Min attraktion till mediet kan beskrivas som att få ta del av upplevelser som inte är möjliga i det jordliga livet. Jag har alltid gillat film, böcker, konst och annan kultur. Att göra hoppet till ett interaktivt sådant var därför inte så svår och mitt första möte började med ett Super Nintendo Entertainment System, även om konsolen inte var min egen. Jag spelade också väldigt tidigt på ett Nintendo Entertainment System. Min första egna plattform var i stället en PC och den förankrade min kärlek till formatet redan som 5-6-åring. Jag blev totalt uppslukad av strategi redan då. Däremot skulle jag eventuellt få en första konsol som var min (och ibland behövde delas med ett yngre syskon).
Konsolen och kontrollerna kom i många färger. Min var svart även om jag ville ha en skogsgrön.
I Sverige släpptes Nintendo 64 året efter sin japanska lansering. Den kom tidigt, 1997 men jag minns inte längre om jag fick konsolen samma år. Det jag minns från barndomen var att vi tjatade om att få en sådan. Jag gillade Nintendo och tyckte att titlarna såg roliga ut och jag tror att det var under julen 1997 eller början på 1998 som vi faktiskt fick själva konsolen. Jag minns att jag förmodligen var runt 6-7 år. Jag och min yngre bror hade lite olika spelsmak, där han föredrog spel som; Super Mario 64, Banjo-Kazooie, Wave Race 64, Zelda Ocarina of Time och Mario Golf. Jag föredrog; Smash Bros, Goldeneye, Starfox 64, Mario Tennis, Turok, Zelda: Majoras Mask, Mario Kart, Pokémon Stadium och Jetforce Gemini. Sedan fanns det såklart titlar vi båda körde mycket av som Diddy Kong Racing, Rogue Squadron, Blast Corps, 1080° Snowboarding, Perfect Dark och Donkey Kong 64.
F-Zero och Goldeneye var två favoriter. Jag gillade även de andra titlarna med James Bond på konsolen.
Några av titlarna hade vi inte själva utan lånade av vänner eller bytte till oss. Vi hade också en begagnat-handel i staden. Farbrorn som hade den har tyvärr gått bort nu men den försvann oavsett, på grund av nybyggen och dyrare hyror i byggnaden. Jag stod ofta där och tittade över butikshyllan eller vid väggen där det fanns begagnade titlar på kassetter och skivor till olika format. Vi bytte ofta ut våra hårt förvärvade digitala upplevelser mot andra begagnade för att utöka vår portfolio. Idag förstår jag såklart att det var en förlustaffär men vi hade inte råd att få nya titlar kontinuerligt. Att få byta in spel för andra var ett sätt att få nya upplevelser. På den tiden gick det fortfarande att byta till sig begagnade PC-spel även om de redan hade börjat få koder och flerspelarportionerna inte fungerade. Det var lite så jag fick tag på en av mina favoriter än idag nämligen Heroes of Might and Magic 3. Det kostade mig bara Blast Corps vill jag minnas vilket i efterhand var ett helt okej byte. Vi satt ofta flera stycken och körde den där skivan så pass att den blev oanvändbar. Något senare köpte jag såklart utgåvan med båda expansionerna.
Min bror skulle få ett Playstation 1 vilket gjorde att vår Nintendo 64 officiellt blev min. Han blev mycket mer intresserad i GTA och Rayman. Även mitt egna intresse skulle såklart skifta med tiden, men jag gillade konsolen. Jag spelade även de titlar som dök upp i slutet på livsscykeln Pokémon Stadium 2, Bomberman 64, Dr Mario 64 och Star Wars Episode I: Battle for Naboo. Trots bedrövliga handkontroller vars styrspak blev slak ganska fort så tog det mig till slutet av cykeln innan jag fattade att de sålde separata spakar. Vi kom förmodligen upp i 5-7 handkontroller och lite av det berodde på att vi gillade att köra samarbetslägen eller mot varandra i samma soffa. Men tre handkontroller krävde att du var väl inövad i styrandets konst. Goldeneye, Mario Party, Smash Bros, Mario Kart och många andra var givna. Det var en bra konsol och en trivsam sådan trots många brister. Ta bara Rumble Pack för att få vibrationer, eller det där röda minneskortet du behövde stoppa i konsolen för att Donkey Kong skulle fungera. Det var såklart inte det enda. Det fanns fler titlar du tvungen att köpa till denna sak till konsolen för att det skulle fungera.
Super Smash Bros började sin saga här och jag älskade denna titel. Jag gillade att kasta Pokémon-bollar. Min favoritkaraktär då som idag är Samus. Synd att Nintendo 64 aldrig fick ett Metroidäventyr.
Estetiskt gillade jag också konsolen. Den bjöd på fina former och ett ikoniskt utseende. Det fanns väldigt lite att klaga på. Tack vare att jag gillade Nintendo-konsolerna skulle jag även lyckas få en sprillans ny och fin Gamecube. Den önskan blev verklighet när vi var ute på en resa till Kanarieöarna. Jag hittade nyligen kvittot på det köpet i en gammal låda från barndomen, vilket var spännande. Jag blev minst sagt överraskad att något sådant inte var bortslängt. Indirekt har jag följt Nintendos konsoler sen barndomen. NES och SNES var båda tidiga upplevelser även om ingen av konsolerna var mina. Några av de första titlarna jag fick testa var Super Metroid och Ice Climbers. Sedan blev det en kortare paus där i slutet på Gamecube-cykeln med Playstation 2. Efter följde så Xbox med titlar som Halo Combat Evolved och senare The Elder Scrolls Oblivion till Xbox 360. Till slut hittade jag tillbaka till Nintendo i mer modern tid med Wii U och Switch. Jag har såklart även ägt en Wii, även om det var ett bottennapp konsolmässigt (minus Mario Galaxy 1,2 och ett par andra titlar). Även min bror köpte på sig en Switch nyligen. Under julledigheten hade vi sågs pratade vi om de gamla Nintendo 64-spelen när vi provade alla nya itterationer.
Expansionspaketet var en märkligt men nödvändig lösning om du ville spela Donkey Kong. Min Nintendo karriär fortsatte redan 2002 då vi köpte en Gamecube.
Man kan gott säga att Nintendo följt med mig sen barndomen in i mitt vuxna liv. Det ångrar jag verkligen inte då deras plattformar gett mig mängder med fantastiska upplevelser genom åren. Jag kan sörja bristen på ett F-Zero i modern tid. Däremot är många av de serier jag växte upp med fortfarande starka i modern tid. Jag har svårt att se att jag inte fortfarande spelar när jag sitter på pensionatet i framtiden. Tänk vad roligt vår generation skulle kunna ha med innovativa nya kontrollösningar (kompensering för ålder) och spelande, istället för att sitta och stirra på en vägg som många äldre gör. Vi kanske inte kommer att "gejma" Call of Duty efter kvällsteet men det finns säkert fantastiska grejer vi kan hålla på med som fungerar i den åldern. Min första konsol var egentligen bara en fortsättning på det intresse för hobbyn jag har och min kärlek för Nintendo, som jag uppskattat sedan barnsben.
Starfox 64 var en klassiker. Jag gillade även det underskattade Jet Force Gemini som jag minns än idag. Lite som ett barnvänligt Starship Troopers.