Svenska
Gamereactor
recensioner
Zombi U

Zombi U

Zombies attackerar överallt. Wii U får inte ens vara i fred på premiärdagen från det odöda patrasket. Jonas Mäki har låtit sig skrämmas av Ubisofts senaste actionäventyr...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är mycket zombies just nu. Vi matas med dem genom The Walking Dead i alla former, det kommer otaliga filmer, spel som Dead Rising, Resident Evil 6 och Dead Island, serier som Drums och så vidare. Vilket för mig bara är något positivt. Jag älskar det odöda patrasket som näst efter nazister är de mest tacksamma fiender man kan ha.

Därför är det inte så konstigt att jag sett fram emot Zombi U, spelet som Ubisoft lovar ska återinföra "horror" till begreppet "survival horror". Här får vi äventyra i ett helt ödelagt London och alla vi som sett 28 dagar senare kan intyga att stan är perfekt för ändamålet. Här kastas man in i rollen som en lycklig (?) överlevare av ett rejält utbrott av vandrande dödkött.

Zombi U
Cricketklubban är det vapen man använder oftast i Zombi U, tyvärr är det också det minst roliga.

Det huvudsakliga vapen man har till sitt förfogande är lämpligt nog, med tanke geografiskt läge, en cricketklubba. Baseballträets betydligt mindre coola syssling visar sig snart vara ett riktigt uselt val för zombie-klubbande, och varenda parvel kräver närmare 10 välriktade smällar för att kasta in handduken. Och inte heller räcker det med att trycka på en knapp för att slå, här måste man manuellt höja vapnet innan man kan nypa till.

Detta är en annons:

I början stör jag mig oerhört på det här och funderar över hur utvecklarna tänkt sig att det ska fungera egentligen, innan jag inser vad det leder till. Tanken med Zombi U är inte att jag likt Rambo ska kunna machohugga mig igenom hela arméer av fiender. Tvärtom. Grundtanken med spelet är att hellre fly än illa fäkta. Survival Horror helt enkelt. Jag är ensam och jag är utsatt, och absolut ingen vältränad kommandosoldat med erfarenhet av något annat än kontorsarbete, matlagning och barhäng på fredagar.

Färdigheter som kommer väl till pass i en normal värld, men som tappar lite i värde efter zombie-apokalypsen. Dessvärre visar det sig snart att jag inte ens är särskilt unik. Tvärtom, kommer en zombie för nära och tar en tugga så är det automatiskt klippt för mig. Inga livmätare, magiska mediciner eller annat kan rädda mig. Istället blir jag en av dem, och får en ny person att spela med, helt utan alla föremål jag samlat på mig.

Zombi U
Det ges gott om möjligheter att besöka Londons mer kända platser.

Vill jag ha tillbaka dem - och det vill man alltid - så får man vackert söka upp sitt gamla jag där man nu går omkring som ett stycke hjärndött ruttet kött, slå ihjäl eländet och ta allt man har. Ja, eller snarare hade.

Detta är en annons:

Zombi U är kort sagt fyllt av fiffiga grejer som det här och har en otroligt bra stämning. Ubisoft har varit något på spåren när man gjorde spelet, och en modern klassiker hade kunnat vara ett faktum om det inte vore för en rad brister som hela tiden stör upplevelsen. För att ta det här med att man byter huvudperson till exempel.

Zombi U är nämligen ett mycket svårt spel och man kommer att dö. Och det blir naturligtvis inte lättare av att man blivit av med sin utrustning. Skulle man dö innan man lyckats ta tillbaka sina prylar, så försvinner zombien som hade allt på sig. Man kan alltså bara lämna en zombie efter sig. Det här gör naturligtvis spelet svårare, men framför allt gör det spelet mer frustrerande. Det känns som ologisk spelmekanik som bara är till för att straffa.

Zombi U
De gånger man får chansen att traktera eldvapen lyfter Zombi U ordenligt.

Och det finns mer sådana grejer. Dit hör den uråldriga varianten av ficklampa som lyser marginellt mer än ett värmeljus med kort veke och som bara kan användas en liten stund i stöten innan den magiskt måste laddas upp. Jag vet att spel utformades såhär förr, men idag känns det bara fånigt. Samma sak gäller för sprintfunktionen där man har så usel fysik att man borde vara med i Biggest Loser istället för att jaga odöda. Några få sekunder kan man kuta, men sedan är det stopp. Jag påminns bryskt om att det är ett spel jag spelar och det hindrar mig från att helt sugas in i Zombi U och ta det som händer för verklighet.

På samma sätt har jag en tjusig radar tillgänglig på min Wii U Gamepad. En behändig grej som visar var det står zombies. Fast... inte de som ska skrämma mig och hoppa fram där jag minst anar det. Återigen totalt ologiskt och något som skadar illusionen av verklighet. Lägg till det en hel del knasiga uppdrag som är så ologiska att man blir irriterad.

Zombi U
Även om Zombi U är ett hyggligt snyggt spel, så hade vi väntat oss betydligt mer.

Tidigt i äventyret förväntas jag till exempel hitta en hammare, fast att det ligger en alldeles där man startar. Den är dock bara dekoration. Utvecklarna vill att jag ska hitta en annan, likvärdig hammare på ett helt annat ställe. Jag vill bli lurad, jag vill tro på illusionen av att det jag ser på skärmen händer men lyckas inte leva mig in på det sättet.

