Joel Pettersson:
Nintendo Switch är en konsol som jag har en ganska blandad relation till. Stundtals har jag sett den som en kompis jag njutit i stora drag av att underhålla mig med, medan andra stunder har varit betydligt mycket mörkare och dystrare. Animal Crossing och Super Mario Odyssey skänkte mig kunglig glädje när det begav sig och sen gled jag vidare mot Hades och hade otroligt kul med det. Breath of the Wild älskade jag men när jag köpte mitt senaste spel till Switch började jag skriva skilsmässopapper på stuberten. Tears of the Kingdom blev droppen för mig och innebar slutet för min Switch-period i livet. Att släppa ett spel som inte rullar ordentligt gjorde mig så pass frustrerad att jag funderade över att konvertera Switchen till frisbee och sula den så hårt jag bara kunde rakt in i närmsta tall. Så blev det inte. Men den har legat nedpackad i en liten ful bärväska de senaste åren innan den i julas lämnade vårt hem och kom till någon som kunde förbise dess brister.
Med det sagt så ser jag ändå tillbaka på mitt förhållande med Nintendos bärbara konsol med glädje. Den var fin, men saknade det där lilla extra i form av kraft för att funka till 100% för min del. Jag har gått vidare till starkare bärbara grejer men det kommer ändå dagar då jag känner ett litet sug efter att få spela något av Nintendos exklusiva spel och därför ser jag fram emot att få lägga labbarna på Switch 2 som förhoppningsvis gör mer rätt från början och håller i några år till. Men tack ändå Nintendo, tack för Switchen - även om den inte riktigt var min kopp te.
Petter Hegevall:
Jag var aldrig särskilt fäst vid min Switch. Inte först, i alla fall. Jag spelade Legenf of Zelda: Breath of the Wild och Super Mario Odyssey där från början av konsolens livscykel men sen samlade den ärligt talat mest damm, i flertalet år. Men så började min son få upp aptiten för TV-spel, för cirka fem år sen. Han var då cirka fem år gammal, började spela enklare titlar som Doodle Jump och Alfons Åberg på sin Ipad och innan jag visste ordet av hade han lagt beslag på min Switch. Resten är historia. Frank är idag tokig i TV-spel. Han älskar det, spelar gärna och ofta och pratar ibland om sina tidiga spelminnen med Nintendo Switch. Odyssey, när vi förvandlades till en stridsvagn eller Mario Kart 8: Deluxe mot Helen, pappa och lillasyster Vega. Eller varför inte Fortnite, där i början. Där allt för honom började. idag spelar han uteslutande på sin PS5 Slim, kört fortfarande mycket Fortnite och minns alltid sin gamla Switch som konsolen som startade allt för honom. Tack vare detta och tack vare smidigheten i att kunna växla mellan dockad TV-spelskonsol och bärbar enhet för min lilla kille, förknippar jag idag Switch med enbart fina, varma spelminnen och mängder av suveräna upplevelser.
Henric Pettersson:
Jag har knappast varit positivt inställd till Nintendos kommande spelkonsol och det beror framför allt på att jag hade önskat en stationär konsol framför en bärbar. Likväl måste jag ändå erkänna för mig själv att jag haft ett par fina bärbara stunder med min Nintendo Switch. För den har hängt med mig på många tågresor till och från jobbet där jag lirat Metroid Prime Remastered och The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom. Dock är det framför allt stunderna i gott sällskap som jag kommer att minnas bäst med Nintendo Switch. Istället för att plocka fram sällskapsspel har jag och min sambo så många gånger plockat fram joycons och spelat Mario Party och Mario Kart tillsammans med våra vänner och familjer. Otroligt fina stunder som visar att Nintendo är oslagbara till att föra folk samman för lokala äventyr. Även om jag förblir skeptisk till uppföljaren så hoppas jag att Nintendo kommer bjuda mig på flera stunder i samma anda.
Jonas Mäki:
Jag har alltid gillat lokal multiplayer, men i en tid där allt multiplayerspelande flyttat online har det blivit allt mindre av detta. Med ett undantag, och det är givetvis Switch. För medan andra fått för sig att det sakn as intresse för detta, har Nintendo snarast ökat istället och likt Josef Fares med sina co-op-spel handlar det ofta om att ha kul tillsammans. Så för mig har åren med Switch framför allt handlat om just att ha kul tillsammans. Det har spelats flitigt med Mario Party och Smash Bros, samt även Super Mario Bros Wonder - men framför allt har Mario Kart 8 Deluxe dominerat. Jag har såklart alltid gillat Mario Kart, den Deluxe-versionen av åttan är i det närmaste perfektion och har som bekant dessutom utökats med massor av innehåll. Detta gör det till mitt förmodligen enskilt mest spelade de senaste 5-10 åren. Sedan kan jag inte låta bli att nämna vilken underbar vän Switch var under pandemiåret, då Animal Crossing: New Horizon släpptes, vilket blev en ljuvlig ventil för att hålla kontakten med folk och ha något att göra under en tid då vi uppmanades hålla oss hemma. Sammantaget har jag därför nästan bara varma och fina minnen från Switch - och då har jag som bekant inte ens nämnt allt jag spelat i retroväg via Switch Online-tjänsten samt alla mysiga stunder i en solstol i Florida tack vare att enheten är portabel, och gav bärbart spelande ett nytt uppsving. Tack för allt.
