Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

ALAN WAKE

Ficklampor, skuggmonster och vanvett - vi har testat Max Payne-skaparnas thrillerspel Alan Wake som efter många års utveckling äntligen är färdigt. Har skjutar-skräckisen varit värd all väntan?


Minns ni den där drogade scenen i Max Payne? Ni vet, den då Max i en obehaglig dröm försökte navigera genom ett becksvart tomrum där tunna blodspår var den enda vägen framåt. Bebisskrik och vädjanden från Max fru utgjorde ljudmattan och stämningen var en av de mest obehagliga jag upplevt i ett spel.

Då gjorde Remedy ett actionspel. Ett riktigt bra sådant, där surrealistiska bitar som blodbanan var en bonus. Alan Wake spåddes bli det motsatta, ett äventyr proppfullt med dylika skruvade bitar, med en liten men smakrik sidobeställning av suverän action. Det blev inte riktigt så.

Det börjar dock riktigt lovande. Skräckförfattaren Alan Wake återberättar en mardröm han haft, som jag får spela. Jag befinner mig på en landsväg. En skuggfigur dyker upp och skriker åt mig med djävulsröst. Du har missat din deadline! Det du skriver är pretentiöst dravel! Ett spel för mig, hinner jag tänka innan det första yxhugget kommer. Nätt och jämnt hinner jag väja och rusa mot fyren i fjärran, mitt mål sedan jag började mardrömma. Ljus är bra, det är det enda jag kan vara säker på. Jag stänger dörren bakom mig och vaknar strax upp ur min sömn. Tror jag åtminstone.

Så rullar Alan Wakes huvudsakliga story fram, den som vi kunnat grunderna av sedan 2005 då spelet först utannonserades. Två år utan en enda skriven rad får herr Wake med fru att unna sig semester i småstaden Bright Falls, där nyhyrd timmerstuga och vildmarksidyll ska bota formsvackan. Inom kort blir Alans käresta bortrövad och Alan själv börjar få problem att skilja på verklighet och fantasi. Är Alans öde i händerna på honom själv eller någon annan? Kan han skriva sig ur skiten? Och varför blir Alan attackerad av besatta skottkärror?

Jakten på Alans fru tar oss genom otäckt mörka och dimmiga skogspartier där skuggvarelser lurar bakom varje trädstam. Alan har tillgång till både pickadoll och hagelbrakare men det viktigaste i arsenalen är ljus, ljus och åter ljus. Ficklampor av olika styrkor gör fienderna sårbara efter någon sekunds bländning och nödraketer eller strålkastare är oerhört effektiva. Det gäller alltså att ha koll på både batterier och patroner och striderna blir ofta hektiska.

Skjutandet i Alan Wake är överlag en lättkontrollerad historia och att kombinera ljus med bly är en fräck idé. Småsaker stör en aning: till exempel att vänstra triggerknappen fungerar både som sikte och som extra stark lampa, vilket slukar batterier om man trycker ned pekfingret för hårt. Alans arsenal är begränsad jämfört med vanliga actionspel (han är trots allt författare och inte actionhjälte) och du får nöja dig med revolver, hagelgevär och jaktbössa. Lysraketspistolen är det tunga artielleriet och med denna kan du exempelvis få flockar av Hitchcock-doftande vildvittre-kopior att kraxa för sista gången.

Skuggfigurerna du slåss mot är tyvärr inte alltför skrämmande, inte efter någon timme då man vant sig med den rätt ovarierade fiendefloran. Exklusive de ettriga flygfäna och onda fläckar på marken (jäpp) blir det mest skogshuggare, skogshuggare, skogshuggare - möjligen en ungbjörks värsta mardröm, men inte min. Och om man nu valt actionstigen - var är bossarna? Eller alla power-ups? Även de många väsande ljudeffekterna och gnällande stråkarna skriver ut checkar på skräckupplevelser som sedan inte går att lösa ut.

Halvtrista fiender och strider alltså, och det mest stämningsfulla ligger i stället i omgivningarna: dimman, de ryckigt vaggande grantopparna och osäkerheten kring vad som är verklighet eller bara Alans dröm. Även på skenbart neutral mark blir det ibland lite obehagligt, som när jag på Bright Falls fik ombeds gå genom en mörk korridor för att möta en stuguthyrare. "Där inne lurar ondska", mumlar en oroad tant och pekar med ett varnande finger. Lynch-stämning, tror jag det kallas och det är riktigt, riktigt synd att Alan Wake inte innehåller fler sådana tillfällen. Som jag var inne på tidigare finns det betydligt mer jordnära spel med ungefär samma mängd inspirerade scener.

Ljus och mörker är alltså en grundläggande mekanik i Alan Wake och roligt nog är detta, precis som resten av omvärlden, mycket vackert tolkat av finska utvecklaren Remedys grafiker. Nödraketernas sken kastar häpnadsväckande skuggor, billyktor blir till två ensliga pelare längs mörka landsvägar och när Alan, hans förläggare och en Bright Falls-polis springer omkring i skogen med varsin ficklampa i näven är effekten ...tja, lysande. Bright Falls är urläckert även under dagtid och man önskar nästan att Alan Wake inte hade så många nattbanor. I övrigt är animationerna eleganta och Remedys fingertoppskänsla för "bullet time" och kameraarbete imponerar.

Det ryktades ett tag om att Alan Wake skulle innehålla en öppen värld, men de planerna skrotade Remedy på vägen. Bandesignen är mestadels linjär men man uppmuntras till åtminstone små utflykter utanför stigarna för att hitta ammunition, sidor ur Alans roman eller ...100 kaffetermosar. Med hjälp av kartan i hörnet finns ingen som helst risk för att gå vilse, men en hygglig känsla av utsatthet uppstår ibland när man vandrar ensam i mörkret, när väsanden hörs i periferin och när björnfällor närsomhelst kan överraska med överambitiös pedikyr.

