Tidigt under fredagsmorgonen satt jag fortfarande och skrev nyheter från The Game Awards, vilket som vanligt levererade massor av fina trailers och utannonseringar. Personligen njöt jag i stora drag av att få återse Kratos (och röstskådespelarens ljuvliga Modern Warfare III-pik), utannonseringen av Brothers: A Tale of Two Sons Remake, bara gapade åt Visions of Mana, jublade åt Senua's Saga: Hellblade II-grafiken och log som ett barn på julafton åt Monster Hunter: Wilds. Hur jag betedde mig när Sega utannonserade nya Crazy Taxi, Golden Axe, Jet Set Radio, Shinobi samt Streets of Rage ska vi inte ens tala om...
Kort sagt en fruktsallad av allt möjligt, och man ska ha en väldigt säregen spelsmak för att inte hitta något av värde bland allt som visades upp och presenterades. Och just däri ligger ju mycket av storheten i The Game Awards. Mer eller mindre alla större utvecklare och utgivare samt ett otal mindre har saker att visa tillsammans med en inramning kring årets spel, där väldigt många av de som tittar varit delaktiga i röstandet.
The Game Awards lassade på med flera hutlöst läckra trailers, inte minst Senua's Saga: Hellblade II.
Och även om jag alltid varit en stark försvarare av E3, så insåg jag under helgen att det är slut för mässan. Förmodligen för gott. Och det är inget jag säger lättvindigt, för E3-perioden är min absoluta favorit på hela året. För mig betyder det bunkrande av Donkens dubbla lillcheese och pizzor samt massor av läsk som konsumeras under 4-5 hektiska dagar fyllda med spelnyheter samt häng med mina kollegor.
Men det finns helt enkelt ingen möjlighet att mässan skulle kunna komma tillbaka till fornstora dagar då Geoff Keighley är alldeles för bra på det han gör, samt dessutom har starka ekonomiska incitament att fortsätta. Att visa trailers i hans shower är nämligen svindyrt, även om man kan misstänka att extra heta utannonseringar får vara med gratis eller bre ut sig mer eftersom de drar tittare till showerna. För E3 är naturligtvis beroende av en fysisk mässa. Omkostnaderna för att hyra ett stort bås är skyhöga, och flera stora utgivare har knorrat över enorma utgifter (för allt från kvadratmeter till internet och el samt ESA-anställda) som helt enkelt gör det mycket billigare att delta utan att faktiskt vara på mässan.
Med The Summer Game Fest kort innan E3 försvinner mycket av mässans redan dyra existensberättigande innan den ens startat.
Då ska man dessutom minnas att de enorma kostnaderna i stort sett bara gläder de som faktiskt är på mässan (generellt mellan 50 000-70 000 besökare), vilket inte är så himla många jämfört med Gamescom (runt 300 000-350 000 besökare) och Tokyo Game Show (runt 250 000 besökare) som ju är öppna för allmänheten. Visserligen renderar det förtittar och uppmärksamhet i media, men det är långt ifrån alltid positivt och risken finns alltid att man betalat enorma summor för dålig PR - eller nästan ännu värre; osynlig PR då andra titlar överskuggar det man har att visa upp.
E3 hade naturligtvis kunnat fungera ändå, och har så gjort, men nu har ju Geoff Keighly framgångsrikt satsat på sitt eget Summer Game Fest, som han alltid lägger kort innan mässan. Ingen vill missa att synas i detta sammanhang, och man vill inte heller komma med något dåligt eftersom det då kommer dyka upp rubriker i media om att företag "XYZ gjorde dåligt ifrån sig". Därmed tar man bort åtskilliga stora nyheter från E3, och utgivarna gillar showen eftersom det är betydligt billigare att medverka där (inga lokaler att tala om och det har även snackats om att organisationen inte är helt fackvänliga).
Jublet under Sonys presskonferens på E3 2015 (då Shenmue III, Final Fantasy VII: Remake och The Last Guardian visades upp, står sig som ett av mässans bästa ögonblick.
Kvar blir då en mässa, vilken som sagt är kul för alla som medverkar. Men intresset för att klumpa ihop pressreleaser är inte densamma som förr, och det är betydligt enklare samt förmodligen mer givande att satsa på Keighleys alternativ samt komplettera det med något eget event vid det tillfälle man tycker passar bäst.
Och precis där är vi idag. När Keighley är så fruktansvärt skicklig på det han gör och kostnaderna för E3 är så galopperande - så har jag svårt att se hur mässan någonsin skulle kunna göra comeback i gammalt skick igen. Jag ser två lösningar, antingen får mässan bli betydligt mindre och kanske hållas på något hotell eller liknande, där spelpress kan träffa utvecklare och prova på någon ny titel, eller så öppnar man upp den och gör som Comic Con, Gamescom eller Tokyo Game Show, nämligen ett event tillgängligt för alla - något som skulle minska nyhetsvärdet.
Istället för att vara ett främst pressfokuserat event, skulle E3 kunna bli en mässa för alla, precis som Tokyo Game Show.
Kort sagt tror jag den underbara E3-eran är över för gott. Att visa sin trailer i en show väldigt många tittar på är oerhört lockande och ger fin exponering där allt visas separat. Ett enormt bås på E3 är dock mer svårmotiverat eftersom det ger betydligt mindre täckning till en betydligt högre kostnad. Tyvärr tror jag det betyder slutet för mässan som vi känner den och det är en epok jag kommer minnas med värme som nu har gått i graven.
