Stressen, köphetsen, hyckleriet, ensamheten, ångesten, kommersialismen, familjekonflikterna, bitterljuva barndomsminnen, pressen av att verka lycklig, självmordsstatistiken... julen är sällan så där romantiskt härlig som det brukar vara på film och i synnerhet inte för särskilt utsatta. Just därför brukar de där mörkare julspecialen på TV tilltala lite extra så här års; julens söta sentimentalitet blandas nämligen väl med högtidens salta tårar, som blir en motvikt från det där kletigt sockriga som ju alltid förknippas med julen. Om du, likt mig, är trött på sliskiga julavsnitt får du här fem deprimerande julspecialer att sänka julstämningen med. God jul på'reh!
Bill är bara en av många ensamma, självföraktande människor som lider lite extra till jul.
(5) King of the Hill: Pretty, Pretty Dresses
Under sin storhetstid var King of the Hill ofta herren på täppan tack vare sina välrundade karaktärer, där ett av seriens mest deprimerande avsnitt tillägnades den sorgliga figuren Bill: en patetisk skugga av sig själv som aldrig återhämtade sig från sin skilsmässa. För att verkligen göra julfirandet så jobbigt som möjligt för sina närstående blev han inte bara självmordsbenägen, efter ett nervöst sammanbrott klädde förvandlades han även till sitt eget ex iförd klänning och ljög för sig själv om hur hemsk hon egentligen var. Skandal! Det var dock ett sympatiskt porträtt som målades upp här, som påminde tittaren om hur jobbig julen kunde vara för ensamma individer - särskilt när man förväntas må bra fastän man mår skit. Avsnittet slutar med en glimt av hopp för den patetiske karaktären, men vägen dit var oväntat deprimerande.
I Gundam-specialen slits inga presenter upp - bara bröstkorgar.
(4) Mobile Suit Gundam: War in the Pocket
Häftiga mechabataljer är allt man kan önska sig till jul, åtminstone sett från en elvaårig pojkes ögon och lagom till jul besannas hans önskning. Till hans fasa förverkligas också hans värsta rädslor, för när Gundam-kriget når hans stad får han bevittna krigets värsta sidor från första parkett. Denna bitterljuva OVA var särskilt fasansfull för de som följde animen och visste dessutom hur det skulle sluta för vissa faktioner, och förmänskligandet av karaktärerna på bägge sidor om robotkriget gjorde saken desto värre. Medan miniserien i sig inte handlade om julen i sig var det just den juliga inramningen som gjorde War in the Pocket så minnesvärd, för hur många soldater fick egentligen komma hem till sina familjer på juldagen i verkligheten?
Det skrämmande är att denna dystopi redan är i full rullning.
(3) Black Mirror: White Christmas
Att se Jon Hamm prata med ett ägg må vara lustigt, men det fanns egentligen inget lustigt med Black Mirrors dystra julspecial och dess cyniska budskap. White Christmas handlade nämligen om den kyliga distansen mellan människor som förstärktes av teknologins skrämmande framfart, där tre historier om integritetskränkning vävdes ihop för att göra julstämningen så främmande, otäck och tom som möjligt. Falskhet blandades med existentiell ångest i en surrealistisk julcocktail som behandlade empati och bristen av den när den behövdes som mest, vilket gjorde att den juliga inramningen snarare förstärkte hur snabba vi var med att döma ut folk och hur osynlig man kan känna sig. White Christmas påminde helt enkelt om att människor kunde vara lika artificiella och mardrömslika som julen självt...
Det finns ingen Gud, lille Orel. Bara smärta.
(2) Moral Orel: Best Christmas Ever
Vad som började som en skruvad drift med den konservativt kristna familjen förvandlades snart till en av de mörkaste porträtten av en trasig kärnfamilj jag någonsin har sett, vilket var ännu mer imponerande med tanke på att den numera nedlagda serien var dockanimerad. Det var i julspecialen som serien kom till sin fulla rätt, där den Jesus-älskande protagonistens tro ställdes mot sin spets när drömmen om världens bästa jul krossades av en förödande skilsmässa. Det som var mest talande med denna julspecial var dess dövande tystnad. Scenen där modern ljudlöst grät i sitt sovrum var förkrossande och stunden där Orel in i sista sekund väntade på ett tecken från Gud - och möttes av en tom tystnad - var förintande deppigt.
The Bear serverar psykologiska ärr och familjekonflikter till julbordet.
(1) The Bear: Fishes
The Bears andra säsong var briljant på många sätt, men det som gjorde att serien verkligen slog konkurrensen var dess hemsökande julspecial: en hemskt jobbig flashback som checkade av alla triggers för den ultimata julångesten. Familjekonflikter, ouppnådda förväntningar, skuldbeläggningar och alkoholiserade föräldrar stod på menyn i en stjärnpackad, men smärtsam familjemiddag som blev mer mardrömslik ju mer det pågick. Som tittare kände man genast för att ta en kalldusch och boka ett terapibesök efter Berzatto-familjens menlösa försök att sätta locket på deras mentala hälsoproblem och avsnittet var så centralt i seriens dramaturgi att det i princip var omöjligt att skaka av sig minnet av Fishes. Om du bara vill påminnas av hur julen kan framkalla det värsta hos dysfunktionella familjer, här har du det: det ultimata jultraumat som aldrig tycktes ta slut.