På besök hos NovaLogic

Jag åkte till Los Angeles för att provspela militärsimulatorn Joint Operations och höra utvecklarna berätta hur de burit sig åt för att få den där rätta känslan av snuskburk och hjärnsubstans. Att snacka med mindre utvecklare personligen är det absolut bästa sättet att få snaskig information, och jag blev inte besviken.

NovaLogic är en liten, kaxig utvecklare stationerad i utkanterna av Los Angeles. NovaLogic hade några svaga år i mitten av 90-talet, där man enligt egen utsago fokuserade lite för länge och lite för hårt på flygsimulatorer. Nu är man dock tillbaka på banan igen, och det mest tack vare de realistiska krigsspelen i deras Delta Force-serie. Jag åkte som enda svenska journalist dit för att titta närmare på Joint Operations, spelet som enligt utvecklarna själva ska ta de realistiska militärspelen till den sjunde himlen.

Eftersom jag aldrig hade haft nöjet tidigare att hälsa på utvecklaren visste jag inte riktigt var de var belägna. Deras beskrivning "Los Angeles utkanter" visade sig dock vara något som stämde med besked. Åtskilliga mil utanför stadskärnan finns en liten håla med ett tiotal butiker belägen i en genuin västernmiljö med kaktusar, biffkor och ranchliknande byggnader. Inte ett ställe man skulle tro inhyser spelutvecklare av NovaLogics dignitet, men så är i alla fall läget.

Dagen efter ankomsten blev jag och några andra spelskribenter från Europa upplockade av PR-folk för avfärd. Väl framme i NovaLogics svarta inglasade byggnad sätts det omedelbart igång. Det finns mycket att berätta om Joint Operations, och jag ska träffa samtliga viktiga avdelningar samt hinna provspela några timmar. NovaLogics chef Lee Milligan tar emot och berättar lite kort om företaget som faktiskt är majoritetsägda av sig själva, vilket ger en rad beslutsmässiga fördelar. Man passar också på att berätta lite om framtiden där konsolutveckling faktiskt också står på schemat. Redan under årets E3 ska man presentera några nyheter för samtliga nu stora format. På frågan om Joint Operations ska släppas till någon konsol, bekräftar man att det finns planer att porta det till Xbox, men hänvisar till E3 i maj för fler detaljer.

När Lee Milligan börjar tala om själva Joint Operations låter det närmast som ett väckelsemöte hos någon frikyrka. Man är uppenbarligen oerhört stolt över sin produkt och man tror benhårt på att den kommer att sätta standard för hur en realistisk förstapersonsskjutare ska fungera. Spelet i sig är främst inriktat på flerspelarmöjligheter med både gerillakrig och mer organiserade strider i Indonesiens djungler. En story om indonesiska separatister finns inbakad och spelet utspelar sig i en nära framtid för att inte stöta sig med politiska fraktioner och liknande. Spelets miljöer är subtropiska och bjuder på otroligt tät vegetation, träd och träsk. Lee passar också på att dela ut en del kängor till konkurrenterna och förklarar att banorna i Battlefield 1942 kommer att framstå som trånga bakgårdar vid en jämförelse med motsvarigheterna i Joint Operations. Dessutom säger han att han blev mycket besviken på det alldeles för korta Call of Duty och att hans spel givetvis kommer att ha en betydligt bättre livslängd.

Man har satsat hårt på att ge spelaren den där obekväma känslan av att hela tiden riskera att bli upptäckt och dödad i Joint Operations. Mäktigt är att krypa ned i ett träsk så man knappt syns för att därefter göra proceduren kort med en eventuellt passerande fiende. Man kan också klättra upp i träd för att med prickskyttegeväret hålla vägar och annat rent från den lede fi. Tiden går och långa strider kan göra att dag övergår till natt medan solen sakta färdas över himlen. Solens rörelser gör att den plats man satte sig på kanske var svår att skjuta emot på grund av motljus tidigare. Efter några timmar är läget dock ett helt annat och platsen blir istället rena rama dödsfällan att vistas på.

