Söta ninjor och svordomar

Solen skiner över Malmö och jag beklagar mitt idiotiska beslut att sätta på mig en jacka då jag träffar upp med Mr Madsen på Möllenvångstorget. Den vackra vädret verkar ha lockat fram halva stadens befolkning, så planen att hitta en uteservering går snabbt i stöpet. Istället sätter vi oss hemma på Madsens gård, njuter av solskenet och snackar Little Gamers - den nätserie han och Christian Fundin startade för över sex år sedan.

Om vi börjar från början, hur kom Little Gamers till?

Det började efter gymnasiet, då Christan jobbade för sin farsa och läste en massa nätserier. Som det brukar vara när man jobbar med någon form av grafisk design så tänkte han att "det här kan jag göra bättre". Det har alltid varit vår mentalitet, i vad vi än har gjort. Vi har haft många projekt, till exempel musik, och alltid tänkt så.

Till en början gjorde han allt, sen flyttade han till Japan i tre månader och då tog jag över alltihop. När han kom tillbaka samarbetade vi i ett år, jag skrev och han ritade. Efter det drog han sig tillbaka och jag tog över helt.

Vi hade fördelen av att vi var så tidiga. I en av våra första strippar så hade vi med Gabe och Tycho från Penny Arcade och de länkade till oss, så där fick vi ungefär 1000 läsare gratis. Efter 3 - 4 månader blev vi erbjudna att publiceras på en stor amerikansk spelsida, där vi hade fler läsare än vad vi har nu. Flera nätserier började på den sidan och vi har fortfarande ett arkiv kvar där.

Hur många läsare har ni egentligen?

Vi har ungefär 25 000 unika besökare per dag och vi ökar väl med 5000 läsare per år.

För ett par år sedan gick Scott Kurtz, skaparen av PvP Online, ut och sa att nystartade nätserier inte hade en aning om vad de gav sig in i, hur mycket jobb det var och hur dyrt det kunde bli om de blev populära. Penny Arcade-gänget reagerade rätt dåligt på det...

Till skillnad från Christian hade jag aldrig läst speciellt mycket nätserier, men jag minns att jag dissade Scott utan att egentligen veta vad det handlade om. Men Scott Kurtz har en historia av att prata innan han tänker och går ofta tillbaka och ändrar vad han har sagt i efterhand.

Vi har aldrig märkt av att det skulle vara så. Vi har aldrig betalat för vår hosting. Vi gick minus när vi gav ut den första boken, men annars satsar vi alltid på att gå plus minus noll. Vi gav ju ut boken helt själva och var tvungna att starta ett handelsbolag för att kunna göra det. Vi hade kunnat använda oss av print-on-demand, men vi är grafiker, vi är anala och vill göra allt själva från början till slut.

Så du menar att det var mer eller mindre ren propaganda från Scotts sida?

Ja. Han pissade helt enkelt ut sitt revir. Han var först, han ville säga "det är så här det går till". Om jag minns rätt så var det här kring IT-boomen så vad han sa var egentligen sant. Ingen nätserie kunde leva på annonsintäkter från banners och så. Men det är hans leverbröd, så jag förstår honom på ett sätt.

En avslappnad, men för dagen sjuk, Mr Madsen - eller Pontus Madsen, som han egentligen heter.

Hur är stämningen i nätserie-branschen egentligen?

Det var mer sammanhörighet tidigare, det senaste två åren har det poppat upp så många nya serier att det inte går att ha koll på alla längre. Folket på toppen gillar inte varandra. Ingen gillar Scott Kurtz. Tim Buckley (Crtl+Alt+Del) har egentligen ingenting mot de andra, han bara håller sig undan eftersom ingen av dem pratar med honom.

Penny Arcade gillar inte oss längre. Gabe har ett seriöst problem med oss, men ingen vet egentligen varför. På Comic Con förra året frågade jag honom om en gästserie, eftersom man ändå var där kunde man lika gärna fråga. Han sa ja och bad mig att komma tillbaka en timme senare. När jag gick tillbaka till honom satt han och läste en White Ninja-bok och när jag frågade efter serien sa han att jag skulle komma tillbaka om en stund, att han satt och gjorde research. "Vi är inte från White Ninja", förklarade jag. "Vi är från Little Gamers". Då slängde han ifrån sig boken och skrek "I don't give a fuck about Little Gamers". Tycho fick gå in och fixa åt oss.

