Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure

När jag var i lågstadieåldern roade jag mig med att rita upp "labyrinthus"; bestialiska byggnader fyllda med fällor som mina klasskamrater var tvungna att klara sig genom. Mina anteckningsblock fylldes av planlösningar med dynamit, monster och spikfällor á la Prince of Persia och så här i efterhand ser de ut som en sjuårings tolkning av Saw-filmerna. Mina fällor var dock mycket snällare och de som vågade sig på labyrinthusen klarade sig alltid (oftast) med livet i behåll.

När jag spelar Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure är det som att jag hittat en av mina gamla teckningar på vinden. Varje bana består av ett begränsat, nästan tvådimensionellt utrymme med ett par våningar av fantasifulla fiender, belöningar och användbara föremål. Jag tvingas fundera noga på vägval, föremålskombinationer och om det är något jag missat på vägen. Det enda jag kan lita på är min tankeförmåga och en hel del trial-and-error är garanterad...

Parveln Zack har piratdrömmar och när han tillsammans med sin gula propellerapa Wiki stöter på spökpiraten Barbaros får han tillfälle att visa sitt mod. Barbaros är bara en dödskalle och behöver hjälp med att hitta resten av sin kropp och i slutet av varje pusselfyllda bana finns en skattkista som innehåller en ny kroppsdel. Som du kanske listat ut är Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure inget nytt Monkey Island, åtminstone inte vad gäller storyn som här är banal och fri från sarkasm. Men vad Zack & Wiki saknar i syrlighet tar det igen med sötma. Blandat med översaltade tankenötter...

För när man har gjort en såg av tusenfotingen för att såga ned pinnarna för att kunna göra en fackla för att kunna se vattenrören i mörka grottan för att kunna öppna en ny väg för att kunna skrämma apan för att kunna ta kistan står det klart; detta är inget barnspel. Svårighetsgraden är perfekt avvägd, men kanske mest för de som spelat ett eller annat äventyrsspel tidigare. Och visst känner vi oss extra duktiga när Capcom ryggdunkar oss med betyg som "smart!" och "genius!" när vi knäcker spelets tankenötter. Ett lika simpelt som effektivt trick för oss besserwissrar.

Barn som lockas av den gulliga fasaden kommer alltså garanterat att stöta på problem i klurandet, men det kompenseras åtminstone av ledtrådar som finns till salu. Precis som i Super Mario Galaxy finns också möjligheten för till exempel föräldrar att använda en extra Wii-fjärr för att peka ut viktiga saker på skärmen.

Apropå Wii-fjärren så får den stort spelrum i Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure. Zack rör sig genom att du pekar och klickar dit han ska och du får vara beredd på en hel del viftande. Med gestikulerandet kan du dra upp brunnslock, agna krokar och skaka Wiki som en bjällra. Det sistnämnda är mycket användbart då apbjällran både fördriver andar och förvandlar djur till föremål. Som exempel blir en orm en gripklo och en groda förvandlas, enligt ljuvaste logik, till en bomb.

Det går att dö, eller åtminstone bli väldigt platt i i Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure. När du dör står du inför två val; börja om från början eller betala för att bli återupplivad sekunden innan ditt fatala klavertramp. Du betalar återfödseln med särskilda biljetter, men dessa växer inte på träd och tar därför slut snabbt. Att behöva spela genom en hel bana bara för att få göra om och göra rätt är fånigt och definitivt spelets sämsta sida.

Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure är en fröjd att vila ögonen på med den kulörta cel-shadingen, de följsamma animationerna och designen av alla föremål och fiender. Zack & Wiki löser pussel i blomstrande, spökiga och vulkaniska omgivningar, men trots de skiftande miljöerna är designen enhetlig och putsad. Var inspirationen kommer från är rätt uppenbart.

Capcom har nämligen inte bara sneglat på Zelda-spelen utan stirrat rakt på dem med en intensivt granskande blick. Wind Waker-grafiken är det mest uppenbara och i Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure får du även spela flöjt, fiska, samla skattkartor och rota i buskar efter mynt. En medlem i Zacks gäng Sea Rabbits har till och med en snorpärla under näsan, identisk med den ungen i The Legend of Zelda: Wind Waker bär på. Det luktar lite svagt av karbonpapper, men oftast handlar det om hyllningar.

Som om smart bandesign och mysig grafik inte var nog finns här fler överraskningar. Se till att inte missa de musikaliska skeletten som gömmer sig i banorna. De bär nämligen på ett rytmspel där du belönas rikligt om du trummar rätt med Wii-fjärren. Musiken? Gamla Capcom-klassiker. Genialt.

Pirathatten av för Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure alltså; här har vi ett spel alla pusselälskande Wii-ägare måste titta närmare på. Äventyret är omsorgsfullt designat och betydligt djupare än vad dess barnsliga yttre skvallrar om. Varje bana är en minnesvärd miniatyrvärld och även när du kört fast och svär åt din teve kommer du ändå att trivas. Det är helt enkelt Capcom som förtjänar vitsord som "smart!" och "genius!".