När det väl var dags för provspelning gick vi bort till NovaLogics bunker. Där finns vapen i drivor, tomhylsor på golvet och fullt av kamouflagenät, vilket ger en skön inramning. Innan man börjar spela måste man dock skapa en egen spelfigur. Då spelet i högre grad än de flesta andra spel i genren verkligen fokuserar på lagspel är det viktigt att välja rätt typ av stridis. Piloter behövs för att kunna transportera folk långa sträckor snabbt, prickskyttar för att slå ut folk på långt håll, medicinare för att se till att inga onödiga dödsfall uppstår och så vidare. Hjältarna från Joint Operations ser naturligtvis jätteamerikanska ut, medan separatisterna ser sådär skönt onda ut, med mörk uppsyn och mycket ärr i ansiktet.

En kul detalj är att det också finns med kvinnliga soldater i diverse hårfärger och kroppsformer. Den brunhåriga kvinnliga spelfiguren är misstänkt lik den före detta krigsfången Jessica Lynch som räddades ur ett irakiskt sjukhus (äkta eller fejk råder det delade meningar om). Detta påpekade jag för chefsproducenten Joel Taubel, som skrattande medgav de slående likheterna men försäkrade att det var en ren slump. Nå, jag skapade mig en egen Jessica Lynch i vilket fall och gjorde mig redo för digitalt djungelkrig i NovaLogics skönt inredda bunker.

När jag fick chansen att provspela slogs jag av storskaligheten. 64 personer kan samtidigt göra upp som antingen deltagare av fredsstyrkan Joint Force eller indonesisk separatist på spelets oväntat stora krigsskådeplatser. Olika typer av helikoptrar lågsniffade över djungeln med folk hängande vid dess stativmonterade kulsprutor, bilar körde längs smala serpentinvägar, prickskyttar fanns överallt medan min välorganiserade trupp sakta avancerade fram mot den förhoppningsvis intet ont anande fiendens bunker. Pang, snabb smäll och någon bredvid mig faller till marken och börjar skrika efter sjukvårdare medan det misslyckade anfallet snabbt övergår i en kamp om livet. Otroligt realistiskt, och mäkta spännande, är det att snabbt därefter glida in i djungeln för att lägga sig i ett träsk eller bland buskage medan den numerärt överlägsna fienden letar efter överlevande från vårat havererade anfallsförsök.

Just det här med fordon är intressant, alla militärfordon som kan tänkas vara inblandade i subtropiskt djungelkrig finns verkligen med. Allt från Chinook-helikoptrar, gummibåtar, pråmar till jeepar är fullt körbara och kan ta passagerare. Banornas extrema storlek gör också fordonen till en nödvändighet, snarare än en kul grej som i exempelvis Halo. Det blir verkligen viktigt att ha en skicklig pilot som kan flyga in över en ö som fienden tagit över, för att därefter välja en strategiskt lämplig landningsplats där man på bästa krigsfilmsmaner kan hoppa ur helikoptern vars nedåtvindar piskar upp sand och vatten som försvårar sikten.

För att spelet ska fungera finns en rad kortkommandon för det allra viktigaste. Det är lätt att kalla på medicinare när man blivit skadad och det går smidigt att tillkalla helikoptertransport när man behöver det. När jag provspelade märktes det tydligt hur bra man kan bli när man är riktigt samspelt. NovaLogics utvecklare betatestade för fullt, och visade hur krig verkligen ska föras. Krypskyttar täpper till svåra vinklar, viktiga försvarspunkter attackeras först och rätt fordon används för rätt ändamål.

Den åldrade grafikmotorn från Black Hawk Down har helt skrivits om och imponerar. Black Hawk Down ser riktigt primitivt ut vid en jämförelse. Främst är det flexibiliteten med vegetationen som setts över. Joint Operations bjuder verkligen på en tät djungel. Lite hånfullt berättar Joel Taubel om några konkurrenter som också gör realistiska militära förstapersonskjutare. De hade också tänkt att ha djungel med i spelet, men valde att inte göra den så tät, eftersom det förstörde spelbarheten. Och visst, något fel måste det vara om man vill ha djungelkrig men gör den utan träd för att träden är i vägen. Man ser inte skogen för alla träd, typ. Nå, det är i alla fall inget problem som Joint Operations lider av och här täcks fräcka ljuseffekter med riktigt tät vegetation. Man kan nästan känna hur klibbigt fuktig luften är, bara genom att se på spelet.