I år kommer vi att sitta brevid dem på Comic Con. Det ska bli intressant.

Men ni har verkligen ingen aning om varför han inte gillar er?

Det kan ha med att göra att deras karaktärer är med i boken, eftersom de var med i de tidiga stripparna. Han kanske tror att vi försöker uttnyttja dem. Jag vet inte.

Men ni har ju med karaktärer från Mega Tokyo i de tidiga stripparna också. Är Fred Gallagher också sur över det?

Fred är underbar, han är skittrevlig. Han drar alltid sjukt mycket folk på konvent, han kan dra 3000 personer till sina diskussionspaneler. Det är synd att Mega Tokyo knappt uppdateras nuförtiden. Jag läste dem mer förr, innan de började bli mer handlingsbaserade. Då tappade jag intresset.

Vi introducerade honom på Otakon en gång, inför någon diskussionspanel, och spenderade en lång stund med att snacka skit om Mega Tokyo. Men Fred brydde sig inte, han har mycket humor och självdistans.

Flera av de personer vi har nämnt lever faktiskt på sina nätserier. Är det något ni är intresserade av att satsa på?

Nej. Så fort det blir som ett jobb blir det tråkigt. Vi har båda två heltidsjobb redan. När du inte längre kan välja att inte uppdatera så är det inte kul längre. Som nu på Sveriges nationaldag. Då kan jag säga "nej, det blir ingen serie idag, det är en svensk helgdag" utan att känna någon som helst press. Det är skönt.

Sen hade det inte fungerat i Sverige heller, så mycket skatter och skit här. Vi försöker dock sälja serien nu, lyckas vi med det så börjar vi med något nytt. Vi snackar exempelvis med National Lampoon, förlaget som gav ut Mad, om att kanske släppa våra böcker genom dem.

Vi har ju en tradition av att släppa en bok varje december, men det kommer antagligen inte hända i år. Tidigare år har det inte varit några problem, men eftersom vi numera gör serien i färg så har vi inte råd. Det känns lite tråkigt, men vad ska man göra?

Så hur länge har ni planerat att hålla på?

Ungefär ett år till, max. Man ska lägga av när man ligger på topp. Det sorgliga med det är att en stor del av ens kontaktnät bryts, vi har ju trots allt hållt på med det här i över sex år. Antingen så säljer vi serien, eller så lägger vi ner den.

Fast det hade varit sorgligt att tappa kontakten med alla kompisarna, alla de man har lärt känna genom konvent och som man träffar när man är ute och reser. När jag tänker på det på det viset så kanske jag inte ska lägga ner trots allt...

Appropå resor, ni har flera gånger kört insamlingar på er hemsida för att få ihop pengar för att kunna åka till olika konvent och så - något som verkar ha gått bra för er. Hur mycket folk är det som donerar pengar egentligen?

Det var fler förr. Nu är vi så stora att de flesta verkar tycka att vi ska kunna klara av sånt själva. Fast beroende på hur man lägger upp det får man in olika mycket. Jag vet precis hur jag skulle kunna göra för att få in massor av pengar, men det vill jag inte göra. Vi vill att folk ska få ut något av det, som att de köper en t-shirt eller en bok av oss istället. Vi vill inte ha folks pengar på fel sätt.

Vi brukar få ihop ungefär hälften av vad vi vill ha. Senast gick det över förväntan, då en kille från USA som jobbade inom militären donerade 4000 dollar. Jag satt och kollade igenom gamla versioner av vår sida och hittade då en insamling där jag försökte få ihop 25 dollar, då mitt grafikkort hade gått sönder. Det har ändrats en del sedan dess.

Vad tycker ni om Penny Arcades spelprojekt, Penny Arcade Adventures: On the Rain-Slick Precipice of Darkness?

Nja. Varje gång man ser det ser det lite bättre bättre ut. Men så visar de upp en mellansekvens i 2D och då tänker man att hela spelet borde vara i 2D. Så länge det har kvar deras humor och stil så kan det faktiskt bli bra.