Nåväl, Zombi U är fortfarande ett habilt äventyr som till råga på allt är föredömligt långt och har en märklig pågående konspiration med en man kallad "The Prepper" bakom spakarna. Utan att spoila något så nystar man undan för undan upp en oväntat bra historia. Och för att kunna göra det så får man besöka en ansenlig del av London, både skumma bakgator, landmärken, kända torg och såklart även Buckingham Palace.

Därmed är miljövariationen god nog för att man hela tiden ska hålla intresset uppe. Jag önskar bara att själva grundspelbarheten hade varit bättre och mer genomtänkt. Det är helt enkelt för bökigt att slåss i Zombi U och jag önskar att Ubisoft hade sneglat mer på Dead Island eller Condemned: Criminal Origins. Det kan aldrig vara rätt att det ska vara svårare att svinga en cricketklubba i ett TV-spel än i verkligheten.

Zombi U
Även när man byter huvudperson fortsätter "The Prepper" tala som om det vore samma figur man spelade genom hela äventyret.

Att skjuta är paradoxalt nog desto roligare. För medan det faktiskt inte kräver förkunskaper att svinga en käpp, är det långt ifrån självklart hur man laddar om ett vapen, hur man säkrar och så vidare. Det här har dock huvudpersonerna inga problem med och alla startar med en pistol och sex kulor.

Ammunitionen är oerhört sparsmakad, så det är sällan man får chansen att tukta de odöda på detta vis, men när man väl hittar puffror lyfter alltså Zombi U. Detta inte minst tack vare det faktum att det odöda eländet kommer i olika former och storlekar. Hur man tacklar dem varierar, och det ger roliga strider där man hela tiden måste förhålla sig till flera sorters fiender samtidigt.

Det här gäller framför allt spelets multiplayer-del där två spelare får spela mot varandra med radikalt olika spelstil. En är zombie-ledare och drabbar den andra spelaren via Wii U Gamepad med olika zombies, medan den andra stackaren är en stackars överlevande. Båda ska sedan försöka fånga flaggor. Denna del av spelet är mer actionfylld och rent spelmässigt roligare än själva Zombi U och visar hur bra spelet hade kunnat bli med lite mer ammunition och lite mindre ologiska inslag. Tyvärr är den också något mager med bara tre lägen och inget onlinestöd.

Zombi U
Inte sedan Amnesia har vi spelat ett spel med så bra skräckeffekter som Zombi U.

Med tanke på att Wii U släpps idag är såklart det mest intressanta hur Wii U Gamepad används. Tyvärr måste jag säga att det är som med de flesta nya kontrollmetoder, nämligen att de används alldeles för flitigt. Plötsligt måste jag bläddra och slå in koder på knappsatser, skanna väggar, skjuta prick, kolla radar och framför allt, pyssla om mina föremål med den tryckkänsliga skärmen.

Hittar jag hagelbrakarammunition sätter sig min figur på knä medan jag förväntas dra ammunitionen in i min ryggsäck. Varför inte låta det där skötas automatiskt med ett knapptryck? Det blir lite som när Wii var ny och ett tryck på A-knappen kunde ersättas av att skaka Wii-fjärren vertikalt. Det är inte lättare, det är att krångla till saker och är precis vad Wii U inte behöver.

I slutändan är det med stor besvikelse jag delar ut betyget sex till Zombi U. Potentialen för ett riktigt toppspel finns här, men de logiska luckorna är ovanligt stora, även med något så ostigt som zombie-mått mätt, och själva spelbarheten är ärligt talat inte speciellt bra. De enda som kommer ha roligt med spelet är verkliga zombie-fantaster och fans av B-skräckfilmer. För alla andra skulle jag rekommendera något annat spel till din nyinköpta Wii U.

HQ
Zombi U
Zombi U
Zombi U
Zombi U
Zombi U
Zombi U
Zombi U
Zombi U
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Bra miljövariation, skön skräck, rolig multiplayer, väldigt originellt
-
Usla närstrider, alltför ologiskt, överdrivet Gamepad-användande
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Spelvärlden är ohyggligt ointressant och spelkontrollen slö och trist. I och med det spelar det ingen roll om vissa skräckmoment fungerar bra, inte enligt mig. Zombi U bjuder på ett par smarta idéer men är i slutändan ett ytterst mediokert skräckspel. 5/10

Medlemsrecensioner

  • Henric Pettersson
    Ja det kanske inte säger särskilt mycket eftersom jag inte hade några särskilt stora förväntningar på spelet. Ett riktigt mediokert spel men... 6/10
  • Monsieur Giljotin
    Jag ska inte ljuga om att ZombiU är ett revolutionerande spel, att Wii U med sin interaktiva skärm i gamepaden har totalt förändrat synen på... 7/10

Relaterade texter

Zombi UScore

Zombi U

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Zombies attackerar överallt. Wii U får inte ens vara i fred på premiärdagen från det odöda patrasket. Jonas Mäki har låtit sig skrämmas av Ubisofts senaste actionäventyr...

Detaljer om det nedlagda Zombi U 2

Detaljer om det nedlagda Zombi U 2

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Unseen64 är en sida och podcast dedikerad till nedlagda spel, och de har blivit experter på att gräva fram gamla godbitar från arkiven. I senaste episoden rapporterar de...



Loading next content