Wonder Boy (Master System, 1986)
Jag ägde ett Colecovision med spelen Looper och Frenzy. Min granne ägde en Magnavox Oddyssey med Pong och det var alltså det fräckaste jag sett i grafikväg fram till den dagen då jag hemma hos en klasskompis fick kika på Wonder Boy till Sega Master System och jag minns hur äckligt imponerad jag var. Det kändes som att kika rätt in i en förlovad värld, en tecknad film som man själv kontrollerade och jakten på en egen Master System började där och då. Wonder Boy var för egen del världens snyggaste spel under flera år och framförallt snyggare än både Super Mario Bros, Super Mario Bros 2 samt Metroid till rivalen Nintendos första spelmaskin.
Street Fighter II (Arkad, 1991)
Jag var 13 år gammal, led av solutslag under en katastrofkantrad chartersemester till Turkiet med familjen och i ett försök att fly solen klev jag ned i en källare som var stadens största arkadhall. Marmaris 1991 och Street Fighter II. Det stod där, mitt i arkadhallen, med hoper av turister samt lokalbor som flockades runt kabinettet och för mig kändes det som om jag precis hittat en port rätt in i framtiden. Färgerna, detaljerna, animationerna, bakgrunderna... Jag stod som förstenad i en halvtimme och bara gapade åt hur fantastiskt snyggt Capcoms bejublade tvåa verkligen var.
Donkey Kong Country (SNES, 1994)
Digitaliserad grafik var i början av 90-talet det enklaste sättet att skapa spel som slog hela världen med häpnad och det snyggaste som gick att leta fram 1994 stavades Donkey Kong Country signerat brittiska spelhuset Rareware. Idag ser det hemskt ut, som blött hårdbröd, men då... Då! var det häpnadsväckande läckert.
Quake (PC, 1996)
Jag kommer aldrig att glömma första gången jag fick se Quake hemma hos klasskompisen Magnus. Det var så mörkt, ultrasnabbt, blodigt våldsamt och ursnyggt att jag direkt började fundera på hur jag skulle kunna skrapa ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa min egen speldator. Id Software hade såklart inoverat med trendsättande grafik med tidigare spel såsom Wolfenstein 3D samt Doom men det var med Quake som de på riktigt blev mina husgudar sett till grafisk briljans. Detsamma gällde även Quake II med 3D-accelerator samt Quake III Arena som både två var minst lika sanslöst snygga, för sin tid.
Super Mario 64 (Nintendo 64, 1997)
Efter ett par år tillsammans med Playstation och en rad riktigt snygga spel var det dags för Nintendo att kliva in i en ny generation med en ny konsol och spelet som fick oss alla att kapitulera och betala dyra pengar för en N64 stavades Super Mario. Öppna spelvärldar dränkta i ursnygga figurer, färger och effekter gjorde att jag under mina första dagar tillsammans med Super Mario 64 mest satt och flämtade. Ocarina of Time samt Pilotwings 64 var två andra N64-spel som tillsammans med Wave Race 64 också imponerande något otroligt på mig, rent grafiskt.
Gran Turismo (Playstation, 1997)
Polyphony Digitals bejublade racingepos innehöll repriser som för sin tid kändes overkliga. Det kändes som fotorealism, haha, och jag minns väldigt väl att Gran Turismo under hösten 1997 var världens snyggaste spel.
Sonic Adventure (Dreamcast, 1998)
Sega Dreamcast var före sin tid på flera sätt än ett och den konsolen ritade upp grafik som skåpade ut all konkurrens under våren 1998. Virtua Fighter 3 var otroligt läckert. Soul Calibur var sanslöst snyggt och Metropolis Street Racer imponerande på mig så in i bomben. Ändå var det Sonic Adventure som snabbt blev spelet som jag nyttjade för att demonstrera vad min Dreamcast klarade av, varje gång jag hade främmande av diverse kompisar. Sekvensen då Segas laserblå långdistanslöpare blev jagad av en rabiat späckhuggare som hoppade genom bryggan som man sprang på, står sig som något av det snyggaste jag sett - för sin tid.
Halo (Xbox, 2001)
Bungies problemkantrade actionklassiker genomgick en rad olika versioner och varianter innan det tills lut stöptes om till ett förstapersonsskjutare till Microsofts debutkonsol och dagen då det släpptes var det världens snyggaste spel utan egentlig konkurrens. Jonas Mäki var först i länet med USA-importerad Xbox eftersom hans kompis befann sig i New York på releasedagen (och reste hem dagen därpå) och jag minns hur jag bilade hem till redaktör Mäki i samma sekund som han ringde och meddelade att han var på vägt att packa upp sin Xbox. Resten är... Historia. Halo var makalöst läckert och jag minns hur gräsligt imponerad jag var av sekvensen då Master Chief först landar på ringplaneten och tar sina första steg på denna förlovade spelvärld.
Crysis (PC, 2007)
Inget spel genom tiderna är mer känt för sin grafik än Crysis. Inget. Någonsin. "Can it run Crysis" är såhär 16 år senare fortfarande ett vedertaget speluttryck och jag kommer aldrig att glömma när jag 2006 besökte studion för att klämma lite på en förhandsversion av Cryteks underbara sandlåda. Jag minns vegetationen, vattnet, solen, storleken, omfånget och detaljerna. Jag minns hur jag bara gick runt på stranden och stirrade på saker i ett spel som var flera, flera år före sin tid.
Killzone 2 (Playstation 3, 2009)
2005, Los Angeles - E3-mässan. Sony visade upp Killzone 2 till kommande Playstation 3 med en förinspelad "gameplay"-trailer som fick oss alla att kippa efter andan. Det var... Hysteriskt, overkligt snyggt. Vilket också visade sig stämma. Det var nämligen inte verkligt, det var en filmsnutt gjord i 3D-programmet Maya och något som fick fans och kritiker att halshugga Sony för deras ohederliga sätt. Fyra år senare släpptes Killzone 2 och till skillnad från vad vi alla trodde var spelet nästan ännu snyggare än den direkt groteskt läckra filmsnutten från E3 och Guerrilla Games gjorde saker rent grafiskt, då, som ingen annan pysslade med. Det fanns post processing-filter och skärpedjupspill i det här spelet som sedan dess har blivit standard och det var så mörkt, köttigt, blodigt och polerat att det verkligen kändes som ett stort kliv framåt för spelgrafik.
God of War (Playstation 4, 2018)
Fem år gammalt, är det. Idag. Släppt till en spelkonsol som idag är närmare tio (!) år gammal och därmed anrik. En klenod. Trots detta är God of War (2018) fortfarande ursnyggt vilket säger allt som man behöver veta här. Jag minns hur gräsligt imponerad jag var av Santa Monica Studios arbete med rendering, ljus, skuggor, modeller, texturer och animationer.
Microsoft Flight Simulator (PC, 2020)
De senaste tio årens mest nyskapande spel rent tekniskt som imponerat som allra mest på mig rent grafiskt, stavas Flight Simulator 2020. Tack vare Microsoft-molnet Azure samt en nyskapande typ av användning av satellit-mappad 3D-info signerat Bing Maps kunde franska Asobo mappa hela jordklotet i ett spel som stundtals var och är så snyggt att man baxnar.