Beyond the Gates (2016), Regi: Jackson Stewart
Med sin strama budget och minimala synt-soundtrack bjuder Beyond the Gates in dig som tittare på en retrodränkt resa i mörkret bland dammiga hyllor och videokassetter. När de två bröderna Gordon och John Hardesty får i uppdrag att rensa ut deras försvunna fars gamla videobutik märker de snabbt att något inte är som det skall. Mystiska ljud och ljus leder de två att hitta ett gammalt spel på ett låst kontor, vilket visar sig vara en portal till en mörk dimension fylld av ondsinta utmaningar och skrämmande varelser. Deras enda chans att avsluta spelet är genom att fullfölja de många uppdragen och nå slutet.
Känns det igen? Beyond the Gates lånar skamlöst sitt koncept av Robin Williams Jumanji från 1995, men gör tillräckligt mycket med formeln för att det hela skall kännas kul och fräscht. Filmen är en del av den retrovåg som vi sett tillta allt mer i styrka de senaste åren inom både musik, film och spel-branschen. Den delar mycket av samma DNA som Summer of 84, Turbo Kid och Kung Fury och satt till tonerna av Wojciech Golczewskis fantastiska talang med minimalistiska, drönande syntar som tar oss tillbaka till en enklare tid.
Beyond the Gates är en riktig pärla till film som gjorde mycket sus kring sig på skräckfilmsfestivaler runt om i USA men som egentligen aldrig hittade till varken Europa eller Norden. Den är ett fenomenalt exempel på hur mycket som faktiskt går att åstadkomma med små medel och bjuder på känslosamma, trovärdiga karaktärer med en mysig dynamik och förvånansvärt mycket hjärta. En kort men ack så härlig resa in i det förgångna. Spana trailern här!
The Exorcist III (1990), Regi: William Peter Blatty
Efter att Friedkin och Blattys Exorcisten blev en oväntad dundersuccé var Warner Bros snabba med att sätta igång produktionen av en uppföljare för att kapitalisera på sin nya kassako och smida medan stålet var varmt. Detta kom att resultera i vad som än idag anses vara en av de absolut sämsta storfilmerna genom tiderna, Exoricist II the Heretic, ett misslyckande av ofantliga mått som försökte bygga vidare på legenden om Pazuzu. Men varken Ennio Morricones musikaliska talang eller skådespelarlegenderna Max von Sydow, Richard Burton och James Earl Jones kunde rädda filmen som tillika sänkte Linda Blairs knoppande karriär.
Det var därför med ytterst lite pompa och ståt som den tredje filmen rullades ut tretton år senare. Men The Exorcist III är en ulv i fårakläder som döljer ett rasande mörker och på många sätt är en långt mer skrämmande upplevelse än originalet någonsin var. Mycket tack vare Blattys fenomenala manus som delar många likheter och paralleller med David Finchers Se7en i sin atmosfär och framställning. Om än med en mer övernaturliga, demoniska undertoner.
I The Exorcist III får vi följa poliskommissarie William F. Kinderman och hans nära vän fader Dyer när de försöker nysta upp en rad gastkramande mord med religiösa undertoner där samtliga av offren blivit brutalt halshuggna. Det är en svårmodig och förstämd film som egentligen har otroligt lite med föregångarna att göra men vars mysterium så finurligt och majestätiskt långsamt nystas upp framför en att man inte kan titta bort för en sekund. Spana trailern här!
The Entity (1982), Regi: Sidney J. Furie
Kanske mer aktuell nu än någonsin tidigare är Sidney Furies The Entity där vi får följa den ensamstående modern Carla Moran i sin kamp mot en vidrig och illvillig poltergeist som återkommande plågar och sexuellt förgriper sig på henne i sitt hem. I takt med att angreppen ökar i frekvens och aggressivitet så tvingas hon söka hjälp från psykologer liksom forskare för att försöka komma till botten med vad som egentligen händer och vad eller vem den osynlige inkräktaren är.
Barbara Hershey gör sin livs roll som den ensamstående modern och hennes plågade resa från desperation till beslutsamhet och det slutliga agerandet är imponerande att beskåda. Nej, the Entity är ingen lätt film, det är inget att luta sig tillbaka i soffan och njuta av. Detta är rått, avskalat och träffar som ett knytnävsslag av rent obehag i magen. Filmen lyckas extremt väl med att försätta en i ett olustigt vemod och även när eftertexterna rullar kommer filmens sista talade repliker att hänga kvar med en otrevlig besk eftersmak. The Entity är kort och gott ingen film man glömmer i första taget.
The Entity är en utmaning i Halloween-mörkret som bjuder på skräck utöver det vanliga. Det är annorlunda, omskakande upplevelse som definitivt kommer få dig att tänka och som inte kommer lämna dig oberörd. Du kan spana in trailern här!
Deathgasm (2015), Regi: Jason Lei Howden
Emellanåt dyker det upp filmer så är så absurda och galna att man stannar upp och undrar hur de ens kan existera, och Deathgasm kan tillskrivas den äran. För med handen på hjärtat, hur ofta hör du talas om splatter-skräck från Nya Zealand? Antagligen aldrig, eller i varje fall inte sedan Peter Jacksons yngre dagar när han producerade Braindead, Meet the Feebles och Bad Taste.
