Vi hade en incident här på sidan nyligen där en omtyckt, före detta moderator-aktiv, medlem beslutade sig för att inte bara ställa oss på redaktionen "mot väggen" utan även gick över våra kollektiva huvuden, kontaktade tydligen våra ägare med krav på förändring. Personen i fråga ansåg såklart att vi jobbar på fel sätt i förhållande till den spelsite han ville besöka och krävde därmed förändring, eller åtminstone konkreta svar på frågor rörande hur vi arbetar. Denna typ av utopiska läsarkrav har jag såklart stött på förut, mängder av gånger. En del av mig utgick från att jag i rollen som chefredaktör en gång i tiden delade med mig av för mycket, släppte in dig som läsare lite för mycket i vår dagliga process. När jag för 15 år sen började låta er som läser välja vilket av två (ibland tre) omslagsalternativ vi skulle trycka, fanns en misstanke om att jag skapat en situation där kravställning och grinig ton rörande våra redaktionella beslut eller sitens funktionalitet var en trist sidoeffekt. Idag vet jag att det snarare handlade om en generell utveckling där vi som konsumenter, oavsett vad det är, blivit riktiga rövhattar.
Många gamers kan verkligen inte släppa den riktning som Naughty Dog tog med The Last of Us: Part II och tar alla chanser de får att spy hat över spelet, trots att det gått snart fem år.
Jag står knappast utanför detta. Jag är i allra högsta grad en del av problemet och jag har gjort exakt samma saker som jag beskyller dig som läsare för och bör såklart därmed skämmas. Minus den navelskådning (det lilla perspektivet som leder oss mot det stora) som jag inledde denna krönika med är det ju så att vi konsumenter blivit alldeles för gnälliga och alldeles för säkra på att vår internetbaserade (och högst personliga) åsikt är något som filmstudios såväl som spelutvecklare bara måste lyssna till. Den inställningen är dränkt i arrogans och en slags skev inställning till våra "rättigheter" som konsumenter av allsköns populärkultur som i mångt och mycket ställer till det mer för oss alla än vad utvecklare med politisk agenda gör, eller har gjort.
Det direkt bisarrt omsusade Assassin's Creed är ett klockrent exempel på detta. En sak att tycka att Yasuke inte är en passande lönnmördarkaraktär i ett lönnmördarspel, såklart. En sak att tvivla på den historiska korrekthet som Ubisoft hävdar rörande karaktären och en sak att anse att Ubisoft rent kollektivt tagit fel beslut rörande flertalet namnstarka, älskade spelserier de senaste åren, men det är en helt annan sak att tro att vi i rollen som spelköpare kan kräva en viss sak och om det inte sker, om Ubisoft inte ändrar sig - ska de bojkottas in i det allra sista och detta ska uttryckas och tapetseras i hundratalet bitska, hatiska kommentarer på så många sociala medier-plattformar som det bara går. Hatet ska ut. Hatet ska spridas, till varje pris.
Ubisoft ska nu bojkottas (helst sprängas) för att de inte gjorde som ettriga haters sade under utvecklingen av Shadows och när det (som sagt) nu visat sig vara ett annat spel, ett bättre sådant, än vad förhandsskvallret sade - kan man som spelare ändå, bevisligen, inte ändra åsikt. Den arrogansen måste vi kollektivt jobba undan.
Jag saknar en tid där vi som gamers valde spel utifrån vår personliga spelsmak och sen spelade dem. Om det släpptes en titel som vi initialt ansåg inte passade vår smak, ignorerade vi det och tog sikte på något annat. Jag saknar den tiden. Jag saknar även en tid där politisk agenda inte styrde delar av spelvärlden/filmvärlden och där spelare pratade om spelmekanik och grafik mer än om hur kränkta de är av olika underhållningsprodukter men jag tror att vi alla kan hjälpa oss själva här, jag tror att vi alla kan hjälpa varandra. Kumbaya, My Lord - och allt det där. Om vi bara fokuserar lite mer på spelen som verkligen kittlar vår fantasi och lite, lite mindre på de spel som inte skapats enligt den mall som vi har i våra egna huvuden, och istället för ilsket hat om det spelet som enligt dig/mig borde gjorts på ett annorlunda vis går vidare istället och lägger vår energi på titlar som faktiskt passar vår smak, så kommer vi tillsammans med utgivare och utvecklare som lyckligtvis verkat tröttna på att via skohorn pressa in politisk agenda i sina storproduktioner, kunna bygga en bättre spelvärld.
Det har stormat de senaste åren. Många märkliga beslut har tagits av några av världens största utgivare, många produktioner av hett efterlängtade storspel har mer eller mindre raserats av annat fokus än på bra underhållning och spelarna har och kommer såklart alltid att uttrycka sin frustration. Jag vet att jag kan hjälpa mig själv och mina kollegor med att i större utsträckning bete mig som jag gjorde under 32-bitseran; ignorera spelen jag inte är intresserad av istället för att via högljudda kommentarer kräva utvecklarna på förändring. Istället avser jag fokusera på det som faktiskt passar min smak, då, och hoppas att du gör detsamma. Vi måste alla sluta tro att vår plånbok ger oss all rätt till att diktera hur konstnärer ska arbeta, prioritera och agera. Den arrogansen måste få ett slut.