Alan Wakes inramning imiterar narrativ i såväl romaner som TV-serier. Viktigast är Alans egna berättarröst som i förstaperson återberättar vad som händer honom. Alan har en tendens att påpeka uppenbara saker ("jag var tvungen att hitta nyckeln, jag var tvungen att öppna dörren") men en eloge till röstskådisen Matthew Porretta är på sin plats och hans insats gör mycket för att skapa band mellan spelare och Alan, som rent visuellt är ganska generiskt designad. Alan hittar även sidor ur sin egen roman, vilka du kan plocka läsa för att få en inblick i vad som händer (och vad som ska hända), men dessa är precis som resten av handlingen lite för vaga för att skapa tillräckligt med engagemang.

De allra första orden du hör i Alan Wake är "Stephen King" och inspirationskällorna är överlag tydliga, utan att för den skull göra spelet identitetslöst. Alan nämner The Shining när han jagas av en yxman, Lost-influenserna känns av och naturligtvis är kaffet lika gott i Bright Falls som i Twin Peaks. Både uppenbara referenser och mindre hommager som dessa gör Alan Wake trivsamt för den uppmärksamme.

Det blir som sagt mycket action, av hygglig-men-inte-mer-typen, och detta är ett av Alan Wakes två stora problem. Överlag avfyras helt enkelt för många salvor i dessa skogspromenader, vilket saboterar potentialen till ett strålande ruggigt äventyrsspel. Alan Wake hade behövt fler introspektiva mindfucks, mer surrealism och mer pussel och utforskande. Fel sorts Lynchstämning, helt enkelt. En sekvens mot spelets slut där Remedy leker med Alans perspektiv (på mer än ett sätt) är dock briljant och jag önskar att man vågat sig på fler sådana.

Problem nummer två är storyrelaterad. Ett spel om en författare som skrivit en roman får nästan automatiskt krav på en hög berättarnivå, men jag kan inte säga att Alan Wakes story är mer intressant än i actionspel av vanlig typ (och ja, jag har läst alla romansidor i spelet jag hittat). Lägg till detta ett nästintill förolämpande antiklimaktiskt slut och halvdanheten är ett faktum. Jag tänker inte avslöja mer om upplösningen än faktumet att Remedy inte heller gör det. Det är krattat för de kommande nedladdningsbara episoderna, men halvfärdigheter har jag svårt att köpa (bokstavligen) när det gäller fullprisspel. Det är en sak att vara inspirerad av TV-narrativ och att anamma det fullt ut.

Sjuan är stark. Alan Wake är långt ifrån ett dåligt spel men definitivt en besvikelse för mig, särskilt med tanke på de lovande premisserna och den långa utvecklingstiden. Det blev inte det spelbara Twin Peaks vi hoppades på, men likväl en atmosfärisk actiontitel med läcker grafik. Remedy ska ha cred för viljan att låta Alan Wake ansluta sig till spel som exempelvis (det betydligt bättre) Heavy Rain, och för att man bidrar till en trevlig trend för spelmediet, där berättande och atmosfär ägnas lika mycket uppmärksamhet som explosioner, teknik och flerspelarlägen. Det är ett gott tecken. Ett uppvaknande, om man så vill.

Vinn Alan Wake:
http://www.gamereactor.se/tavling/

Alan WakeAlan WakeAlan WakeAlan Wake
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Kuslig och snygg grafik, stämningsfullt, ruggigt ljud, bra röstskådisar
-
Aldrig riktigt otäckt, småtrista strider och fiender

En andra åsikt

Jesper Karlsson:
När nödraketerna är slut, när nästa säkerhetszon skiner med sin frånvaro och när de förvridna skogsvakterna vägrar dö... Ja, då älskar jag verkligen Alan Wake. I sina bästa stunder påminner det om Resident Evil 4:s mest paniska stunder, men med en författar- och identitetskris-twist. Jag dyrkar dessutom ljusffekterna, bland de snyggaste just nu, och att få spöa spöken med fyrverkerier på en rockscen är ett sant nöje. Visst är storyn halvdan, men köper man actionbiten är Alan Wake en rolig resa. 8/10

Medlemsrecensioner

  • martinsgamertag
    "You got lucky this time. You can hurt yourself in the dark", varnade tanten, inne på Bright's Diner. Efter att ha sett den tidiga demon,... 8/10
  • SpamKnugen
    Det finns gånger då man startar ett spel som man VET ska vara bra, ett spel som enda till den lilla Steam ikonen ser så häftigt ut och vad jag fick... 7/10
  • Victolicious
    Jag står på vägen, min bil är trasig, min fru är försvunnen och Den Mörka Närvaron vill spöa mig gul och blå. Jag står på vägen och undrar vad jag... 8/10
  • MrScissor
    Ett hyfsat "Skräckspel" Fantastisk atmosfär, men fienderna tenderar att tappa skrämseleffekten efter sådär... 3 gånger du stött på dem. Men... 6/10
  • TiipX
    Jag har darrat, ryckt till och ätit upp mina naglar. Jag har med andra ord spenderat kvalitetstid med Alan Wake i Bright Falls och dess nejder. Det... 8/10
  • Bohemen
    FÖRORD Just i detta nu sitter jag med expansionen Alan Wake: The Signal och hann inte med att skriva färdig recensionen för grundspelet. Varför det... 9/10
  • Bertzelius
    Fantastiskt snyggt och välgjord grafik med omgivning, dock förväntade jag mig mer. Spelet i sig är skickligt att skrämma sina spelare om och om igen,... 5/10
BETA +