Patrik Severin:
Nintendo Switch har varit en kompromiss, det är så jag ser på deras konsol. Precis som Henric ville jag ha en stationär konsol som Gamecube, N64 och Super Nintendo. Samtidigt är det svårt att förneka att Nintendo är proffs på bärbart och när de hittat ett sätt att kombinera båda är jag inte ilsken över detta faktum. Jag älskar många av de upplevelser vi matats med genom åren. För att ge några exempel har jag älskat min tid med Metroid Prime remastered, Super Smash Bros Ultimate, Pilkmin-serien, Xenoblade Chronicles 2 och 3, Pokémon Legends Arceus, Zelda: Tears of the Kingdom, Luigis Mansion 3, Super Mario Maker 2, Pokémon Snap, Super Mario Wonder och Fire Emblem Three Houses. Jag har även uppskattat min tid med Mario Kart 8 Deluxe och Pokémon: Violet och alla Mario Party titlarna till konsolen. Då har jag inte ens nämnt spel som Triangle Strategy, Donkey Kong Country-serien och Advance Wars 1 och 2.
Nintendo kompletterar alla fantastiska upplevelser jag annars tar mig an via en stationär dator, på ett fantastiskt sätt. Det kommer säkert inte som en överraskning att flera av mina favoritminnen med konsolen kommer från Tears of the Kingdom. Föregångaren imponerade inte särskilt mycket. Det berodde på att öppna spel på andra format var så pass mycket bättre. Lägg därtill att jag avskydde titelns filter och att berättelsen inte berättades på ett bra sätt. Däremot med Tears of the Kingdom lyckades man på ett enkelt och lekfullt sätt ge spelaren verktygen att forma upplevelsen på egen hand. Berättelsen var bättre och uppdragen mer varierade. Jag tyckte också att vertikaliteten mellan titelns tre lager var ett fenomenalt inslag. Tack vare detta och nöjet det var att spela titeln, sållar den in sig som en av mina favoriter i serien, vid sidan av Ocarina of Time och Majoras Mask. Trots att Switch är en ganska klen konsol prestandamässigt har Nintendo ändå erbjudit mängder med imponerande och roande upplevelser. Jag hoppas såklart att Switch 2 tar vid och erbjuder en ännu bättre uppföljare till Zelda, Mario och att Metroid Prime 4 blir den där fullträffen till spel vi väntat många år på.
Martin Carlsson:
Merparten av de bästa spelen jag spelat på Nintendo Switch har varit spelen som floppade generationen innan eller som släppts i nyutgåvor och remakes. Metroid Prime Remastered, Super Mario RPG, Captain Toad: Treasure Tracker. The Legend of Zelda: Link's Awakening var en hutlöst gedigen nyutgåva på mitt barndomsspel jag upplevde på Game Boy när många av er inte ens var födda. Men med det sagt har det naturligtvis inte gått någon nöd på mig när det kommit till nya upplevelser. Super Mario Bros Wonder var en experimentell och frisk fläkt på 2D-Mario som skruvade till ett bekant koncept, Super Mario Odyssey fick mig att jaga månar istället för stjärnor och förde tankarna till den ikoniska flaggskeppstiteln till Nintendo 64. Metroid Dread med Samus Aran på nya äventyr framkallade hudgås från en tid som flytt. Jag har spelat Switch framförallt för att uppleva Nintendos alla varumärken och ikoniska karaktärer - gamla såväl som nya - eller något mittemellan i bättre tappning. Nintendo Switch - jag bockar, bugar och niger, väl mött när det är dags för Switch 2.
Joakim Sjögren:
Så här på upploppet, och med Switch 2 som närmar sig på horisonten, så minns jag tillbaka på originalet Nintendo Switch med tämligen positiva känslor. För det var längesen jag drömde om att Nintendo skulle konkurrera med Sony och Microsoft i fallet prestanda, och istället har jag valt att acceptera att Mario och gänget får agera komplement till sina mer grafiktunga syskon. Och med det tankesättet som grund har jag istället kommit att uppskatta bärbarheten och enkelheten som varit synonymt med Switch, att närsomhelst kunna plocka fram sin konsol och bara lira en runda Mario Kart 8 eller bege sig ut på en jakt i Monster Hunter Rise har varit ett ypperligt sätt att dryga ut sina speltimmar mellan jobb och vardagssysslor. Spelbiblioteket har visserligen inte varit i det absoluta toppskiktet om du frågar mig, men med spel som The Legend of Zelda: Breath of the Wild, Super Mario Odyssey, Metroid Dread, Metroid Prime Remastered, Animal Crossing och Super Smash Bros Ultimare är det svårt att klaga allt för mycket. De senaste 8 åren har varit lönsamma för Nintendo och jag hoppas att man använder lärdomarna man fått under tiden till att göra efterföljaren Switch 2 till ännu en braksuccé.
