Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure

Att peka och klicka är ett gammalt spelsätt, men när ett peka-och-klicka-spel lurar runt knuten 2007 så känns det plötsligt väldigt fräscht. Extra spännande blir det när konsolen heter Nintendo Wii och vi därmed kan lägga vridande, vevanade, snurrande, kastande till kontrollmöjligheterna. Äventyrsfantaster och problemlösare som jag hoppas stort på Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure.

I spelet tidigare kallat Project Treasure Island Z får vi möta Zack, en pallervante som älskar chokladkakor. Zack är inte den biffigaste killen, men han har å andra sidan en stor pirathatt och ännu större ambitioner - han vill bli den bästa piraten världen skådat. Hans bästa kompis är en gul, propellerförsedd apa vid namn Wiki och tillsammans måste de båda ta sig genom sju världar fulla av omgivningsbaserade pussel. Äventyret börjar när Zack stöter på piraten Barbaros talande dödskalle, som berättar om en gömd skatt. Om Zack bryter Barbaros förbannelse kommer han bli rikligt belönad. Men vägen dit är lång och kommer stänkas ner av hjärnsvett...

Capcom verkar ha vridit på Wii-fjärren på alla möjliga sätt för att skapa utmaningar till Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure. Här ska det öppnas dörrar, snurras kvarnjhul och spelas flöjt med den vita handkontrollen. Det kommer finnas fler än 80 föremål att styra med Wii-fjärren och utmaningen ligger i att lista ut exakt hur de ska användas. Det räcker inte alla gånger att klicka på en nyckel och sen en låst dörr; nyckeln måste vridas på samma sätt som i verkligheten. Det kommer alltså krävas en del inlevelseförmåga och spatial tankeförmåga för att komma vidare och lösningen är inte heller alltid den man först tror.

I ett tidigt skede av spelet måste Zack och Wiki exempelvis ta sig snabbt över ett stup. Ett träd som skulle kunna bli en lämplig bro finns i närheten, men en enorm tusenfoting lurar bland grenarna. Praktiskt och absurt nog så kan Zack skaka sin partner som en bjällra, vilket inte bara besegrar fienderna, utan dessutom förvandlar dem till användbara föremål. I det här fallet förvandlas tusenfotingen till en såg, och efter lite sågande rörelser med Wii-fjärren så har man fixat en trädbro över stupet. Det låter kanske inte som världens mest logiska pussel, men i Zacks och Wikis värld är det helt vettigt.

Går man bet på ett problem så behöver man inte slänga sig på datorn och tok-googla lösningar - man kan nämligen alltid be om ledtrådar i spelet. Detta sänker dock den poäng man tilldelas efter varje bana och är man lika meningslöst spelenvis som jag kommer minsta vädjan om hjälp, hur "tillåten" den än är, kännas oerhört skambelagd. Att Capcom inkluderat ett hjälpsystem tyder antingen på ett lite barnsligare spel eller på att spelet faktiskt har riktigt krävande pussel. Vi hoppas naturligtvis på en rejält utmanande svårighetsgrad, då det redan finns tillräckligt många ytliga minispel där man ska flaxa med Wii-fjärren.

Spelet styrs enbart med Wii-fjärren och påminner om spelkontrollen påminner om hur vi navigerade i den gamla skolans äventyrspel. Zack flyttas genom att peka dit man vill ha honom och ett tryck på A-knappen. Med ett skak på Wii-fjärren ringer Zack med Wiki som en bjällra. B-knappen zoomar ut bilden vilket ger en bättre titt på omgivningen och chans att ta sig en funderare. Här finns alltså viss tid för eftertanke, men tempot varieras genom att många pussel måste lösas inom en tidsgräns.

Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure ser urcharmigt ut. Cel-shadingen, de soliga öarna och skattkistorna påminner starkt om stilrena The Legend of Zelda: The Wind Waker. Och precis som då vi styrde Link genom väldigt skiftande omgivningar så kommer Zack och Wiki uppleva starkt kontrasterande omnejder. Här finns djungelruiner fulla med grönska och gamla statyer, ett knarrigt spökhus med en finurlig hissanordning och ett luftskepp högt bland molnen. Världarna i sig är uppdelade i mindre banor och tillsammans är de stora nog att garantera minst 40 timmar speltid.

De två huvudpersonerna har också viss karisma (charmas man inte av Wiki har man ett hjärta av sten) och kan mycket väl bli ett hållbart radarpar även i framtida titlar, så till vida man inte är överkänslig mot den barnsliga stilen. Och det är väl frågan egentligen - hur barnsligt blir det? Eller snarare, blir det barnsligt på rätt sätt? Om Capcom bara får till en vuxen svårighetsgrad, rolig dialog och varierade pussel så kan de vara något stort på spåren. Fungerar dessutom den i sammanhanget så avgörande spelkontrollen väl så kommer vi lösa problem med större inlevelse än någonsin tidigare. Då kan Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure bli en nytändning för hela äventyrsgenren.