Flexibiliteten i spelet fick jag för övrigt se smakprov på då grafikteamet visade hur man designar banor. Precis allt går att ställa in, och en baneditor ska självklart släppas till spelet (även fast de 80 banorna som ska vara färdiga till släppet av spelet säkert lär räcka några dagar). När man skapat sin miljö kan man justera vattennivå. Vill du göra en bana där bara trädtoppar syns ovanför ytan så kan du göra det och vill du ha en riktigt ogenomtränglig skog med mycket träsk så finns den möjligheten. Storleken är också viktig och man kan göra banor som är så stora som 64 kvadratkilometer, alltså över sex mil åt både norr och öst om man står i det nedre vänstra hörnet. Dessutom rör sig solen hela tiden, vilken verkligen kan ändra på en banas karaktär.

I Joint Operations har man inte lämnat något åt slumpen. Allt ska vara tipp topp och NovaLogics skäggige och bullrige ljudtekniker har inte lämnat något åt slumpen. Spelets vapen har nämligen genom en speciell inspelningsteknik fått ljud som låter helt olika beroende på var du står i förhållande till det avlossade vapnet. Det hela har gått till så att man skjutit alla spelets vapen med mikrofoner vid varje åra. På så sätt har ljudet som spelats in fått precis den karaktär det får när man själv skjuter. Dessutom har man spelat in hur vapnen låter en bit bort. Och absolut, när man får höra skillnaden på hur man hör ljudet från det avlossade vapnet mot för hur det låter två meter bort, så är det verkligen stor skillnad.

En kul detalj är att NovaLogic vid tidpunkten för mitt besök samlade in dödsskrik, rop på hjälp och liknande. På förfrågan om jag ville vara med i spelet, kunde jag naturligtvis inte tacka nej. Så ståendes framför ljudstudions pappdocka av Britney Spears (i skala 1:1) fick jag stå och gapa fram dödsvrål, attackljud och stönet från en man som fått en kniv i magen. Både intressant och kul att ha fått vara med om en sådan sak. Så om du skjuter någon som låter som en lätt överviktig, jämtländsk, illerägande och snabbpratande 26-årig kille så är det jag.

Ljudet är dock inte spelets viktigaste del och bortsett från de goda idéerna om vapenljud är det inte mycket spännande för öronen. Det är mest typiska djungelljud, smattrande från helikoptrar, folk som ropar efter sjukvårdare och liknande som bryter igenom det annars så tysta spelet. Vilket egentligen säger sig själv, musik passar inte precis i en militärsimulator där tystnad och koncentration betyder allt.

Trött efter den långa dagen på NovaLogic drog jag mig tillbaka till hotellet för att börja skriva denna artikel med allt i färskt minne, frossandes på en stadig kycklingmiddag från det alltid lika suveräna Johnny Rockets. Man måste säga att NovaLogic faktiskt lyckats få till en känsla av djungelkrig på ett sätt som endast skildrats på film tidigare. Det är svettigt, realistiskt, isande spännande och taktiskt. Några små buggar kunde skymtas till i den ännu ofärdiga koden. Får man bara till dessa och man hittar folk som vill spela som pilot och sjukvårdare istället för stridis lär Joint Operations kunna bli vad utvecklarna påstår - en sjujäkla underhållande och realistisk djungelkrigssimulator. Och det är ju inte det sämsta.

- - - - - - - - - - -

*Bild 1 uppifrån - Ljudinspelning i NovaLogics ljudstudio. Jag skrek mig hes efter att ha låtsas drabbats av ganska precis allt våldsamt man kan utsättas för i krig.

*Bild 11 uppifrån - Originalskisser från en av designarna bakom Joint Operations.