Det är inte många som vet det, men det skulle nog inte heller förvåna många som kommer ihåg min gamla alias "Moviefreak": jag älskar filmmusik och lyssnar dagligen på filmalbum. Jag vet väldigt lite om vad som spelas på radio numera, men kan ägna hela dagar åt att jaga rätt på något obskyrt stycke filmmusik i något övergivet musikforum. En film måste tekniskt sett inte ha musik för att visa tittaren vad denne bör känna, men musiken lyfter också detta visuella medium till skyarna om man har stat rätt man eller kvinna för jobbet - och ofta kan det till och med rädda mediokra filmer från att glömmas bort helt och hållet. Filmmusik är livet, helt enkelt. Därför kommer här en kort redogörelse av mina fem favoritkompositörer som inte nödvändigtvis de bästa, men som ofta spelas upp i mitt hushåll...
(5) James Horner
Mitt tidigaste minne som jag hade som barn utspelade sig framför en tjock-TV, där jag lekte med en liten leksaksbil och hade Landet för Länge Sedan i bakgrunden. Jag minns inte om det var första gången jag såg filmen eller om detta bara var bakgrundsbrus med tiden, men jag minns att musiken fick mig att stanna upp. Musiken som spelades upp medan Lillefots sönderbitna moder lämnade jordelivet kommunicerade allt som jag behövde känna som framtida filmfanatiker, och det tog inte stopp där. Allt från We're Back! A Dinosaur's Story, Cocoon, Wrath of Khan till Avatar har varit instrumentala stycken filmmagi som har format denne filmälskares musiksmak och som fortsätter att vara att tonsätta vardagen. Det faktum att Horner inte längre är vid liv, och därmed inte fortsätta trollbinda cineaster, är bara sorgligt. Hans musik kommer däremot att förbli odödligt och kommer aldrig att kunna replikeras...
(4) Michael Giacchino
En av Hollywoods vassaste strån stavas Giacchino, som var något av J.J. Abrams trogna anhängare och som med puls och adrenalin har klättrat upp i denna topplista sedan TV-fenomenet Lost hemsökte oss. Giacchino visade tidigt att han inte kunde fånga essensen hos olika filmgenrer, som den äventyrliga blandningen av Johnny Quest och James Bond i The Incredibles, han kunde med sätta våra hjärtan i halsgropen lika mycket som han kunde få oss att storgrina i biofåtöljerna. Kompositören kännetecknas av sina intensiva spår och äventyrliga melodier, som ofta förstärker blockbusterfilmer som Star Trek och Jurassic World. Giacchinos fenomenala stråkar räddar också bortglömda floppar som John Carter och Lightyear, och så ska vi såklart inte heller glömma hur han också har förgyllt spel som Mercenaries med sin halsbrytande musikstil.
(3) Thomas Newman
Randy Newmans mindre kända kusin är ett emotionellt kraftpaket när det gäller att tonsätta filmdramatik. Jag fick först upp öronen för Newmans arbete i verk som American Beauty, Baudelaire-syskonen och Gröna Milen, där man snabbt kunde identifiera den där melankoliska stämningen hos kompositören och som 14 Oscarsnomineringar senare (men inte en enda Oscarsvinst) fortfarande . Det ligger något lika mytiskt som mystiskt över Thomas Newmans kompositioner, något som har agerat som balsam under allt från stressig tentaplugg till inspiration under manuskurser. Newmans toner inger en lika utomvärldslig som hemtam känsla av något bortglömt, något som inger en känsla av att komma hem igen, som att äta en bit Americana, någonting bitterljuvt. Newman står för en utsökt melankoli i filmvärlden och jag kan bara inte få nog av det...
(2) Yoko Kanno
Finns det något som denna formidabla kvinna inte kan? Jag upptäckte denna japanska stjärna under mina anime-utforskande tonår och blev förälskad i serier som Cowboy Bebop, vilket genomsyrade musikpaletten för mig i många år. Det är svårt att släppa hur nyanserad och egendomlig denna artist är i grunden, som alltid hittar ett unikt sätt att fånga sin lyssnare. Vare sig det handlar om hennes storslagna variation, jazziga kläm, bombastiska samarbeten med andra musiker och jakt på olika musikinfluenser hittar man alltid något oförglömligt i denna excentriska kompositörs bibliotek. Det var dock musiken till den animerade Ghost in the Shell-serien och dess många cyberpunkiga alster som förseglade Yako Kanno som den coolaste katten i stan. Eller ja, det finns fortfarande en japansk mästerkompositör som tar förstaplatsen, och det är ingen annan än...
(1) Joe Hisaishi
Filmmakaren Hayao Miyazaki och kompositören Joe Hisaishi är som Steven Spielberg och John Williams: oskiljaktiga. Studio Ghibli har länge välsignats av det faktum att Hisaishi befann sig på samma våglängd som studions berättarmästare, för Hisaishi omfamnar allt som livet erbjuder med sin gripande tonkonst. Han kan ta andan ur en, få en att förundra, ger vind till dina slaka segel, få en att skratta och gråta på samma gång. Jag blev lamslagen, som omvänd, när jag såg Spirited Away som pojkvasker för första gången och minns ha gråtit till musiken, utan att riktigt förstå varför. Det tog många år innan jag insåg att Hisaishis musik är ett liv i sig, fylld av lekfullhet och glädje. Hisaishis musik är som sommaren; befriande, minnesvärd, ljus, romantisk och vacker. Det är som att Hisaishis instrument alltid dansar och sjunger med varandra, så harmonisk är denna japanska mästare. Hans bästa stycke kommer från Princessan Kaguya och som i filmen kan få vilken surkart som helst att gråta okontrollerat. Joe Hisaishis upplyftande filmkomposition är med andra ord en förverkligad drömvärld där allt är möjligt, allt är påtagligt och allt är underbart.
Vilka är dina fem favoriter?