80-talets finaste filmscener (1)

(10) Talk to me Goose! / Top Gun (1986)
Top Gun var som bekant en braksuccé på 80-talet. Den hade allt som tilltalade generationen. Där fanns farten, tjusningen och testosteronet. Där fanns det snygga underhållningsvåldet och de hisnande överljudsstridssekvenserna. Men under den coola ytan låg också en mänsklig historia. Den sortens berättelse som resonerar hos publiken, subtilt, nästan på ett omärkligt sätt. Filmen förmedlade viktiga livsläxor som lämnade ett bestående intryck, oavsett om vi som publik insåg det eller ej. Det var en story om upprättelse, lojalitet och förtroende. Men framför allt en berättelse om att tro på sig själv. Det är enkelt att visa upp en vacker fasad men att verkligen tro på sig själv är en helt annan sak och under stora delar av Top Gun ser vi en Maverick fylld av självtvivel. Inte minst i det hjärtslitande ögonblick då han och Goose tvingas skjuta sig ut ur planet och andrepiloten dör. När han sedan i slutet av filmen tvingas välja mellan att fly eller illa fäkta så väljer han det sistnämnda och håller krampaktigt i vännens dogtags samtidigt som han upprepar, "Talk to me Goose." Ett mantra som sedan följde med hela vägen till uppföljaren 36 år senare. 

(09) Attacken mot templet / Ran (1985)
Visst, det finns snudd på oändligt många scener i filmhistorien där en attack mot en specifik byggnad står i fokus. Det är ett effektivt grepp som har används på allt från medeltida slott till moderna skyskrapor men det finns ändå en attack som står ut från mängden. Nämligen den i Akira Kurosawas Ran. Regissörens sista stora epos var en samurajversion av Shakespeares King Lear och det var hans mest vågade och ambitiösa projekt genom karriären och ingenting beskriver det bättre än attacken mot det så kallade tredje templet. En lika episk som grym scen som gör det uppenbart att man som åskådare bevittnar en förödelse i kolossal skala, fylld med magstarka bilder och en briljant användning av färg. Det är en scen som är lika vacker som den är destruktiv. Attacken mot det tredje templet är en storslagen händelse i modern filmhistoria, som lyckas vara både kaotisk och skrämmande samtidigt som den är visuellt fantastisk och hisnande. 

(08) Piska vs Pistol / Indiana Jones: Jakten på den försvunna skatten (1981)
I händerna på Harrison Ford blev Dr. Henry Walton "Indiana" Jones, junior en karaktär större än filmerna han medverkade i och inget hinder tycktes honom övermäktigt. Vare sig det handlar om arga infödingar, korpulenta nazister eller biffiga muskelmän. Så när han i Jakten på den försvunna skatten finner sig öga mot öga med en vilt svingande svärdsman i mitten av Kairo är förväntningarna på topp. En rafflande duell mellan denna tydligt väldigt skickliga herre och Indiana med sin piska. Varje tolvåring bokstavligen studsade upp och ner i sin biostol av exalterad lycka av våldsamheterna som väntar. Men istället drar den kära doktorn iskallt sin revolver och sänker svärdmannen med ett välriktat skott och en trött grimas. Ett ögonblick av ren och skär briljans men som också har en kul förklaring till sig. Grundtanken var enligt producenterna att scenen skulle vara betydligt längre med en utdragen strid mellan de två kombattanterna. Men Ford som vid tillfället plågades av dysenteri kunde bara förmå sig att filma tio minuter åt gången, något som efter en diskussion med Spielberg ledde fram till "piskan mot pickadollen" som vi alla idag älskar.

(07) E.T. på cykel / E.T. (1982)
Det är svårt att definiera termen "Spielbergsk magi" med bara ord: det måste snarare upplevas på vita duken för att förstå den sanna innebörden av Steven Spielbergs sätt att väcka känslor med rörliga bilder. Den älskade filmregissörens hisnande berättarteknik hade dock inte varit samma sak utan John Williams hänförande musikomposition och dett är i synnerhet fallet med familjeklassikern E.T. Historien om den snälla utomjordingen som bara ville åka hem igen blev en hjärtknipande berättelse vi alltid kommer att minnas just på grund av radarparet Spielberg & Williams och den kanske mest magiska scenen i hela filmen är den som till slut blev den officiella loggan för Spielbergs produktionsbolag Amblin Entertainment. När Elliot plötsligt flyger i sin cykel med hjälp av E.T:s telekinesi (översättning: kärlekens kraft) i både skogsscenen och sekvensen där pojkarna undflyr myndigheterna är ren och skär filmmagi. Williams fångar en barndom, en äventyrsanda, en uppväxt, en förundran som få filmmusiker når upp till och Spielbergs visuella skicklighet gör cykelscenerna till svunna drömmar. 

(06) Här kommer Johnny! / The Shining (1980)
Åttiotalet var ett decennium proppfullt av distinkta filmögonblick som kommit att bli en del av den allmänna zeitgeisten och få är så omedelbart igenkännliga som Jack Nicholsons arga nuna pressades genom en springa i dörren till orden vi alla känner så väl. I filmens sammanhang är scenen självfallet väldigt otäck och stackars Shelley Duvall på andra sidan ser genuint vettskrämd ut av Jacks nästan totalt lössläppta agerande. Ögonblicket är ingen slump även om valet av dialog var det (en referens till Johnny Carson som Nicholson tänkte ihop där och då). Nej intensiteten är genuin frustration inte bara från skådespelarens förberedande arbete precis innan inspelning utan också på grund av den ständigt lika excentriska regissören. Stanley Kubrick skall enligt rykte nämligen bara ha tillåtet Nicholson att äta ostmackor i flera dagar innan, specifikt för han visste detta var något han avskydde. Något som bara skänker ännu mer underbar textur till scenen i all dess skrämmande absurditet. 

Den avslutande delen av denna lista dyker upp imorgon. Missa inte det!