Hur länge kan man leva på att bara vara snäll, trevlig, positiv och glad? Länge. Alla har vi en person i livet (eller "har haft") som bara åker med, på livets spårvagn. Han/Hon gör inte särskilt mycket, tycker inte särskilt mycket och åstadkommer inte särskilt mycket egentligen men det märks inte då han/hon är kroniskt trevlig, lågmäld, ödmjuk och positiv. Alla gillar den där personen vars kapacitet aldrig ifrågasätts eller ställs på prov på grund av eller kanske tack vare hans eller hennes personlighetsdrag.
Utstuderat, vältränad social kameleont eller bara naturligt skicklig på att navigera sig fram genom ett ofta snårigt socialt klimat? Svårt att säga men jag vet i alla fall att jag haft personer av den här typen i mitt liv, särskilt en. Han var alltid glad. Supertrevlig. Superpositiv. Uppmuntrande, lågmäld, lugn, metodisk. Alla gillade honom, åtminstone inledningsvis. Det var först flera år in i kompisrelationen som jag med flera i vår umgängeskrets började ifrågasätta det faktum att han aldrig drog sitt strå till stacken. Aldrig betalade igen lånade pengar, aldrig bjöd tillbaka, alltid åkte snålskjuts på oss andra och aldrig någonsin levde upp till vare sig sina egna ord eller de krav som på sikt ställdes på honom.
Kampanjen i Infinite var kanon och spelarna såg fram emot självklart som skulle expandera ringvärlden med en ökendel, en snöbana samt ett stadsområde lovande såklart gott, men släpptes aldrig. Multiplayeraspekten är idag dessutom stendöd. Snacka om misskött spelserie och misskött projekt.
Det blev ganska snabbt ganska ohållbart det där och hur trist det än är att skriva om, så gick vi skilda vägar där. För ett antal år sedan. Det kan man naturligtvis tycka vad man vill om men om det är såklart incidenter som dessa som gör att man drar lärdom, utvecklas och bygger ut förmågan att se bortom saker som sägs och ta fasta på saker som görs, för att kunna gå vidare. Och när jag tittar på hur Xbox-chefen Phil Spencer idag framstår i media, hur han omskrivs, beskrivs, vad spelarna tycker om hans personlighet, ledarstil och uttalanden - Ser jag mängder av likheter med min före detta kompis.
Han är en riktig genuin mysgubbe den där Phil. Spelvärldens helt klart mest gemytliga "good guy". En helt vanlig spelnörd i för stora tröjor som representerar oss gamers på helt rätt sätt när det kommer till hans personlighet. Han är lugn, ödmjuk, lågmäld, trevlig, glad och optimistisk på ett sätt som gör det helt omöjligt att tycka illa om honom. Varje gång Phil intervjuas eller sitter bakom sitt skrivbord hemma hos Microsoft och pratar om Xbox framtid, känns det för egen del som om jag ringt upp en gammal vän för att prata om kommande spel. Den förmågan är såklart inget att fnysa åt. Det är en för de mest inbitna av fans en förhållandevis viktig aspekt av Xbox frammarsch idag men i samma andetag är det också svårt att inte hamna i intern konflikt över huruvida Phil Spencer verkligen är rätt man för jobbet.
Rares onlineparty Sea of Thieves har en helt del spelare än idag men samtidigt känns det för egen del bara märkligt att talangerna bakom Banjo-Kazooie, Golden Eye 007 samt Perfect Dark inte jobbar på större projekt, bättre titlar.
Microsoft äger idag stora delar av spelvärlden. De äger såklart 343 Industries som står bakom de senaste 15 årens Halo-titlar. De äger Bethesda som i sin tur äger Id Software vilket därmed gör att Xbox kontrollerar allt från Elder Scrolls till Fallout, Doom, Quake samt Wolfenstein. I denna deal ingick såklart även Arkane Studios och alla deras titlar inklusive spelserier som Thief, Dishonored, Prey, Might and Magic, Dark Messiah samt allt där i mellan. Tango Gameworks och Resident Evil-pappans älskade spelserie The Evil Within ingår också, här. Microsoft Xbox äger även exempelvis Rare (Perfect Dark, Banjo Kazooie, Sea of Thieves), Double Fine (Brütal Legend, Psychonauts), Inxile (Wasteland), Machine Games (Wolfenstein, Indiana Jones), Mojang (Minecraft), Ninja Theory (Devil May Cry, Hellblade), Obsidian (Fallout: New Vegas, The Outer Worlds, Pentiment), Turn 10 Studios (Forza Motorsport), Playground Games (Fable, Forza Horizon), The Coalition (Gears of War), The Initiative (Perfect Dark), Undead Labs (Stafe of Decay) och Worlds Edge (Age of Empires).