Så det är föga förvånande att Jadon Lei Howdens perfekt avvägda blandning mellan heavy metal och Shaun of the Dead både är en av de mest vettlöst, stolliga filmer som gjorts på senare år och samtidigt ett kärleksfullt hyllningsbrev till mannen som satte Nya Zealand på filmkartan, Peter Jackson. Deathgasm är fantastiskt kul och lekfullt självmedveten och jag älskar varje minut av dess stundvis larviga, infantila humor bemängat med tung, vettlös heavy metal, blod och kladd.
Premissen är lika enkel som den är fantastiskt. Zakk, Brodie och deras andra vänner lever i ett klassiskt utanförskap som nördar och spelar i sitt metalband, Deathgasm. Vännerna råkar genom en slump att släppa lös mörka krafter i den lilla staden där de bor när de spelar den uråldriga nottexten "the black hymn". Detta får till konsekvens att deras föräldrar, vänner och grannar långsamt börjar förvandlas till köttätande demoner och nu är det upp till gänget att sätta allt till rätta igen. Spana på den stenhårda trailern här!
Halloween 3: Season of the Witch (1982), Regi: Tommy Lee Wallace
Både John Carpenter och Debra Hill valde att ta ett steg tillbaka från Halloween serien i och med denna tredje del som bemöttes av svidande kritik från både fans och kritiker när den gick upp på bio för mer än trettio-sju år sedan. Filmen tar ett steg bort från sina rötter i slasher-genren och presenterar istället en fristående historia med övernaturliga toner, helt befriad från allt som hade med de tidigare delarna och Michael Myers att göra.
Efter att ha bevittnat ett mystiskt självmord så drivs doktor Daniel Challis (spelad av Tom Atkins) att undersöka leksakstillverkaren Silver Shamrock och dess ägare. Den karismatiske och gåtfulle Conal Cochran, som smider onda planer för massmord som involverar uråldriga keltiska ritualer och magiska Halloween-masker. Det är en frisk fläkt efter att vi fått följa den tystlåtne Michael och hans eskapader i två filmer, men publiken svek och Season of the Witch blev en regelrätt flopp och den överlägset minst inkomstbringande filmen i hela serien.
Det kyliga mottagandet fick Universal att skrota planerna på att göra Halloween-filmerna till en antologiserie och istället återgå till den beprövade modellen som involverade mer av Michael Myers, Dr Loomis och Laurie Stronde. Season of the Witch har tack och lov över åren kommit att omvärderas och anses vara lite av en kultklassiker idag. Dödsscenerna är lika brutala som alltid, musiken av Alan Howarth och Carpenter är ständigt övertygande retro-mysig och manus är leksamt annorlunda och uppfriskande. Spana trailern här!
The Legend of Hell House (1973), Regi: John Hough
Richard Mathesons klassiska historia om det hemsökta "Belasco House" fick på början av sjuttio-talet en underbart stämningsfylld filmatisering av John Hough som tillsammans med Matheson själv adapterade boken till film. I The Legend of Hell House får följa fysikern Lionel Barrett och hans team av medium när de beger sig in i det ökända huset för att nysta upp dess mörka förflutna och konfrontera dess ägare. En ökänd, sadistisk massmördare vars väsen enligt sägnen är vad som skänker det gotiska gamla huset sin enorma styrka.
Historien är på intet sätt unik och har blivit berättad åtskilliga gånger tidigare, men vad som verkligen separerar The Legend of Hell House från mängden och får den att stå ut är dess kyliga, seriösa manus. Här finns inga skämt och ingen spår av ironi, bara rått, gotiskt mörker och hinkar av drypande atmosfär till tonerna av ett förvånansvärt effektfullt, makabert soundtrack som är rikt på stråkar, elektroniska ljud och andra obehagligheter. Lägg därtill ett övertygande skådespel från samtliga medverkande och plötsligt har vi en regelrätt klassiker som absolut borde finnas på varje filmsamlares hylla.
The Legend of Hell House är en diamant i ett hav av mediokra spökhusfilmer och perfekt nu när höstmörkret kryper på längs husknutarna. Följ med in i mörkrets gastkramande korridorer och spana på trailern här!
Ich Seh, Ich Seh (2014), Regi: Veronika Franz och Severin Fiala
Sist på listan finner vi Goodnight Mommy eller Ich Seh, Ich Seh som är dess originaltitel. En dyster och djupt skärrande historia om två bröder som hyser misstankar mot sin mamma efter att hon kommer hem med bandagerat ansikte från en skönhetsoperation och beter sig som en främling. Hon kräver ständigt nedrullade gardiner, stänger periodvis in sig på sitt sovrum och önskar konstant tystnad i den isolerade lyxvillan. Tillsammans börjar de två pojkarna försöka nysta ut vad som egentligen hänt med deras riktiga mamma och demaskera den objudna gästen.
Ich Seh, Ich Seh är en långsam och noggrant kontrollerad upplevelse som sakta packar upp sig och vars obehagliga, skärrande klimax inte lämnar någon oberörd. I likhet med Jonathan Glazers Under the Skin är detta en minimalistisk och enormt vackert orkestrerad resa som hemsöker och ruskar om en på djupet med slående kameraarbete och ljussättning som utklassar mycket annat i genren. Det är en av de bästa debutfilmerna på många år och tillika skamligt förbisedd av den generella publiken.
Den otäcka och stilistiska trailern kan ni spana på här, och detta avslutar min och Andrés lista över fasansfullt underskattade skräckisar. Hoppas ni alla får en vidunderligt otäck Halloween och skriv gärna vad ni tycker om våra filmval.