Olof Westerberg:
Där i början, de första åren, var jag som besatt av min Switch. Hade med mig den överallt för att spela Mario Odyssey, Zelda: Breath of the Wild och Animal Crossing: New Horizons, och underbara indietitlar (Stardew Valley, Slay the Spire, Hades, Baba is you etc.) var jag än befann mig. Tåget, stugan, bilen, charterresor. Det blev idel heta turneringar med Mario Tennis, Super Mario Party, Mario Kart 8 Deluxe och Smash Bros: Ultimate på sammankomster med släkt och vänner. Jag skannade slaviskt av kommande släpp och köpte nästan allt av det allra minsta värde. Spelade till och med storspel på den som Fortnite och Apex: Legends - även om upplevelsen ofta var mer än undermålig. Jag såg förbi allt det där för äntligen hade Nintendo hittat rätt. En allt-i-ett-konsol för alla mina behov.
Den grafiska undermåligheten (som numera påverkar de allra enklaste indiespelen), de söliga menyerna, Joy Cons som driftade och fläktar som havererade till höger och vänster gjorde emellertid att jag, mer undermedvetet än något annat, började prioritera bort min Switch till förmån för Playstation 5, när den släpptes. De senaste åren har inte min Switch följt med någonstans, tyvärr. Multiplattformsspel och indietitlar har nästan uteslutande införskaffats till PS5, och min kära hybridkonsol har fått samla damm mellan enstaka storsläpp som Zelda: Tears of the Kingdom, Mario Wonder och Mario Party: Jamboree. Ibland glömmer jag rentav bort att jag äger den. Kort sagt: underbara första år med en utdragen pensionstid. Det är sannerligen dags för begravning och en ny guldålder med Switch 2 nu.
André Lamartine:
Eftersom jag köpte konsolen för bara ynka fem månader sedan har jag inte haft nöjet att tillbringa många år med enheten, som ju artikelns titel syftar på, och istället har jag försökt krama ur så mycket spelmagi som möjligt på så kort tid som möjligt. Mest för att hinna ikapp alla de där omtalade spelpärlorna jag har gått miste om de senaste åren, men också för att jag genuint gillar konsolen och har haft god användning för den när jag har varit ute och rest. Även om det grafiska såklart lämnar mycket att önska efter att ha avnjutit vrålläckra spel på den trogna PS5:an, samt dess haltande onlinefunktioner, är ju Switchen så otroligt charmig i sin enkelhet och har gett mig sanslöst mycket glädje på sistone. Jag dämpar förmodligen denna upplevelse genom att "speeda" mig igenom Switchens alla klassiker, men jag har njutit av flera härliga Mario-titlar och även hunnit med lite Metroid Prime-äventyr innan jag ska tackla lite längre spel som Tears of the Kingdom. En sak jag dock verkligen saknar är det sällsynta Super Mario 3D All-Stars-paketet (om man inte vill betala ockerpriser) och jag hoppas väl mest att Switch-uppföljaren erbjuder bättre tillgänglighet till liknande klassiker. Fram tills Swtich 2 släpps ska jag dock fortsätta förgylla våren med Nintendo-magi på min Switch.
Conny Andersson:
Minnet av hur jag stod där, utanför butiken innan öppningsdags, den 3:e mars 2017 kommer för alltid tillhöra ett av mina favoritögonblick gällande en lansering av en konsol. Samma sommar det året, satt jag på ett plan till Japan. Både på planet och väl framme stötte jag på människor som var avundsjuka för att jag hade fått tag i konsolen. Den var liksom slut överallt i Nintendos hemland, och väntelistan för att få tag i en var lång. Jag tyckte det kändes ganska ironiskt och lite lustigt. Och jag såg så mycket fram emot allt roligt jag skulle ha tillsammans med Nintendos nya fina spännande konsol.
I efterhand ska jag dock vara helt ärlig och säga att jag inte alls spelat på Switch såpass mycket som jag hade velat. Eller trodde jag skulle göra. Faktum är att den under långa perioder inte använts alls. Det är helt enkelt så mycket som slagits om uppmärksamheten. både Series X och Playstation 5 har i ärlighetens namn haft många fler intressanta spel. Vilket gjort att jag använt de konsolerna betydligt mer sett till helheten. Men, så har vi ju den där våren under pandemin som räddades helt av Animal Crossing: New Horizon. Vi har de oförglömliga elva dagarna då jag spelade Zelda: Tears of the Kingdom i drygt tio timmar per dag. Och jag har såklart kört väldigt mycket Mario Kart 8 Deluxe. Bland mycket annat. Jag har dessutom två Trails-spel och fyra Xenoblade-spel som jag tänkt köra nu under sommaren. Sammanfattningsvis har det funnits en hel del att ha fantastiskt roligt med, och det finns mycket kvar att uppleva.