Zelda II: The Adventures of Link
Det har under decennier förekommit en debatt om huruvida Zelda-serien ska kategoriseras som rollspel eller ej. Oavsett vad man tycker i den frågan, finns det ett spel som definitivt är ett rollspel, och det är Zelda II: The Adventures of Link. Här var Link vuxnare (enligt manualen, i spelet var han en handfull pixlar), äventyret mörkare, Hyrule friare, bossarna svårare och det fanns ett riktigt level-system. Zelda II är ett spel som lämpar sig sällsynt väl för en ursnygg och modern remake, vilket det förtjänar så fler kan få upptäcka denna bortglömda pärla och tillika lite udda fågel i Zelda-sammanhang. Dessutom vill jag väldigt gärna få träffa Error igen.
Bishi Bashi
Det var min gamle vän och tillika Gamereactor-kollega Mikael Sundberg som en gång i tiden tjatade, tjatade och tjatade lite till om Bishi Bashi. Och det var ju tur, för annars hade jag missat ett av de roligaste spelen som finns när det vankas lokal multiplayer. Det är proppfyllt med riktigt sjuk japansk humor och erbjuder en rejäl samling minispel att tävla mot varandra i, som att avfyra gubbar på en statys hand, tårtkastning på bröllopspublik, sushibyggande, få en frisyr att växa och att som bodybuilder på pogostick hoppa efter en bit kött. Vad som helst kunde hända och bakom allt vansinne fans ett genomtänkt koncept och en färgglad manga-design som jag saknar varenda gång kompisarna samlas hos mig.
Virtua Tennis 2
Nu är det ju äntligen ett nytt Top Spin på gång, men jag tvivlar på att något kan slå Virtua Tennis 2, som jag och min bror spelade sönder och samman när det begav sig. Det var verkligen det perfekta tennisspelet, och i en tid där sportspel helst ska vara så simulatorlika som möjligt på bekostnad av spelkänsla, drömmer jag om en remake på Virtua Tennis 2 med intuitiv spelkontroll, massor av minispel, ett bra urval av tennislegender och finfint onlinestöd.
Athlete Kings
Ännu mera sport. Kanske inte helt typiskt för mig. Men faktum är att jag älskade friidrottspel en gång i tiden, inklusive sådant som California Games. Det kanske bästa av dem var Segas Athlete Kings med en massa karikatyrer till friidrottare som sedan utövade sjukamp. Det här spelet behöver verkligen en remake så alla kan lira mot sina vänner och bekanta med tyska muskelberg, amerikaner med helikopterfrippa, androgyna fransoser och andra idrottare för att slå rekord i höjdhopp, hundra meter och den där förbannade kulstötningen. Sista riktigt bra friidrottspelet jag lirade var Virtua Athlete till Dreamcast (en andlig uppföljare till just Athlete Kings) och det var för 25 år sedan.
Destruction Derby
Jag lirade massor av Destruction Derby när det begav sig, inte för att det var så kul, utan för att det ingick ett demo som medföljde varje Playstation-konsol. Men... det hade ändå något och snyggt till tusen var det. Idag skulle Destruction Derby bäst utformas som ett battle royale där runt 50 förare fick åka runt i en grusgrop och krocka med varandra tills bara en kärra återstod. Och ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag ha just denna remake med vrålsnygg grafik samt högst demolerbara bilar, och försöka bli den där enda överlevande.
Buzz
Jag lirade exakt vartenda Buzz och gjorde även egna Quiz på löpande band när det släpptes till Playstation 3. Jag vet faktiskt inte varför detta dog ut, för det kan inte ha varit överdrivet dyrt att utveckla, och det bidrog definitivt till att fler kunde vara med och spela. Självklart borde Buzz få en rejäl remake med nya handkontroller (Buzzers!), och ett kontinuerligt utbud av nya frågor att ladda hem, helt i live service-mässig stil. Sedan kunde vi återigen lyssna till Felix Herngrens ljuva stämma och besvara allsköns frågor framför TV:n, vare sig vi lirar på förfesten, mot polarna eller med tjocka släkten.
Banjo-Kazooie
Jag var faktiskt ingen superfantast av Banjo-Kazooie till Nintendo 64 när det begav sig, och idag är spelen så gamla att det faktiskt är lite kämpigt att njuta av dem om man inte har någon relation till dem. Gamla polygonspel är helt enkelt svåra att njuta av på samma sätt som gammal 2D. Det löser vi såklart med en remake till Xbox Series X där Rare (gärna i samarbete med Playtonic Games ) får visa att de fortfarande kan det här med grafik, och som både kan glädja alla som efterfrågat mer Banjo-Kazooie samt alla oss som inte lirat dem till Nintendo 64.
Hur ser din önskelista över Drömmiga remakes ut?