Inom kort kommer affären där Microsoft betalar cirka 700 miljarder kronor (!) för hela Activision Blizzard vara klappad och klar, också. Vilket i sin tur innebär att Xbox kommer att äga spelserier som Call of Duty, World of Warcraft, Diablo, Starcraft, Crash Bandicoot, True Crime, Warcraft, Overwatch, Tony Hawk's Pro Skater, Spyro the Dragon, Skylanders, Hearthstone, Candy Crush, Gun, Pitfall, Tenchu, Guitar Hero, Hexen och många, många fler. Att kalla Microsofts utvecklarportfölj för spelvärldens största och överlägset mäktigaste vore en direkt underdrift. De är en maktfaktor utan dess like och har med sina uppköp gett sig själv ett sanslöst starkt övertag mot närmaste konkurrenten Sony. Problemet är bara att de inte släpper några spel och när spelen väl (till slut) rullas ut, är de inte sällan besvikelser.
Sex år har (snart) gått sen Forza Motorsport 7 och även om åttan är på gång lär det inte släppas i år.
Halo Infinite är ett gott exempel. Efter över sex års utveckling signerat över 700 personer och med en totalbudget på närmare 2,5 miljarder kronor skulle det bli spelseriens stora återkomst. Efter en tolv månader lång försening och efter att Phil Spencer lyft in Bungie-veteranen Joe Staten för att "styra upp" utvecklingen släpptes det med en multiplayerportion som på förhand beskrevs som "live service" och fansen lovades guld och gröna skogar. Äntligen skulle Halo tävla med multiplayer-giganter såsom Call of Duty samt Fortnite. Men inga av de löftena infriades. Matchmakingen fungerar dåligt som bäst. Antalet nya banor och vapen sedan releasen har varit lågt, Forge-portionen tillkom alldeles för sent och 343 Industries missade helt Battle Royale-tåget som många Halo-spelare menar skulle passa perfekt i Bungies rymdvärld. Det var i stort sett ett live service-spel utan live service-aspekter, vilket nu lett till att spelarbasen flytt Halo som ofta dödförklarats under det senaste halvåret. Sorgligt nog.
Gears of War är ännu en älskad, kultklassisk Xbox-spelserie som misskötts.
Oktober 2011, då släpptes The Elder Scrolls V: Skyrim och under de senaste tolv åren (!) har vi inte hört så mycket som ett pip från den spelserien medan Starfield, som teamet jobbat med under sju av de åren, ser mer och mer ut som en generisk No Man's Sky-kopia utan själ eller personlighet. Gears of War V släpptes för fyra år sen och inget nytt från den spelserien har visats sedan dess vilket även gäller exempelvis Perfect Dark, som förvisso är på gång men av insiders beskrivs utvecklingen som problemkantrad och med tanke på att Microsoft ägt licensen sedan 2002 och fortfarande inte fått ut mer än ett nytt spel i den älskade serien, känns det som att det nya spelet kommer att få det tufft att hitta igen de gamla fansen.
Forza Motorsport 7 släpptes för vad som snart är sex år sen och även om åttan äntligen är på gång saknas premiärdatum och utvecklarna har enbart tjatat om grafik såhär långt, vilket är det absolut sista som simracingfansen vill prata om på förhand. Och såhär fortsätter det, i en evinnerlighet, när det gäller Microsofts oförmåga att klämma ur sig spel, hur många spelmakare de än köper upp. 2006 köpte man upp Fable-studion Lionhead. 17 år sedan. Fable III släpptes för 13 år sen och sen dess har det varit helt tyst, tomt, dött. Kommer vi att få spela Fable IV i höst? Absolut inte. Kommer vi att spela det hösten 2024? Mest troligt ej. Har vi ett nytt Fallout runt kröken? Ett nytt Quake? Ett nytt Dishonored eller ett Battle Royale-Halo som kan tävla med Warzone samt Fortnite? Nej, tyvärr.
Med Perfect Dark hade Microsoft ledigt kunna släppa ett spel var 24:e månad för att hålla en omtyckt spellicens vid liv. Precis som i fallet Fable har man dock istället låtit den dö ut, i stort sett helt.
Microsoft och dess Xbox-division äger idag större delar av spelindustrin. De äger mängder. Många, många tusen spelutvecklare arbetar för deras räkning och många miljarder går ut till att betala löner, licenser och lokalhyror. Detta medan spelen aldrig kommer och när de väl kommer lanseras de i ett skick som gör att spelarna numer tvivlar på Microsofts kapacitet samt kompetens. Att flera av dessa utvecklare missköts och styrs av människor som inte har förmågan att leda större team till att verkligen slutföra sina miljardprojekt i tid och enligt den kvalitetsstandard som vi idag räknar med - begriper vi allihopa. Det är verkligen hög tid för Microsoft att ta tag i detta lång gångna bekymmer nu och som första åtgärd ersätta spelvärldens trevligaste mysgubbe. För hur gemytlig och ödmjuk han är Phil, är han bevisligen inte rätt person för att styra detta idag gigantiska skepp. Det går liksom inte längre att ha alla pengar i världen, alla utvecklare som i princip existerar och sen i slutändan inte få ur sig ett enda vettigt spel.