Ziggurat

Ziggurat är precis den typ av spel som smartphones borde omge sig med. Som utnyttjar dess säregna funktioner och rörelsekontroller på bästa sätt. Ni vet, istället för att hopplöst försöka emulera knappsatser som ingen spelare ändå skulle välja före ett fysiskt alternativ.

Ziggurat bekräftar också att det än så länge finns en tydlig skiljelinje mellan smartphonespel och bärbara spel i stil med Nintendo 3DS och PSPVita. Samt att det inte är något fel i det. Ziggurat är inte värt mer än sju kronor, men det är sjukt värt just sju kronor som det enkla men naggande goda arkadlir det är.

I spelet står du på toppen av en ziggurat beväpnad med en plasmakanon för att som sista människa på jorden kämpa en redan förlorad strid mot en rymdinvasion. Du kan inte vinna, utan det handlar bara om att dra med så många av alienavskummen som möjligt på vägen ner till dödsriket.

Lugnet före stormen.

Du skjuter genom att dra fingret längs med botten av skärmen. Skottet laddas upp automatiskt ju längre du håller och är din tajming bra så kan du skicka iväg ett extra starkt skott. Sätter du en fiendes huvud utlöser du en explosion som förintar alla fiender i närheten. Föredrar du annan styrning går det även att ändra spelkontrollen till en slangbälle-modell likt den i Angry Birds och det finns även en frivillig aim assist som visar banan för skottet.

Fienderna ränner upp mot dig längs med två sidor och kommer i alla möjliga former. Fotsoldater, kamikazesoldater, flyganfall, artilleri och gigantiska robotkolosser. Snabbt blir det intensivt och klarar du över 100 döda så ska du vara stolt. Det är alltså inte spel du kör igenom utan ett där du successivt blir bättre och kan posta allt värre skryträttigheter direkt via Twitter och Facebook.

Tempot är intensivt redan från början för att sedan bli smått sinnessjukt.

I världshistorien var ziggurat ett sorts tempeltorn i Mesopotamien som byggdes flera tusen år före Kristus. Till formen påminner den lite om en tillplattad pyramid. Dess historiska funktion är sedan länge höjd i dunkel, men den klart mest välkända zigguraten var Babels torn. Ett väldigt byggnadskomplex som byggdes för att kunna nå upp till gud. Idag betraktat av hebréerna som en symbol för människans arrogans och övertro på sig själv.

Spelet Ziggurat har ironiskt nog ingen som helst övertro på sig själv. Det vet precis vilket hörne det hör hemma i av spelvärlden. Det är barskrapat, på gränsen till tomt, på allt innehåll förutom spelbarheten, den retroaktigt pixlade grafiken och den loopande 8-bitarsjingeln på musikspåret. Resultatet är en liten spelupplevelse så arkadcharmig att det bara saknas ett myntinkast på telefonen.