Lite ledig lördag. Tåvickning med utsikt över verandagolvets alla spetor och skruvskallar. I fjol vid den här tiden var det slimepool där ute efter övermåttan fallfrukt från grannens oansade plommonträd. - Ta ner skiten med motorsågen och släng in det på gräsmattan så han lär sig, föreslog kamrat P. Men så kom lössen och tog hand om årets skörd och kanske lika bra var det.
Förbi i knähöjd åker en treåring magledes på skateboard. Destination kylskåpet... ! Henry är vårt slutgiltiga bidrag till mänskligheten. Ibland hes men alltid hög röst och den används oavbrutet. Den senast identifierade berättartekniken innefattar även ett sätt att bete sig - som Alma i F.E.A.R. Det tycker ingen förälder om. Det började för någon vecka sedan med att Ildus var död. Detta sagt på ett mycket prövande och olustigt sätt. Ildus är annars en av hans äldsta och mest sympatiska fantasigubbar som han pratar om med stor värme. Åldern varierar mellan ett och tre, han går i skolan söndag som måndag och brukar klättra upp på månen med en lång stege. Ni vet, gullig unge-fantasikompis. A likeably guy. Nu död.
- Men herregud (låtsad förtvivlan från min sida) hur har det gått till? Har han ramlat av gungan? Har han cyklat omkull?
- Jag slog han med en hammare... Kaffe i vrångstrupen, eeeh va? Jo, han hade i sin tur varit dum med Mamosh, den andra i den dynamiska duon Mamosh/Ildus och efter ett spontanskratt från min sida så lämnade denna ögonblicksskildring ändå en lätt beska. Skipa rättvisa med hammare? Det är ingenting jag har lärt ut. På senare tid har även en tredje och fjärde person börjat göra sig gällande i historierna. En av dem har så konstigt namn att jag inte kan stava till det - jötschin.... nåt i den stilen - och den fjärde heter Bakkun. När jag berättade det för en arbetskamrat blev hon alldeles blek och frågade varför han tar alla namnen från Gamla Testamentet.
En annan dag, på bussen, kom tre afrikanska invandrare in och satte sig i sätena bredvid. Ni tänker nu som jag tänkte då, det här är tillfällen då man från en sekund kan gå från att vara en respekterad medborgare till utpekad ledare för Tenhults Ku Klux Klan. Säg inget dumt nu, du olyckliga Borat-barn som förfinat konsten att droppa plumpa kommentarer till akademisk nivå. Men super-puh!, den här gången nöjde han sig med: Kommer ni från ett soligt väder? Och jo, det gjorde de ju. "Cultural Learnings of Afrika for Make Benefit Glorious Nation of Tenhult".
Också gillar han Spajdermäään. Vad han vill bli när han blir stor? Robot. Hoppet lever.
Avyttringen av spel- och seriesamlingarna på Tradera går som smort med bara några enstaka logiska kullerbyttor. Bäst som jag sålt fyra Interton-cartridges finner jag mig själv ha lagt bud på de tre första Fairchild-kassetterna. Luffarschack och lerduvor. Man är väl entusiast. Till nästa gång hoppas jag ha gett Ultron polskt könsdäng i Mavel: Ultimate Alliance med Månriddaren. Utförlig rapport kommer med starka inslag av nostalgi. Believe it.