Vi har faktiskt en polare i Schweiz som håller på med ett Little Gamers-spel till Xbox Live Arcade. Ett svenskt spelföretag försöker få honom att flytta till Sverige så han kan jobba på det åt dem istället och få hjälp av dem. Det hade kunnat bli stort. Vår filosofi är oftast att om någon vill göra något med våra karaktärer så går det bra - så länge vi har kvar rättigheterna och det inte kostar oss några pengar.

Vi är faktiskt med i ett spel redan. En kompis jobbade på Sony tidigare och var med och gjorde The Getaway: Black Monday. I ett av de sista uppdragen, då man ska köra en bil ner i tunnelbanan så kan man gå in i ett rum där nere, ställa sig mot väggen och titta på en bokhylla där ett klistermärke med Little Gamers sitter.

Alla kan ge ut en serie numera. Det finns så många olika sätt att göra print-on-demand. Spel är nästa grej, det hade varit det ultimata. Efter det hade man väl kunnat lägga av, eller hur?

Vilka av nätserierna läser du själv?

Jag läser självklart Penny Arcade, det sitter i bakhuvudet och det kommer man aldrig ifrån. De flesta av de serier vi länkar till från vår sida är folk jag har träffat och tycker om, så de läser jag.

Annars har jag en stor förkärlek för White Ninja.

White Ninja? Jag har aldrig riktigt fallit för den. Jag förstår inte riktigt charmen.

White Ninja är som de där skämten man drog när man var liten. Du vet de där "två elefanter var ute och flög, den ena av dem störtade och då sa den andra elefanten att det inte gjorde något för hans farbror har en gul korvkiosk". Killarna bakom White Ninja spyr ur sig sådana skämt och jag älskar sådan humor. Och så är det en mentalt handikappad vit ninja. Det kan inte bli fel.

Jag läser ingenting som har mer än fyra rutor, jag orkar inte med det. Jag läste aldrig Stålmannen, Fantomen eller sådan skit. Det är för långt, då måste man tänka och då tröttnar jag.

Vad tycker du om svenska serier och finns det någon du läser?

Det skulle vara Rocky, då. Martin Kellerman är på väg att lanseras i USA nu, det kan bli riktigt stort. När han översattes till danska så gick tidningen omkring och hittade platser i Köpenhamn som kunde relateras till de platser Rocky hänger på i Stockholm - Café Opera, något sunktigt hak på Söder. Det är grymt smart. Hans serier påminner en del om våra, det handlar om samtal han har haft som han sen kryddar lite extra.

Kellermans status hade varit kul att ha, att bli upplockad av någon stor tidning som satsar på en. Då hade det blivit roadtrips i USA och Japan.

Sen gillade jag Svenska Serier när det gavs ut, jag gillade den grova humorn. Den var helt rätt för mig, den var bra.

På tal om grov humor, väldigt många nätserier är rätt grova - det är ofta mycket sex, svordomar och våld inblandat. Varför tror du att det har blivit så?

Ska man vara cynisk så säljer det. Det är sånt som är roligt så man tar det och överdriver det. Men samtidigt är det ju den kullen vi tilltalar, det är så man pratar. Ingen sitter ju över Ventrilio eller Teamspeak och är snälla.

Penny Arcade sa det bäst i en av sina serier, där de påstod att anonymitet och Internet gör folk till "douchebags". Så är det tyvärr. Men jag är Madsen, jag är den jag är. Jag har alltid kallat mig Madsen på nätet. Andra heter Pendragon1 och är "douchebags".

För att avsluta så undrar jag bara om du har några råd till våra läsare som är intresserade av att göra nätserier?

Om man vill satsa ordentligt så börja med att skaffa ett bra domännamn. Inte massa konstiga punkter eller kataloger, bara ett bra och enkelt namn som folk kommer ihåg. Sätt upp ett uppdateringsschema och följ det. Om folk ser att man inte har uppdaterat när man har sagt att man ska göra det så kommer de inte tillbaka. Om man inte är Mega Tokyo, det vill säga. Det är nog allt man bör tänka på.