(5) Prodeus
Prodeus var inget nytt under solen, men ibland måste man inte uppfinna hjulet på nytt för att klassa in på våra Årets Bästa-listor. Ovannämnda indiepspel lyckades nämligen fullkomligt knocka oss tidigare i år när det lämnade sitt Early Access-stadie, och med mycket inspiration från spel som Doom och Quake lyckades man göra ett fartfyllt actionäventyr som både flörtade med våra nostalgiska känslor och vårt ständiga ha-begär efter högoktanig spelglädje. För med sin pixliga filter-grafik och hårdskjutade hagelbrakare levererade utvecklaren Bounding Box Software ett av de mest röjiga upplevelserna för i år, och vi har än i dag, hela tre månader efter spelets release, svårt att sitta still när vi hör det pulserade soundtracket och ljudet av anstormande demoner. Titeln i fråga må slutligen som sagt inte ha varit det mest nyskapande äventyret vi upplevt, men ibland är det förrädiskt enkelt att nå framgång - något Produes demonstrerade med extra tydlighet.
(4) Vampire Survivors
Där fanns egentligen ingenting som på förhand skvallrade om att Vampire Survivors var något utöver det vanliga. Ett visuellt ointressant rollspel som mest påminde om ett kreation i flash från tidiga 2000-talet. Men det tog inte lång tid för de flesta av oss att inse att här fanns långt mycket mer under ytan än vad en första anblick gav nys om. Olidligt beroendeframkallande, utmanande och euforiskt tillfredsställande med fantastisk variation trots i sin simpla premiss. Ruset av dopamin som kommer från att öppna en av de många skattkistorna och se sin karaktär bli allt kraftfullare, låsa upp nya spännande kombinationer av vapen att decimera sina motståndare med. Och så klart alla spelets naggande goda hemligheter och upplåsningsbara karaktärer. Vampire Survivors gjorde det nästan omöjligt att släppa kontrollen och efter varje ny framgång eller nederlag kastade vi oss rakt in i nästa spelomgång med ohämmad hunger. Vi kunde helt enkelt inte få nog och Vampire Survivors var rakt igenom briljant i all sin enkelhet och en av årets absolut finaste indiespel.
(3) Rogue Legacy 2
Redan från start visade Rogue Legacy 2-utvecklarna att de tog för givet att du kände till genren och förstod vad du ska göra. Det var därmed inte särskilt förlåtande, och illustrerade tydligt hur indie-utvecklare ofta arbetar. Detta är kort sagt ett kärleksbrev till fansen. Rogue Legacy 2 var ett extremt välpolerat spel som snabbt blev en succé bland fans av genren, komplett med allt de älskar och de många egenheterna i roguelikes som hör subgenren till. Lägg till detta en superb utmaning, vild variationen, ny spelmekanik, informell stil och tight gameplay - och du förstår kanske vad det gör på vår lista.
(2) Tunic
Tunic känns initialt som ett Zelda med Souls-undertoner, men för varje timme som spelas går det längre och längre från dessa båda giganter och jag glömmer snabbt att det är ett indie-spel jag lirar medan jag bryr mig alltmer om den lilla räv som utgör protagonisten. Tunic lät oss bygga en upplevelse med egen identitet och som bröt den fjärde väggen för att ta oss ännu djupare in i den mystiska värld som byggts upp. Storyn var inte helt lätt att hänga med i, men var så komplex och smart att det med tydlighet visade varför indie-titlar är så viktiga och tillför något som fokusgruppsorienterade titlar med DLC aldrig kan erbjuda. Kort sagt ett av de bästa spelen vi avnjutit på mycket länge, inte bara under 2022.
ÅRETS BÄSTA INDIESPEL 2022:
(1) Cult of the Lamb
Hur vore det att starta en helt egen sekt och sedermera dyrkas av ett gäng undersåtar? Om vi ska utgå ifrån Cult of the Lamb så är det i alla fall förbaskat roligt. Det som på ytan ser så gulligt ut med sin tecknade stil och påminner lite om bland annat Cuphead är allt annat än det. Under den sockersöta ytan döljer sig ett brutalt spel som går ut på att starta en satanistisk sekt och det säger ju då sig självt vart det barkar, det kostar att ligga på topp och statusen som sektledare är inte helt självklar. Något som innebär att vi under spelets gång bland annat kan komma att tvingas offra en och annan uppkomling enbart för att statuera exempel, utöver då alla andra offer som slaktas ritualmässigt förstås. Det låter ju på förhand väldigt roligt och det är det verkligen också, Cult of the Lamb är en unik och riktigt skruvad indiepärla som inte liknar något annat och det är årets allra bästa indiespel, trots att konkurrensen i den här kategorin hårdnar för varje år som går.