Spelvärlden överraskar på nästan daglig basis med nya spännande utannonseringar och andra händelser som gör den fenomenalt trevlig att vara en del av. Men ibland är överraskningarna av det mer negativa slaget, där beslut fattas som 100% av internets alla gamers hade kunnat göra bättre, eller tala om att det är en förbannat dålig idé. Sådana mysterier, där svinrika företag fulla av analytiker, ändå hamnat snett är temat när jag nu kollar in åtta stycken av spelvärldens mysterier.
Bloodborne bara försvann
En av våra mest kommenterade recensioner någonsin är Petters Bloodborne, där han satte det betyg han tyckte spelet förtjänade. Jag höll med honom om slutsatsen då och jag håller med honom nu, men så är vi inga FromSoftware-fans heller. Men att spelet är oändligt populärt råder det dock ingen tvekan om och försäljningen ligger på runt 7,5 miljoner exemplar. Ohyggligt bra för en ny spelserie. Men... någon uppföljare har det inte blivit. Ingen PC-version heller. Eller en remaster eller remake för den delen. Sony äger rättigheterna, men väljer att låtsas att spelet inte finns i vad som är ett tvättäkta mysterium på ekonomiskt mycket tveksamma grunder.
Så... Var är Banjo-Kazooie?
Microsoft har nu ägt Banjo-Kazooie sedan 2002, året de köpte upp Rare. Visserligen kom Nuts & Bolts år 2008 och blev faktiskt ganska hyllat, men sedan dess då? Det mest spännande figurerna har använts till är att slåss i Super Smash Bros. Att Microsoft som länge fått kämpa mot uppfattningen att de enbart erbjuder tung onlineaction inte sedan länge dragit igång Banjo-Kazooie är bara märkligt. Vill inte Rare göra det, så lej någon annan. Sumo Digital skulle göra det utmärkt, Toys for Bob likaså eller varför inte originalskaparna hos Playtonic. Mycket, mycket märkligt.
Warners framtida strategi
Alldeles nyligen lät Warner meddela att det här med singleplayer-spel är något de måste dra ner på. Istället landade deras allra finaste analytiker i slutsatsen att de måste börja satsa mer på live service och multiplayer. Bara det att utgivarens traditionella spel såsom Batman: Arkham-serien, Middle-earth: Shadow of-serien, Lego Star Wars: The Skywalker Saga, Mortal Kombat 1 och Hogwarts Legacy säljer kanonfint. Detta medan deras live service-satsningar som Gotham Knights och Suicide Squad: Kill the Justice League floppat. Trots detta landade ledningen i att de faktiskt måste banta det som går bra för att kunna intensifiera det som världens gamers inte vill ha. Logiskt?
Embracer köper allt
Under flera års tid kändes det som att vi varje vecka rapporterade om att svenska Embracer köpt på sig något nytt spektakulärt i form av ett känt varumärke, studio eller liknande. Aktiekursen rusade, men trots att jag själv dribblar en del med värdepapper på amatörnivå och gärna prioriterar spelbransch (som jag inbillar mig ha viss koll på) så kunde jag inte förmå mig att köpa. Det var något som skavde. Det var studios som inte släppt spel på år och dag, det var spelserier som inte haft nya delar sedan Magnus Ladulås var kung och det var varumärken som inte lockade köpare ens när de var nya. Sagt och gjort, det gick ett tag, men förra året gick botten ur på allvar och så sent som i veckan tvingades de sälja Gearbox. Än idag kan jag inte förstå strategin bakom hamstrandet av avdankade varumärken som om det samlades Pokémon. Ett sant mysterium, som varenda spelare nog kunde se inte skulle löna sig i längden.
Cyberpunk 2077 lanserades i oacceptabelt skick
För utvecklare, om ens någon, hade samma goda rykte som CD Projekt Red som liksom bara gjorde allt rätt, kommunicerade väl med fansen och bjöd på produktionsvärden som gick utanpå allt. Men när det var dags för Cyberpunk 2077 bestämde man sig för att offra allt och dra en rövare. Spelet var överhuvudtaget inte klart och studion föll handlöst från piedestalen och har än idag inte hämtat sig helt och hållet, trots att spelet efter tre år är fixat. Jag har svårt att se att de kommer få folk att förhandboka på samma sätt igen, och katastrofen kommer inte glömmas på länge. Att man inte bara försenade Cyberpunk 2077 och var mer transparenta är direkt märkligt, och hade sparat både pengar och förtroende.
Kinect till Xbox One
När det stod klart att Wii blev en praktsuccé hakade både Microsoft och Sony på med egna lösningar. Sony satsade på hightech-versioner av Wii-fjärrarna som dock kändes onödigt tekniska, medan Microsoft skalade av allt med en kamera. Kinect var på vippen till direkt undermålig men blev en succépryl bland casual-publiken. Microsoft fick då helt tondövt för sig att det var något även hardcore-publiken ville ha och började experimentera med detta trots högljudda protester. Och när det var dags för Xbox One så hade man en tvings-Kinect alla skulle ha. Och eftersom man var så säkra på hur efterfrågad den var bland så kallade early adopters (folk som köper konsol tidigt, oftast teknikintresserade), så bundlades kameran med konsolen - som istället fick lägre prestanda och högre pris. Snacka om att man hade velat vara med på mötet där detta spikades. De skulle haft med några riktiga gamers på mötet som hade kunnat vråla "NEEEEEEEEJ!!!" direkt detta föreslogs, men icke.
Ugly Sonic chockade alla
Idag är Sonic förmodligen mer känds som film- än spelkaraktär för yngre förmågor, och det är ju inte så konstigt efter två oväntat bra filmer. Men det kunde ha gått oerhört mycket sämre, för när Sonic äntligen visades upp, var karaktären helt oigenkännlig. Det var som en strykful Kina-kopia där något återskapat utseendet utifrån minnet. Jag skulle gå så långt som att säga att Ugly Sonic såg direkt obehaglig ut. Hur det kunde gå så långt att en trailer till och med släpptes innan Paramount drog i bromsen, försenade filmen och designade om Sonic till... jamen Sonic, går nästan inte att förstå. Folk hade alltså ryggdunkat fram Ugly Sonic hela vägen och sagt "Jamen jäsikens så bra detta ser ut, vi har nog en succé här!".
Days Gone 2 kan vi tydligen glömma
Bend Studio har varit ganska produktiva genom åren och lanserat tio titlar på 24 år. Ett spel drygt vartannat år alltså. Men sedan 2019 har det varit tvärstopp. Då släpptes nämligen Days Gone, ett spel som fick fina betyg och älskades av spelarna. Runt 7,5 miljoner exemplar har sålts av det, vilket är otroligt bra för en helt ny serie. En del sannolikt till rabatterat pris, men det är fortfarande den mängd spel som hittat ut till folk, där många av de förmodligen hoppas på mer. Men... så kommer det inte bli. Bend Studio ville göra del två, det ville inte Sony (utvecklarna skylde bland annat på Jim Ryan som tog över som Playstation-chef efter Shawn Layden, vilken var mer positiv), varpå tungviktare hoppade av och klagade publikt, medan fansen startade en av de mest framgångsrika namninsamlingarna jag sett. Sedan dess ha Bend Studio bara fått hjälpa andra med spel, och när de nu äntligen ska lansera något eget som kommer det enligt platsannonser vara live service. En riktigt märkligt agerande från Sonys sida.
Har du själv några fina exempel på beslut i spelvärlden som känns som rena mysterier?
