För mig som växte upp på 80-talet var ninjor det absolut häftigaste som finns. Det snickrades egna kaststjärnor (som det hette då), gjordes karatepinnar (som nunchakus kallades då) på träslöjden, syddes ninjaluvor och konsumerades alla möjliga tänkbara filmer med ninjatema. Dessutom hade vi ju GI Joe-giganterna Snake Eyes och Storm Shadow, och mot slutet av decenniet dök även de tonåriga, muterade ninjasköldpaddorna upp.
Än idag fortsätter ninjas vara något som gör mig på orimligt gott humör. Varje gång det dyker upp ett ninjaspel på redaktionen kan du vara säker på att jag vildsint och frustande slänger mig över det, och jag köper gärna samlarutgåvor samt moderna ninjaspel till Mega Drive och annat via Kickstarter. Efter att ha spelat igenom det eminenta Shinobi: Art of Vengeance och det inte lika eminenta Köp Ninja Gaiden: Ragebound - har jag nu beslutat mig för att kora världens bästa ninjaspel.
Jag tänkte göra en topp-10, men insåg snabbt att det vore helt omöjligt eftersom det finns alldeles för mycket bra. Därför fick det bli en topp-20 i två delar. Vad som är ett ninjaspel går såklart att diskutera. Räcker det om det är en ninja med skulle ju till exempel Double Dragon III: The Sacred Stones och Street Fighter 6 platsa, och jag kräver därför att åtminstone en protagonist är en fullfjädrad ninja som också beskrivs som en ninja.
Häromdagen korade jag platserna 20-11, och nu har turen kommit till världens tio bästa ninjaspel genom alla tider.
(10) Naruto: Rise of a Ninja (Xbox 360 / 2007)
Jag vet faktiskt inte hur det gick till när Ubisoft plötlsigt släppte två Naruto-spel exklusivt till Xbox 360 medan Bandai Namco gjorde Naruto-spelen till andra format. Men... de gjorde det bättre än någon annan och istället för halvslafsig fighting bjöds vi på en tvättäkta Naruto-simulator i och omkring ninjabyn Konoha. När jag spelade det första gången insåg jag inte riktigt briljansen men har sedan dess spelat om det massor av gånger och kan konstatera att det både är ett av världens bästa manga/animé- och ninjaspel.
(09) Shadow Warriors (NES / 1988)
Låt dig inte luras, bakom det beskedliga namnet Shadow Warriors gömmer sig faktiskt det första Ninja Gaiden. Precis som i fallet Blue Shadow från förra artikeln så tog man bort ordet ninja ur titeln för att rädda Europas ungdomar från fördärvet. Jag antar att vi nu är räddade eftersom Ninja Gaiden-serien sedan länge heter Ninja Gaiden igen och allt började med detta spel. Det hade både en banbrytande presentation med läckra mellansekvenser och bjöd på stenhårt ilsnabb action av ett slag vi sällan såg till NES. Ett sant mästerverk som står sig än idag.
(08) Last Ninja 2: Back with a Vengeance (Commodore 64 / 1987)
Jag var bara tio år gammal när The Last Ninja 2 släpptes och föräldrarna gillade inte idén med ninjaspel. Så jag och bröderna fick smyga med gejmandet, tills vi en dag blev påkomna och fick lämna tillbaka spelet till den lite äldre granne vi lånat det av. Men skam den som ger sig. Jag lirade detta sönder och samman och än idag är det ett unikt ninjaspel som fokuserar mer på äventyrande och pussel snarare än action. Kombinerad med då enastående grafik och nästan ännu mer enastående musik, är detta en evig klassiker.
(07) Teenage Mutant Ninja Turtles: Shredder's Revenge (PC, Playstation 4, Xbox One, Switch / 2022)
Jag hade ju Turtles in Time med på förra listan, men det finns faktiskt ett ännu bättre spel med ninjasköldpaddor, nämligen Shredder's Revenge. Här kan upp till sex personer (fyra till Playstation - men det räcker gott) spela lokal co-op på riktigt välgjorda banor och med ett gameplay värdigt det tidiga 90-talets arkadhallar. Det här är det överlägset bästa Turtles-spelet någonsin, och så underhållande att det på denna lista räcker till en sjundeplats.
(06) Strider (Mega Drive / 1990)
Jag spelade främst Super Nintendo när det begav sig, och minns med vilken oerhörd avundsjuka jag såg höjdaren Strider till Mega Drive. Här vankades inte bara ilsnabba strider med plasma-svärd, utan Capcoms hjälte kunde dessutom klättra uppför väggar, hänga i tak och akrobatiskt kasta sig genom banorna. Spelet stack ut med sine futuristiska science fiction-miljöer, spektakulära bossar och ett tempo som kändes betydligt mer dynamiskt än de flesta samtida actionspel. Strider satte helt enkelt standarden för hur ett modernt ninjaspel skulle kännas och se ut.
