trudy och det tidlösa budskapet att aldrig ge upp din dröm - även om det innebär att man måste simma genom både fördomar och maneter. Filmen får Disney Plus-premiär fredag den 19 juli.