(5) The Chant
En new wave-skräckis med starka rötter till 70-talets kultrullar vore ju inte komplett utan ett filmiskt synthsoundtrack och just musiken är en av spelets starkaste behållningar. Homeworld-kungen Paul Ruskay gjorde helt rätt i att använda John Carpenters elektroniska filmarkiv som inspirationskälla för att tonsätta den traumatiserade huvudpersonens märkliga resa, som här bar det mediokra gameplayet på sina musikaliska axlar. Meditativa drömtoner blandades med hedniska ritualtrummor för att fånga soundtrackets inre demoner. Musiken var som en alldeles egen karaktär och figurerade som en högtalare för karaktärens kaosartade känslovärld, oavsett om man tog sig an kosmisk kvantfysik och mumbo jumbo-monster eller tog en välbehövlig andningspaus vid en brasa. Där manuset haltade hjälpte Ruskays atmosfäriska keyboard-tangenter till att spänna storyns emotionella tråd och vi diggade denna tajta "ambience" så mycket att vi kunde bli irriterade av att avbryta våra mediterande skogspromenader av högljudda paddor och susande flugsvärmar.
(4) Cuphead: Delicious Last Course
Vi sittdansade under långdragna jobbmöten, steppdansade medan vi stod i kassaköer och svingade med armarna på tåget som om vi drämde på storbandstrummor. Med Cuphead: Delicious Last Courses utsökta soundtrack i våra öronsnäckor kunde hela vår tillvaro bli en enda stor jazzklubb, där kompositören Kristofer Maddigan återigen drog på sig big band-byxorna och fångade den svängiga ljudsfären från animationens storhets-era på ett käckt, pampigt och modernt vis. Precis som i originalspelet var det vilda ragtime-swinget halva nöjet med spelets passionerade hyllning till "rubber hose-"animationen och det är mycket möjligt att orkestern har överträffat sig själva även denna gång, för hela detta soundtrack bestod av enbart guldklimpar. Varje bossarena dränktes av vrålande trumpeter och dånande tromboner, vilket i våra öron inte var något annat än ett paradis som berusade oss med sin 30-talshyllning. Det var med andra ord inte bara den vackra animationen som distraherade oss under de idiotsvåra bossfighterna.
(3) Teenage Mutant Ninja Turtles: Shredder's Revenge
Detta var året då vi äntligen fick ett nytt Teenage Mutant Ninja Turtles spel som faktiskt inte bara kunde mäta sig med atmosfären och spelglädjen från 90-talets glansdagar, utan även faktiskt på många punkter överträffa dom. Ingenstans blev detta mer tydligen än med Tee Lopes fullkomligt briljanta soundtrack vars rika tempo och medryckande nostalgiska vibbar blandade friskt, både gammalt och nytt. Sprudlande, rappt och med en sällsam respekt till musiken i förlagorna som Shredder's Revenge byggde på så var det omöjligt att inte kapitulera av ren och skär lycka över denna musikaliska fullträff. Med otrolig glädje, sällsam energi och en respektingivande bredd fångade Lopes kompositioner i Shredder's Revenge allt vi älskade från Kazuhiko Uehara och Harumi Uekos arbete i Turtles in Time. För ett ögonblick kände vi oss återigen som åtta bast och att sitta still blev en omöjlighet, Shredder's Revenge var inte nostalgisk magi utan också ett av årets absolut bästa soundtracks.
(2) Elden Ring
Det finns få saker som kittlar så mycket i mellangården som när man träder igenom en av de dimmiga portarna och rakt in i en massiv bossfight. Musiken börjar omedelbart dåna, det vankas med all sannolikhet ordentligt med stryk och oftast är det vi själva som får ta emot den största delen av det, åtminstone till en början. Alla bossar har givetvis sitt eget episka soundtrack så som vi är vana vid när det gäller From Softwares spel och det är i vanlig ordning oerhört mäktigt och utan det bombastiska soundtracket i bakgrunden så hade dessa holmgångar helt klart varit lite mindre njutbara. De är verkligen mästare på att tonsätta sina spel och Elden Ring är definitivt inget undantag.
ÅRETS BÄSTA MUSIK 2022:
(1) God of War: Ragnarok
Sony Santa Monicas prisbelönta kompositör Bear McCreary står som årets främsta musikskapare sett till den underbara spelvärlden och hans soundtrack till det alldeles briljanta Ragnarok, var lika mycket svepande vacker midnattsvind som brutalt dubbelyxa-slag mot kraniet. Bombastiskt, finstämt, explosivt, nyanserat, varierat, balanserat, kraftfullt... Det går att stapla superlativ på varandra i dagar, här, utan att verkligen beskriva hur bra musiken i Kratos senaste äventyr var. Bäst gillar vi "Artreus Theme" som fångade karaktären som inget annat i musikväg under 2022 och på det sättet som fornnordiska toner blandas med gamla instrument och majestätiska orkestertoner, nyckelharpa och fiddlor - Gör oss en smula knäsvaga.