Fler än en gång har jag startat ett spel jag sett fram emot under lång tid, bara för att snabbt märka att den där tokläckra titeln jag sett fram emot bara är ett tomt skal. Det kan vara vansinnigt läcker design eller grafik på en nivå som gör att man bara vill slicka på skärmen (ibland rent av båda), men ett gameplay som av en eller annan anledning gör att man helst bara vill stänga av. Här är åtta titlar jag för alltid kommer minnas för hur imponerande de faktiskt ur ett grafiskt perspektiv - samt för hur trista de var att faktiskt spela...
Anthem (Bioware / 2014)
Av oklar anledning, där man kan misstänka att ägaren EA hade mer än ett finger med i spelet, bestämde sig Bioware för att lämna sina singleplayer-rollspel och satsa på live service-konceptet istället. Men... de saknade helt erfarenhet på området och fick ändå en halvt oändlig budget till sitt förfogande. Resultatet blev ett vrålsnyggt och påkostat spel med läcker Bioware-design samt riktigt imponerande grafik - men som var i princip tomt på saker att göra och hade ett av de gräsligast utformade menysystem vi varit med om som försvårade användningen av loot, vilket motverkar hela live service-upplägget. Än idag sörjer jag lite varje gång jag ser bilder på den läckra Anthem-designen.
Assassin's Creed Unity (Ubisoft / 2019)
Idén var inte alls dum att låta Assassin's Creed utspelas sent 1700-tal under den kaotiska franska revolutionen. Ubisoft lassade på med seriens genom tiderna förmodligen läckraste design och ett fenomenalt snyggt avbildat Paris med massor av utsökta detaljer. Men... spelet släpptes långt innan det var klart och gav upphov till otaliga memes där folk gjorde sig lustiga över ofärdiga buggar och katastrofal AI. Det gick så långt att Ubisoft fick be om ursäkt och ge alla som köpt spelet en expansion som ursäkt. En tragedi, om än en väldigt läcker sådan.
Mass Effect: Andromeda (Bioware / 2017)
Jodå, Bioware får äran att vara med en gång till på denna lista med Mass Effect: Andromeda, ett spel som får många att närmast rysa av blotta namnet. För när det var dags att efter fem långa år följa upp en av de bästa och mest älskade rollspelsserierna genom alla tider, då fick ett nytt team ta över utvecklingen samt att man helt bytte grafikmotor från Unreal Engine till Frostbite. Dessutom kom och gick viktig personal under tiden så en kontinuerlig riktning aldrig riktigt fanns. Resultatet blev ett närmast löjligt snyggt spel, som dock inte fick synas närmare, för allt höll inte samma klass. Animationer och ansikten var nämligen bitvis helt fruktansvärda. Och det var även den mer lättsamma ton Bioware satsat på, liksom röstskådespeleriet och än idag vill jag inte riktigt kännas vid Andromeda och betraktar nästkommande Mass Effect som del fyra.
Mirror's Edge: Catalyst (Dice / 2016)
Mirror's Edge från 2008 blev aldrig någon stor succé, men fick ändå sina fans, vilka bönade och bad om en uppföljare. 2016 blev det dags, men det kändes oklart om det var en uppföljare eller reboot, och stora delar av det team som gjorde originalet hade gått vidare, och grafikmotorn var bytt. Resultatet blev ett spel med en av de läckraste och mest stilistiska spelvärldar jag någonsin sett. Flera av screenshotsen vi tog inför vår recension var så läckra man ville rama in dem. Men spela var hemskt. Spelkontrollen var klumpig, i synnerhet i striderna, och spelvärlden var lika livlös som den var snygg (och den var som sagt väldigt, väldigt snygg).
Rage 2 (Avalanche Studios / 2019)
Jag gillade faktyiskt det första Rage väldigt mycket. Det var ett annorlunda spel från Id Software med makalöst läcker grafik, och det var kul att skjuta sig fram genom ökenvärlden. Men av någon anledning fick svenska Avalanche Studios uppgiften att göra Rage 2. De levererade ett vanvettigt snyggt actionäventyr med riktigt bra design på både spelvärld och karaktärer. Men det underhållande gameplayet från ettan slungades ut till förmån för något mer puerilt med menlös story, kort hållbarhet och trista sidouppdrag - möjligen i en förhoppning att kunna stjäla Borderlands-publiken.
Rise of the Robots (Mirage / 1994)
Det går inte riktigt att skriva en sådan här artikel utan att nämna Rise of the Robots som under första halvan av 90-talet närmast chockade världens gamers som i speltidningar kollade på bilder från en titel som såg ut att tillhöra framtiden. Det var såklart Rise of the Robots och jag minns hur jag funderade över hur det ens var möjligt att spela detta utan smälta hårdvaran det kördes på. Men... när jag väl fick se det för första gången föll bitarna på plats. Spelet var i princip oanimerat och så styltigt att det var direkt skrattretande. Själva definitionen av ursnyggt men värdelöst.
Ryse: Son of Rome (Crytech / 2013)
Xbox One hade faktiskt flera imponerande spel vid premiären som visade vad hårdvaran gick för, inte minst Forza Motorsport 5 och Ryse: Son of Rome. I synnerhet sistnämnda var så läckert att det på den tiden kändes som fotorealism, och tydligt befäste Crytek och deras grafikmotor som teknikkungar. Men bakom den fagra ytan fanns tyvärr inte särskilt mycket i övrigt att önska. Det var samma grej, om och om igen, med endast kassa minispel som variation samt usla Kinect-inslag som absolut inte tillförde något. Betygen blev därefter, men att det var vrålsnyggt och än idag betraktas som ett läckert spel förblir ett faktum.
The Order: 1886 (Ready at Dawn / 2015)
Om Xbox One startade starkt på grafikfronten, kom Sony definitivt ikapp, där framför allt The Order: 1886 var något folk väntade på. Bilderna från det var så snygga att folk funderade över om det ens var möjligt. Det var det, spelet var hysteriskt läckert med produktionsvärden som gick utanpå det mesta. Men tyvärr hade all budget gått åt till just detta, för vad vi fick var en Quick Time Event-fest med riktigt trist action som dessutom var över innan det ens hunnit börjat. Därmed fick det dåliga betyg och blev något av en flopp, vilket är trist för det här hade definitivt en värld jag hade velat se mer av.
Har du spelat något spel där grafiken verkligen imponerat på dig, men där gameplay endast lett till djup besvikelse? Låt höra i kommentarsfältet...