(05) The Messenger (Switch / 2018)
Den populärkulturella ninjan har naturligtvis ofta ganska lite med verklighetens förlaga att göra, och storhetstiden var under 80-talet. Kanske är det därför konceptet med ninjaspel och retro går så bra ihop, och The Messenger är ett av de bästa moderna ninjaspelen eftersom det lyckas kombinera klassisk retroaction med smarta nya idéer. Äventyret inleds som ett traditionellt 8-bits plattformsspel med tight spelkontroll, utmanande fiender och snabba strider, men utvecklas gradvis till ett mer öppet äventyr med utforskande och metroidvania-inslag. Dess pixelgrafik, välskrivna dialoger och dynamiska soundtrack förstärker känslan av en hyllning till klassikerna, samtidigt som de innovativa tidsresorna mellan 8- och 16-bitarsstilar ger det en egen identitet. The Messenger visar hur man kan hedra ninjaspelens arv och samtidigt förnya genren på ett både överraskande och minnesvärt sätt.
(04) Mark of the Ninja (Xbox 360 / 2012)
Egentligen gillar jag inte stealth alls (jag är kass, there I said it). Men... jag kan ju inte hoppa över Mark of the Ninja, spelet som för första gången på allvar lyckades översätta ninjakonceptets grunder - att smyga, observera och slå till i skuggorna - till ett 2D-äventyr. Det bjöd på en mycket distinkt tecknad stil och ett genomtänkt stealth-system som verkligen belönar tålamod, planering och kreativitet. Inte ens jag kunde värja mig mot den ångvält av kvalitet och nytänkande detta är, och för den som vill ha en lite mer autentisk ninjakänsla och stor flexibilitet finns det förmodligen inget bättre än Mark of the Ninja.
(03) Sekiro: Shadows Die Twice (PC, Playstation 4, Xbox One / 2019)
Jag är verkligen inget FromSoftware-fan, även om jag givetvis har största respekt för deras titlar. Men... Sekiro: Shadows Die Twice innehåller ju ninjor och följaktligen var jag tvungen att spela det. Och det var ju tur, för dess mångsidiga gameplay, förstklassiga grafik och härliga miljöer i Sengoku-periodens Japan gör detta till ett av de främsta ninjaspelen någonsin. Här förenades både intensiva svärdsdueller med smygande, taktik och överlevnad samt såklart FromSoftwares närmast patenterade svårighetsgrad. När det förpackades i en välskriven hämndhistoria och ninjavärldens klichéer (som jag förvisso inte har något emot) till stor del undveks, så resulterade det i påkostat ninjaspel av det slag vi inte hade sett sedan Ninja Gaiden II. Ett mästerverk, kort och gott.
(02) Shinobi III: Return of the Ninja Master (Mega Drive / 1993)
Nu börjar vi närma oss toppen, och jag övervägde faktiskt att sätta det här högst av alla. Det är ett av de bästa spel som släpptes under 16 bits-eran och ett äventyr som är precis lika underhållande idag som när det släpptes. Här trängs enastående grafik med spelmässigt stor variation, stenhårda bossar, allt ninjamässigt mumbojumbo man kan önska sig, klockren spelkontroll och precis lagom svårighetsgrad. Detta är Joe Musashis finaste äventyr genom alla tider och hade det inte varit för comebacken för en viss Ryu Hayabusa första halvan av 2000-talet så hade detta spel vunnit.
(01) Ninja Gaiden Black (Xbox / 2005)
Egentligen känns det lite fusk att välja en uppdaterad version på det här sättet. Ninja Gaiden Black är ju Ninja Gaiden men som det hade sett ut om det hade funnits riktiga uppdateringar och DLC på den tiden. Nu såldes det som ett separat spel, trots att det handlade om relativt små förbättringar gentemot 2004 års Ninja Gaiden (gäller även Ninja Gaiden Sigma, som dock var sämre på flera sätt). Men det skiter jag i. För Ninja Gaiden var visserligen briljant och hade placerat sig extremt högt på denna lista, men det hade en bångstyrig kamera och att få detta fixat i kombination med lite annat lullull gjorde detta till den ultimata ninjaupplevelsen. Vi snackar animationer, grafik och action i kombination med produktionsvärlden och övervåld på ett sätt som gjorde Tomonobu Itagaki till erans absolut mest namnkunnige japanska spelutvecklare. Ryu Hayabussas äventyr hade verkligen allt och flera moment från det står sig som bland de bästa jag spelat, och att det går att avnjuta i 4K tack vare bakåtkompabiliteten till Xbox Series X gör att det än idag är en upplevelse alla borde ge chansen. Det är och förblir min ultimata ninjadröm.
...och med detta sagt, vilka spel är dina absoluta ninjafavoriter?
